Söndag kväll utbröt sedan febril och ofrivillig aktivitet. Vi var på väg att lägga oss, jag hade skickat ner nioåringen för att sätta på sig sin pyamas och stod i badrummet uppe och borstade fyraåringens tänder. Femtonåringen duschade och skrek plötsligt Mamma! Mammaaa! med sådan ton att jag genast släppte allt och skyndade ner. När jag kom ner såg jag stora blodspår i hela hallen och hittade nioåringen i duschen där hon gråtande duschade sin for och blodade ner allt. Det visade sig att hon av misstag hade dragit garderobens skjutdörr över sin tå, och under den finns uppenbarligen något mycket vasst.
När vi hade lagt ner nioåringen (alla andra befann sig också i badrummet i det skedet) och lyft upp hennes fot och stoppat det värsta blodflödet visade det sig att såret lyckligtvis inte var så stort, det blödde bara massor. Samma sekund som vi lättat konstaterade detta kastade fyraåringen upp. Hon har visst ärvt sin mors gener (fast jag är inte alls känslig för blod, men om någon har mycket ont händer det att jag svimmar eller kastar upp). Jag hade ingen aning om att obehag för blod var så inbyggt att en fyraåring kan ha det - jag trodde att det var ett inlärt beteende som dyker upp när man har förstått vad blodet kan betyda.
Som ni kan ana tog det en stund att lugna ner alla och städa upp allt. Och jag måste gå upp några varv på natten och kolla att både nio- och fyraåringen mådde bra (det gjorde de). Så natten blev litet kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar