Ohöljd reklam

Obs gammal bild, vi har verkligen inget skötbord längre. Och ingen snö utanför förnstret.

Ett av glädjeämnena när man kommer tillbaka till stan är ju att tvätta - maskin efter maskin efter maskin. Vid ungefär den sjätte maskinen tvätt hände en liten olycka - jag tvättade en kudde som sprack i sömmen. Eftersom jag inte längre har en sexmånaders baby som tycker att tvättmaskinens snurrande är det mest fascinerande som finns brukar jag inte följa med när tvätten tvättas, och därför märkte jag katastrofen först när trumman var full av fjädrar och vatten, som inte kunde sugas ut för silen var fullproppad med fjädrar.

Nå, klockan var över 22 på kvällen så jag ringde ingen reparatör utan öppnade silen, putsade det jag kom åt och lät vattnet rinna ut ur öppningen. Jag planerade följande steg för nästa dag:
1. Ringa reparatören.
2. Ringa försäkringsbolaget efter att reparatören hade besökt oss och konstaterat att någon motor fått fjädrar i sig och skurit ihop (med ett tyst himlande med ögonen för att någon tvättar en dunfylld kudde utan skyddspåse).
3. Argumentera med försäkringsbolaget om att det VISST var en plötslig och oförutsedd skada.

Men nästa morgon hade allt liksom torkat (och vårt hjälpkök var fullt av torra, flygiga dun och fjädrar). Så jag dammsög så noga jag kunde (också inne i tvättmaskinen) och putsade silen omsorgsfullt. Sedan provade jag maskinen - och hast du mir gesehen, den fungerade utan minsta problem. Nu har jag tvättat kanske fem maskiner till så så småningom vågar jag väl lita på att det inte finns vilsekomna fjädrar någonstans som tänker kila in sig i en motor och ställa till med problem.

Också hittills har jag varit nöjd med min Miele, som utan att göra väsen av sig har tvättat åt oss i sex år (och i en sexpersonersfamilj är det ganska många maskiner i veckan). Men efter detta överger jag den aldrig.