I blåbärsskogen med tonåringar

 

...lyssnar man inte till skogen sus, för de tar med en bärbar högtalare. Men det var faktiskt väldigt trevligt att plocka i solen med svenska topplistan i bakgrunden. En man med hund dök dock ganska snabbt upp, jag tror han måste kolla vad som hände. Men när han såg oss pratade han bara vänligt en stund innan de gick vidare.

Växtkraft

Om det har undgått någon, så är den här sommaren riktigt usel vädermässigt - för semesterfirare alltså. Regnig och kall, de soliga dagarna kan räknas på ena handens fingrar och det har inte hänt EN ENDA GÅNG att man har fått så varmt i solen att man har sökt sig i skuggan eller tagit ett dopp. Men växternadverkar gilla den här typen av sommar. Femåringen var och "hjälpa" vår granne med trädgårdsarbetet och kom hem emd en så här vacker bukett.

 

 

Och den här busken (en hortensia, kanske?) som vi fick av en gäst är helt magisk. Först ställde jag den i köket och glömde bort den i två dagar, och då var den grå, vissen och ledsen. I ett försök att rädda den ställde jag ut den och vattnade den (massor), och vips var den blå och pigg igen. Under vår övecka hade den visst fått det litet torrt och dessutom blåst omkull, så den var igen grå, vissen och maläten. Men jag lyfte upp den och vattnade den, och vips var den sig själv igen. Nu har den stått blå och grann i snart fyra veckor, och enligt den medföljande lappen ska den blomma till mitten av september (och på lappen stod det dessutom att den bara är för dekoration, inte ätlig. Tur det, annars kunde man kanske ha fått lust att äta en ill-blå blomboll).  

 

Och vår gamla vinbärsbuske har aldrig levererat lika mycket bär förut. Jag har redan kokat fem liter saft, och mer ser det ut att bli.

Men som motvikt, så ni inte ska tro att jag har fått gröna fingar (haha), så klarar sig solrosorna i stan inte så bra.

Örö, södra delen

På söndagen var vädret normalt för denna sommar - det regnade alltså. Men vi lät inte det hindra oss utan gick naturstigen på ön södra del, som främst koncentrerar sig på militära sevärdheter (vilket till stor del nonchalerades av åtminstone 5/6 av familjen, som inte är så intresserade av olika kanoner).

 

På väg till tippen allra längst i söder, med Gotland och Polen som följande landmassor.

 

Någon slags yoga på stranden

 

Utsikten från Krapula-udden, som tydligen fått sitt namn för att "man ibland gått dit upp bara för att njuta av den friska vinden".

 

Och så åkte vi hemåt i dimman.

Som utflyktsmål betraktat var Örö riktigt bra, med naturstigar och gamla byggander och intressant historia - men också en hygglig restaurang och ett hamncafé med färska munkar.

Örö, norra delen

 

På lördagen var det vackert väder, och vi gick naturstigen på Örös norra del - en slinga på drygt fem kilometer med vacker natur som främsta dragplåster.

Mycket fint med varierande natur - betydligt grönare och frodigare än på de flesta andra utskärsöar som vi har besökt, med mycket lövträd. Och havet och horisonten överallt.

 

På flera ställen fanns vackra, delvis förfallna, trävillor som befälen hade bott i. Och överallt, mitt i den fantastiska naturen, fanns det insprägda bunkrar. Mörka, utan fönster (naturligtvis) och fulla av våningssängar i metall. Vilken mardröm det skulle vara att stänga kassaskåpsdörren till en av dem och bo där. 

 

I en bunker hittade vi dessutom en groda, som gjorde att tre flickor tog en lång omväg i stället för upp för trappan där den stackaren satt (maken och jag hade glatt klivit över den utan att se den, och när den fjärde flickan - som upptäckte den - passerade den så RÖRDE DEN PÅ SIG. Och då vägrade resten att gå förbi)

Vackert

Fint här på Örö. God natt!

Sommarsysslor

Sjuttonåringen konstaterade belåtet att vi bryter normen, eftersom "barnen (= flickor) oftast eldar bastun, mamma hugger ved, pappa tvättar mattorna och ingen vattnar blommorna".

Landeprojekt

Ja, och sedan åkte vi hem från holmen - redan för några dagar sedan. I går var jag en sväng till stan för att sköta litet ärenden (och tvätta några maskiner tvätt), och medan jag var borta hade resten av familjen tydligen tröttnat slutligt på det ruttna sommarvädret 2015 och dragit i gång några projekt.

Vi hade ett outnyttjat utrymme på lande, en skrubb vid ena ingången. När vi köpte stugan fanns där ett torrdass, men liksom inne i tamburen - en mycket märklig lösning. Vi byggde rätt snabbt ett annat dass på gården och tömde detta, men nu har skrubben legat i träda i många år. Nu tänkte vi (äntligen) bygga om det till ett förråd för flytvästar, regnkläder, utedynor, dammsugaren, strykbrädet, tomflaskor och allt möjligt annat som nu tar upp plats i rum som kunde utnyttjas bättre. I går och i dag har maken reparerat och målat det och nästa steg är att bygga hyllor. 

Flickorna fick en annan idé och tömde bastukammaren och började måla om den. Den har tidigare bestått av furu, furu och furu men blir nu Greklandsinspirerat vit med blå detaljer. Mycket, mycket, mycket vackrare nu än den var förut. Nu vill jag bara inreda den på nytt också, med en utdragbar soffa istället för de tidigare sängarna (också de ärvda av de tidigare ägarna) som proppats in och gjort rummet mycket trångt. 

Basfärgen i både bastukammaren och skrubben är krämvit, men fönsterbågarna (och kanske dörrarna?) blir blå. Efter ett misslycket försök hittade vi den i vårt tycke perfekta blå färgen - en ganska mörk och klar färg.

Tänk vad vi har gjort mycket på vår stuga i år, efter många år av bara basunderhåll. Nytt kök, kommunalt vatten och nu också "nya" rum.

Och jag - jag har handlat i matbutiken, bageriet och Alko i dag (och samtidigt kört vår landegranne, som inte längre kan köra bil, på hennes ärenden). Så har jag varit i skogen och plockat kantareller och blåbär (finns rikligt av båda) och kokat massor av vinbärssaft - jag tror att våra vinbärsbuskar aldrig har haft så mycket bär. Någon nytta gör regnet. Och diskat hundra gånger - men det är ju nästen ett nöje i vårt nya kök, med obegränsade mängder rent vatten.

I morgon är det dags för sommarens andra utflykt - då åker vi till Örö för ett par dagar.

Upptäcktsfärd

 

I år bor vi alltså i lilla stugan (det finns två på den enorma ön), och den är onekligen rätt liten för vårt gäng. Dessutom är den byggd på den överlägset skuggigaste och myggigaste platsen på ön. "Gården" är i stort sett aldrig i solen (en fläck någon timme på eftermiddagen), så vi tillbringar dagarna på bryggan. På plussidan kan man ju nämna att den är byggd vid stranden och alltså har utsikt över hafvet, och att nätterna är svala när inga solstrålar någonsin når huset.  

 

I dag är det molnigt och blåsigt (rakt in på vår strand), så vi promenerade iväg på en upptäcktsfärd på förmiddagen (promenerade är litet fel ord, men får hoppa på stenar i strandkanten och ta långa omvägar runt alla raviner med enbuskar i - men vi tog oss alltså fram till fots och inte med båt). På bilden en ravin med runda stenar i, som omväxling9.

 

Fina vyer...

 

... och litet hjortron i en sänka. Vi hittade kanske tjugo mogna, men om någon vecka kommer de att vara betydligt fler.

 

Och så råkade jag ut för en naturupplevelse som jag inte nödvändigtvis behöver uppleva igen. Jag klev ner från en sten, och hamnade överraskande långt ner (snåret hade dolt en grop). När jag drog upp benet kände jag något svalt och fuktigt i min stövel. Jag tog av stöveln för att tömma ut bäret, som jag trodde, men ut trillade... EN BABYORM! Den var kanske sju centimeter lång och ringlade snabbt iväg igen. Vi var båda uppenbart lättade över att ha kommit undan med blotta förskräckelsen.

En ö-dag till

Det är intressant det här vädret i år - varje dag tycks det växla mellan alla ytterligheter. Det är molnigt, det regnar, solen gassar, det blåser... Också i dag. Vi fick gäster hit till ön och började alltså dagen med att laga mat i det rätt enkla köket (i molnigt väder). När gästerna kom var det strålande, gassande sol, och vi åt nere vid bryggan. Efter några timmar började det mullra i fjärran och gästerna som skulle segla hem i en skötbåt gav sig för säkerhets skull iväg.

Efter någon timme började det regna - i tio minuter. Sedan blev det soligt igen, och flickorna lade sig i hängmattorna och läste. Maken och jag gav oss ut på en kvällsfärd i minibåten tillsammans med femåringen - och när vi tittade bakåt efter en kvart insåg vi att det kanske var bäst att vända hemåt igen.

 

  

Nu sitter vi vid brasan och väntar på om det ska braka loss - men himlen ser redan ljusare ut. 

Utfärd

 

Vi fick inte en enda fisk i nätet, och efter att ha rett upp näten och konstaterat att dagen såg molnig ut bestämde vi oss för en utfärd till Kökar. Det molniga men ljusa vädret gjorde utresan till en fin naturupplevelse - himlen och havet smälte ihop så man inte såg var den ena slutade och den andra började vid horisonten.

 

Framme på Kökar åt vi en fisksoppa på caféet i hamnen och gav oss sedan ut på en promenad till kyrkan. Och då blev det hett, när solen kom fram.  

 

Efter Kökarbesöket åkte vi vidare till Källskär. Det var en helt otrolig ö, med sin karga natur och allt det som byggts (med stor möda, får man förmoda) på den. Det var utan tvekan ett av de mest sevärda ställen jag varit på, och absolut värt ett besök om man bara har chansen att ta sig så långt ut till havs.

 

Till sist grillade vi middag vid stranden, innan vi begav oss hem igen för att rädda den instängda hunden. 

 

Hem åkte vi med kvällssolen och vinden i ryggen. En fin avslutning på en fantastisk utfärd.

Öde ön

Makens semester började till helgen, och i går plockade vi upp sjuttonåringen som varit på egna äventyr och så styrde hela familjen kosan mot Den öde ön (som minstingen döpte den till för flera år sedan) - min arbetsgivares ö i ytterskärgården, som arbetstagarna får hyra veckovis. 

Vädret har ju varit riktigt uselt den här sommaren (med undantag för några dagar i början av juli), och också i går var det riktigt kallt i båten på vägen hit. Men i dag! Jag vet inte om det beror på att vi är så långt ute i havsbandet eller om dagen har varit fin överallt, men här har sommaren verkligen levererat i dag. Vi har sugit i oss allt och tillbringat hela dagen på strandklipporna.

Sjuttonåringen bakade bullar i gasugnen - en aningen utmanade uppgift. Gasugnen gräddade underifrån (som de väl brukar), och trots en form under plåten blev bullarna brända under och ogräddade på. Hon löste det genom att vända bullarna på plåten efter ett tag, och bara cirka var tionde måste kasseras. Resten var utsökt goda.

 

Delar av familjen tog en promenad upp på den närmaste bergsknallen och fotograferade utsikten.

Middagen är äten, disken diskad och näten i sjön (utan plan eller kunskap, men kanske vi har tur). Nu blir det bastu, få se om det blir dopp i havet också för min del. I går blev det inte - vattnet var 16 grader, men i dag är det säkert redan litet varmare. 4/6 av familjen har simmat i alla fall, ni kan ju gissa vilka.

Simskolans avslutning

 

Simskolans avslutning firades med traditionell inmarsch, tal och uppvisning. Här hoppar vår, i sammanhanget pyttelilla, femåring från tremeterstrampolinen. Mamma var mycket imponerad.  Notera speciellt hästsvansen som står rakt upp.

(Tilläggsinformation: Under hoppuppvisningen stod det så många föräldrar (fast jag hade skickat storasystrarna) och fotograferade på den parallella flytbryggan att den sjönk under vattenytan).

Landesysslor

Vädret har ju inte varit mycket att skryta med - men det har gått ganska bra att bara gilla läget.

 

 Vi (elvaåringen) har bakat bulla.

 

Och så eldar vi i köksspisen.

 

Fem kilo jordgubbar har förpassats i vår frys...

 

 ... och så har vi torkat tvätt (tvättmaskinen visade sig fungera alldeles utmärkt. Litet mera arbete än en modern tvättmaskin kräver den förstås, men på lande har man ju tid.). Tvättorkandet har pågått länge - med jämna mellanrum har det kommit regnskurar och blött ner den nästan torra tvätten. I dag tog vi in det mesta, innan vi åkte på simskolans avslutning, och medan vi var borta regnade det IGEN. Nu tröttnade jag och tog in resten i köket.

 

Och flickorna har förberett sig för veckan på en öde ö med en liten tur till biblioteket.

Bra dag

Början på semestern blir lätt litet förvirrad, tycker jag. Man har väntat så länge, och när den äntligen börjar så hattar man litet hit och dit, vet inte hur mycket man ska vila och hur mycket man ska vara aktiv, sover ännu litet dåligt och har halva hjärnan kvar på jobb. Nu var det dessutom hett, vilket gör nätterna på vår landevind litet onödigt varma, och veckoslutets party - som i och för sig var supertrevligt - råddade ytterligare några nätter. Men i dag blev allt rätt.

Det ösregnade och stormade på natten, och regnet som smattrade mot taket och den behagliga svalkan gjorde att vi alla sov i elva timmar.

 

Sedan var minstingen i simskolan, och hämtades av mommo, som kom med sin syster (och alltså min moster) som normalt bor i Stockholm och hälsade på oss. Skoj med gäster och roligt att laga mat för fler. Efter några timmar skulle de vidare, och vi åkte med till centrum för att köpa en sladd som behövdes. 

 

 

Där gick vi också snabbt in på ett loppis, och hittade en gammal tvättmaskin för femton euro. Den ska fyllas med varm vatten och tvättar sedan - och så sköljer man tvätten skilt. Perfekt för våra behov, nu när vi har vattenpost på gården. Nu står den ute på gården och vädras, och i morgon ska jag prova den. 

 

 

Hemma igen åkte flickorna iväg med cykel för att kolla ett par kantarellställen, medan jag gjorde en semledeg. Slutresultaten av båda projekten var till full belåtenhet.

 

Nu kvällsbit och Allsång på Skansen!