Gården i vårskick

I år har jag - av förekommen anledning - inte alls kunnat vårstäda vår gård. Och läget var faktiskt till och med sämre än vanligt, eftersom en snöstorm med tung blötsnö något tag i vinter hade fått flera enorma tallgrenar att brytas av och trilla ner. Och så fanns ju de vanliga kvistarna, fjolårslöven och -barren (har aldrig fattat hur mycket barr som också trillar ner varje år innan vi fick en gård med många stora tallar) och buskar som vuxit sig överstora.

Men så, som en skänk från ovan, skickade störstingen ett meddelande. En grupp teknologer ska åka på exkursion till Mellaneuropa i år, och som ett led i finansieringen erbjuder de talkokrafter. Snabbt bokade jag dem, och i går kväll kom fyra stycken och röjde vår gård. De klippte ner buskar, sågade grenar, samlade ihop kvistar, krattade och fixade, och körde allt trädgårdsavfall till sorteringsstationen. Otroligt hur mycket det blir! Vår lilla gård, som jag nu inte har uppfattat som särskilt bördig, hade producerat två paketbilslass med biomassa under året. Mellan varven hann de dessutom åka och hämta en ny, bred säng åt artonåringen och bära in den.

Vilken lättnad att få gårdsarbetet gjort! Nu återstår bara lite roligt småpyssel, som att putsa det sista, plantera blommor i krukorna vid ingången och så. Och det ser jag fram emot att göra, bara jag har blivit av med gipset.

För övrigt sov jag dåligt i natt, av en högst överraskande orsak. Jag gjorde mycket litet på gården i går kväll, men petade nu litet med en kratta med vänster hand ibland och plockade en del kvistar. Jag tänkte ju inte på att jag inte gjort något annat fysiskt än promenerat på över en månad, förrän jag i natt vaknade av att jag var helt ledbruten - det gjorde ont i armarna, axlarna och musklerna vid revbenen när jag svängde mig! Huhhuh, säger jag - trots att jag inte hade toppkondition heller innan jag bröt handleden verkar det vara en del att öva upp, sedan  när jag väl får börja.