På lördagen var det dags för fjortonåringens konfirmation. Efter ett par timmar i kyrkan (minstingen klarar sig bättre för varje gång, får man konstatera, nu satt hon faktiskt tyst och mer eller mindre stilla under hela ceremonin) fortsatte vi hem till oss.
Vi fortsatte med det beprövade konceptet soppa, bröd och tårtor som festmat, och dagens huvudperson hade valt laxsoppa, cheesecake och chokladtårta. Soppa är på många sätt ett trevligt alternativ, det går enkelt att laga åt många, också barnen tycker i allmänhet om smaken, och den enklare serveringen gör att festen blir avslappnad och familjär. Släktingar, gudföräldrar och några nära familjevänner kom och firade henne, och ljudnivån steg på nolltid till en så hög nivå att taxens konstanta skällande knappt märktes. (Nästa gång lämnas han bort! Igen. Vi trodde att han, med sina tio år på nacken, skulle ta det lugnare nu, men icke.)
Det blev en lång och trevlig kväll - de sista gästerna gick halvtvåtiden på natten. Det känns så fint, att så många trevliga människor tog sig tid att komma och fira vår dotter. Hon var så glad och nöjd. När man är mellanbarn i en stor familj får man inte så ofta stå i centrum, men nu fick hon. Och jag är så glad att vi - och alla gäster - kunde ge henne det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar