Båtutfärder

Börjar ni tröttna på sommarbilder? Tyvärr bjuds det inte på annat innehåll i bloggen i dag heller, eftersom maj nu har varit så extraordinärt fantastisk i år och man inte kan göra annat än njuta av vädret.

När vi kom fram till lande (med hunden och två barn) på fredag kväll såg vi att äppelträdens blomning var på slutrakan - men syrenhäcken hade precis börjat blomma och doftade ljuvligt.

Vi inledde lördagen flitigt med att röja utrymmet under huset och lasta släpvagnen lånad av morfar, och förde sedan lasset till återvinningsstationen. Avgifterna på lande verkar nog vara betydligt lägre än i stan, för avgiften för hela lasset var tre euro. Man undrar litet hur de resonerar? Jag förstår att det behövs folk som övervakar sopsorteringen - annars skulle folk säkert slänga vad som helst vart som helst - men kostar det inte mera att fakturera tre euro än de tre eurona som man får in? Skönt att bli av med skräpet, i alla fall.

När vi kom hem hade även tonåringen vaknat, och vi åt lunch på terrassen. Men sedan packade vi med oss en kaffekorg och åkte på båtufärd. Så fint, igen! Fjortonåringen tog sig ett dopp och estimerade vattentemperaturen till 13,5 grader. Vi andra höll oss på land.
  

Det vackra vädret och en ex tempore-träff med goda vänner gjorde utfärden längre än vi hade trott, och när vi kom tillbaka och kunde börja grilla var klockan redan över sju. Då ligger vårt vanliga terrassbord redan i skugga, så vi fick ta till en quick fix och flytta ett litet bord till "gången" runt farstun. Det fungerade hur bra som helst nu, när vi var bara fyra, och där satt vi och diskuterade viktiga saker (som allas personliga rankingordning i fråga om chokladstänger) tills solen gick ner bakom träden och vi gick in och lade oss.

På söndagen kom vi iväg tidigare, och tog med oss lunchen.

Finns det något somrigare än att putsa nypotatisen i en klippskreva på en öde ö? Den blir ju nog inte så bra skrapad, men ändå.

Och så får den koka i havsvatten i Trangian.

Till sist styrde vi till lande, packade snabbt ihop våra prylar och åkte till stan. Nästa gång måste vi nog dammsuga litet, sa maken. Och inte bara dammsuga, kanske - också ordna, putsa, fixa sängarna, byta dukar och allt annat, som har blivit nerprioriterat under de här majveckosluten när man inte vill vara inne en minut i onödan. Men kanske det regnar nästa gång? Och om inte, får vi väl ta oss i kragen och göra det ändå.

Majveckor

Huhhuh, hör ni. Sannolikt har ingen förälder med flera barn sysselsättningsproblem så här i maj. Varje kväll är det något program. På tisdag hade jag visserligen ordnat det helt själv, och gick efter jobbet ut och åt middag med en god vän som jag inte hade sett på länge. Så trevligt och så gott!

Annars har jag jobbat (rätt mycket på jobbet nu) och tillbringat kvällarna på diverse tillställningar. Och det fantastiska vädret bara fortsätter! Nu börjar man ju vänja sig och tro att temperaturen kommer att hållas över 20 grader ända tills september. Det skulle vi vara värda, tycker jag, efter de senaste somrarna.

Förra helgen stod de gamla äppelträden på lande i sin allra fullaste prakt. Jag tror jag aldrig har sett dem blomma så här rikligt. Och hela tiden hördes ett jämnt brummande av humlor. Det gör en ju extra glad - har man inte varit orolig för att de har varit så få de senaste åren?

Utsikten från diskbaljan i köket.

Och en annan viktig händelse: åttaåringen har gjort en pennburk åt mig. Perfekt på jobbet!

Nu litet jobb till och sedan hem, laga mat, äta och ge sig iväg på kvällens evenemang (marknad i vår lilla stad).

Det viktigaste

Städade min väska och hittade inköpslistan från förra helgen på lande, skriven av åttaåringen. Mycket bra och användbar baslista. Med det här klarar man sig långt!

Sommar, ju!

Vilken helg det har varit! Vilken toppentajming med sol och värmebölja just över Kristi Himmelfärdshelgen, då så många (bland annat vi) hade tagit fredagen ledig och alltså fick en fyra dagars minisemester.

Vi åkte ut till lande på onsdag kväll. Maken hade en after work, så vi kom iväg ganska sent och var framme först halvtiotiden. Men den här tiden på året gör det ju absolut ingenting, när det ännu är ljust då.

På torsdagen pysslade vi på gården. Maken tvättade båten och jag satte mina små trädgårdsland i skick. Nästa gång ska jag köpa frön (och kanske lökar?) och så.

 Rabarbern hade vuxit, så vi kunde göra rabarberpaj.

Och äta vackra, goda, synnerligen närproducerade ägg. 

Åttaåringen fick äntligen, äntligen gå på sin första ridlektion, och fjortonåringen hängde också med. Stallet har ett sympatiskt koncept - de har inte ridlektioner som vanligt, så att det är en grupp en viss tid i veckan och så går man framåt i en viss takt. I stället bokar man en tid när det passar båda parter, och sedan får man välja vad man gör. Bekantar sig med hästarna, rider eller sköter om dem - vad man känner för. Denna första gång gick de en lång promenad i skogen och borstade sedan hästarna. Mycket lyckat.

Fast min klena högra handled gillade inte dagens aktivitet så värst, så det blev att ta det litet lugnare sedan.

 

Och jag vet att de inte syns på bilden (utom om ni förstorar den), men på kvällen såg vi 14 havsörnar samtidigt! Otroligt!

På fredagen satte vi i båten och åkte på årets första båtutfärd. 

Men sedan åkte vi in till stan, för på lördag skulle maken och jag på cykelfest och åttaåringen på jomppatävlingar (precis på samma dag, liksom i fjol). Men den här gången hade vi tänkt efter i förväg och bett största systern åka till Åbo med minisystern. Snällt ställde hon upp, och alla parter var mycket nöjda med arrangemanget. 

Och på söndagen avslutade vi den fantastiska helgen med en redan traditionell morsdagsutfärd till Sveaborg tillsammans med hela familjen. Vi åt glass och pizza och njöt av solen på strandklipporna. Mycket, mycket bra.

Två händer! Hurra!

I går togs gipset äntligen bort. Så skönt! Men handleden är nog ännu ganska ynklig. Den är svullen, böjs inte så värst åt något håll och har inga krafter kvar - i morse spillde jag när jag försökte hälla från ett mjölkpaket med höger hand. Men den ska säkert gå snabbt att öva upp.

Och så skönt att ha sluppit gipset! Att få duscha, så att vattnet sköljer över hela kroppen. Klä sig själv. Tvätta händerna ordentligt. Det var många glädjefyllda ögonblick i går kväll :)

Jag tyckte det var litet roligt att sjuksköterskan som klippte bort gipset frågade om jag ville ha det med hem, som minne. Nå verkligen inte!!!! Finns det vuxna som vill spara sitt smutsiga, illaluktande gips?

I kväll ska vi åka till lande. De lovar fint väder, och jag ser fram emot många timmar utomhus och kaffe på terrassen. Jag måste väl ta det litet lugnt med handen, fast man skulle vilja syssla (plantera!). Men min läkarkollega sa att man lätt får ledinflammation (eller seninflammation, kanske?) om man går ut för hårt, och sedan är man sjuk länge, så jag får väl försöka låta bli. Men flickorna ska rida för första gången på stallet som jag fick tips om hos frissan. Det blir skoj! 

Gården i vårskick

I år har jag - av förekommen anledning - inte alls kunnat vårstäda vår gård. Och läget var faktiskt till och med sämre än vanligt, eftersom en snöstorm med tung blötsnö något tag i vinter hade fått flera enorma tallgrenar att brytas av och trilla ner. Och så fanns ju de vanliga kvistarna, fjolårslöven och -barren (har aldrig fattat hur mycket barr som också trillar ner varje år innan vi fick en gård med många stora tallar) och buskar som vuxit sig överstora.

Men så, som en skänk från ovan, skickade störstingen ett meddelande. En grupp teknologer ska åka på exkursion till Mellaneuropa i år, och som ett led i finansieringen erbjuder de talkokrafter. Snabbt bokade jag dem, och i går kväll kom fyra stycken och röjde vår gård. De klippte ner buskar, sågade grenar, samlade ihop kvistar, krattade och fixade, och körde allt trädgårdsavfall till sorteringsstationen. Otroligt hur mycket det blir! Vår lilla gård, som jag nu inte har uppfattat som särskilt bördig, hade producerat två paketbilslass med biomassa under året. Mellan varven hann de dessutom åka och hämta en ny, bred säng åt artonåringen och bära in den.

Vilken lättnad att få gårdsarbetet gjort! Nu återstår bara lite roligt småpyssel, som att putsa det sista, plantera blommor i krukorna vid ingången och så. Och det ser jag fram emot att göra, bara jag har blivit av med gipset.

För övrigt sov jag dåligt i natt, av en högst överraskande orsak. Jag gjorde mycket litet på gården i går kväll, men petade nu litet med en kratta med vänster hand ibland och plockade en del kvistar. Jag tänkte ju inte på att jag inte gjort något annat fysiskt än promenerat på över en månad, förrän jag i natt vaknade av att jag var helt ledbruten - det gjorde ont i armarna, axlarna och musklerna vid revbenen när jag svängde mig! Huhhuh, säger jag - trots att jag inte hade toppkondition heller innan jag bröt handleden verkar det vara en del att öva upp, sedan  när jag väl får börja.

Vappen 2018

Valborgsmässoafton och första maj firades detta år på ett synnerligen socialt sätt. Vappen är - åtminstone hos oss - fullständigt olika från år till år. Någon gång har vi bara varit på lande, något år har vi varit på resa, ibland har vi haft program ena dagen men inte den andra och någon gång fullt program. Vappen är kravlös, och just det gör den så trevlig. Och så firar man våren, vilket ju inte heller kan bli fel.

I år var vi på ett jätteparty på Valborgsmässoafton - vi var 30 vuxna och 30+ barn. Värdarna hade ordnat det så fint. Först åt de 15 minsta barnen. När de var klara fick de större barnen sätta sig vid "barnbordet", och de vuxna vid två stora bord i ett annat rum. Sedan åt vi i timmar. Mellan huvudrätten och efterrätten fick alla herrar byta plats, så man fick nytt sällskap. Så bra!

Det är helt annat nu, när barnen är större (den minsta var visst fem år). Man sitter lugnt och äter, och emellanåt skyms solen när en stor flock med barn tjattrande rusar förbi, mitt i leken, på väg till ett eller annat. Emellanåt har något barn ärende, och då vet de ju var de hittar sina föräldrar. Alla stortrivs.

För första maj hade vi inga planer, vi hade litet tänkt oss att kanske gå till Kaisaniemi och sedan på lunch någonstans, men så lovade väderprognosen regn och rusk och då kom vi litet av oss. Vi skickade ett meddelande till några andra familjer och undrade om de ville hänga med till den lokala restaurangen på lunch. Men kom till oss i stället, svarade en av familjerna. Vi grillar hamburgare!

Och så packade vi med oss efterrätt och gick till dem. Fyra familjer träffades där, och så satt vi hos dem mellan två och åtta och hade det hur trevligt som helst. Och eftersom vi ändå gick hem redan till åtta hann man sova och var inte så förstörd på jobbet på onsdagen. Mycket, mycket bra helg.