Båtutfärder

Börjar ni tröttna på sommarbilder? Tyvärr bjuds det inte på annat innehåll i bloggen i dag heller, eftersom maj nu har varit så extraordinärt fantastisk i år och man inte kan göra annat än njuta av vädret.

När vi kom fram till lande (med hunden och två barn) på fredag kväll såg vi att äppelträdens blomning var på slutrakan - men syrenhäcken hade precis börjat blomma och doftade ljuvligt.

Vi inledde lördagen flitigt med att röja utrymmet under huset och lasta släpvagnen lånad av morfar, och förde sedan lasset till återvinningsstationen. Avgifterna på lande verkar nog vara betydligt lägre än i stan, för avgiften för hela lasset var tre euro. Man undrar litet hur de resonerar? Jag förstår att det behövs folk som övervakar sopsorteringen - annars skulle folk säkert slänga vad som helst vart som helst - men kostar det inte mera att fakturera tre euro än de tre eurona som man får in? Skönt att bli av med skräpet, i alla fall.

När vi kom hem hade även tonåringen vaknat, och vi åt lunch på terrassen. Men sedan packade vi med oss en kaffekorg och åkte på båtufärd. Så fint, igen! Fjortonåringen tog sig ett dopp och estimerade vattentemperaturen till 13,5 grader. Vi andra höll oss på land.
  

Det vackra vädret och en ex tempore-träff med goda vänner gjorde utfärden längre än vi hade trott, och när vi kom tillbaka och kunde börja grilla var klockan redan över sju. Då ligger vårt vanliga terrassbord redan i skugga, så vi fick ta till en quick fix och flytta ett litet bord till "gången" runt farstun. Det fungerade hur bra som helst nu, när vi var bara fyra, och där satt vi och diskuterade viktiga saker (som allas personliga rankingordning i fråga om chokladstänger) tills solen gick ner bakom träden och vi gick in och lade oss.

På söndagen kom vi iväg tidigare, och tog med oss lunchen.

Finns det något somrigare än att putsa nypotatisen i en klippskreva på en öde ö? Den blir ju nog inte så bra skrapad, men ändå.

Och så får den koka i havsvatten i Trangian.

Till sist styrde vi till lande, packade snabbt ihop våra prylar och åkte till stan. Nästa gång måste vi nog dammsuga litet, sa maken. Och inte bara dammsuga, kanske - också ordna, putsa, fixa sängarna, byta dukar och allt annat, som har blivit nerprioriterat under de här majveckosluten när man inte vill vara inne en minut i onödan. Men kanske det regnar nästa gång? Och om inte, får vi väl ta oss i kragen och göra det ändå.