Fart på

Bugöynes var otroligt fint, och förtjänar ett eget blogginlägg - men det får vänta tills jag är hemma och har kamerasladden så jag kan flytta bilderna till datorn.

Vi kurvade in på "egen" gård vid sjutiden på kvällen, precis i tid för att ro när Vilho vittjade näten. "Kylläpä teillä on matkaava loma", konstaterade han, men man vill ju se sig omkring när man en gång är så här långt i norr. Sedan drog vi upp vad som visade sig vara höstens rekordfångst, tolv stora öringar (och åtta små som slängdes tillbaka i sjön) samt en stor abborre. Den mycket nöjda fiskaren gav oss en stor rensad öring som tack för besväret.

I dag har vi igen vandrat 15 km med de stora flickorna. Resten gick med oss 500 meter till den första laavun, där vi lagade lunch. Sedan gick de tillbaka till bilen igen (en lämplig promenad tyckte maken).

Tillbaka i stugan fem timmar senare åt vi igen. I går köpte vi en fryst renkalvstek av det lokala paret, som vi sedan stekte i 70 graders ugn över natten och lade i saltlake över dagen. Det blev så gott och så vansinnigt mört att man aldrig har ätit något liknande. Som leverpastej, sa tioåringen, och det var mycket nära sanningen.