Lemmenjoki

På kort varsel - jag ringde i går - planerade vi en utfärd längs Lemmenjoki. Vi åkte med båtskjuts ner till Ravadas-fallen och åt vår medhavda lunch där.

Sedan åkte vi en bit tillbaka med båten. 12 km från utgångpunkten steg maken och de två äldsta flickorna av, 5 km senare var det min och de två minsta flickornas tur. Och sedan började vi vandra tillbaka längs ån, högt uppe på åsen.

Jag tyckte uppenbarligen inte att 7 km var tillräckligt för de minsta, så vi gick fel på slutet och tog en ett par kilometer lång extra länk över stock och sten. Lyckligtvis förstod jag att ringa och kolla i något skede, så vi inte gick mer vilse än så.

Trötta, glada och belåtna är vi nu "hemma" i stugan igen. Den stora öppna spisen hör till det bästa här - vi eldar i den både på morgonen och på kvällen. Härligt att äta sitt morgonmål i lugn och ro framför den sprakande brasan.

Och vad har hänt med vår dygnsrytm? Eller snarare matrytm? Efter 16 år av småbarn är middagstiden klockan 17 mycket, mycket inpräntad hos oss. Men här är vi ju aldrig tillbaka i stugan före sju, och mat har det blivit tidigast åttatiden. Men bra tycks det gå, det också. Sovtiden ändras inte lika mycket, efter mycket motion ute i friska luften stupar vi nog alla i säng senast 11.