Först och främst har vi jomppan, klockan 7.40 på onsdag morgon. Hittills har jag gått tre gånger (varje gång!) och det känns som om konceptet passar mig perfekt. Tidigt på morgonen, när det inte kan krocka med något annat, en liten, trevlig grupp, ingen musik, en tränare som med lugn och lågmäld röst säger åt oss vad vi ska göra och sedan går omkring och kollar att vi gör rätt. Avsaknaden av musik och någon som räknar takten gör ju att man kan göra övningarna i egen takt, och därmed gör dem lugnt och ordentligt, istället för att slarva och skynda för att hinna och orka med i tränarens takt. Mycket bra för mig, som är i så dålig form. Varje tisdag kväll känner jag ett visst motstånd, men jag har märkt att det mest beror på stressen att komma iväg i tid och ha med sig allt man behöver, för när jag väl är i omklädningsrummet har det redan gått om. Och efter jomppan är man ju så nöjd!
För det andra, kodningsklubben. Fortfarande så skoj, och lärorikt. Nu har jag dessutom blivit aningen bekant med ett par av de andra deltagarna, så vi kan sucka och pusta och himla med ögonen när det är svårt.
Och på söndag ska jag börja med en tredje hobby: körsång. Artonåringen och en kompis hänger med, och jag hoppas det blir riktigt roligt, det också. Återkommer med rapport senare.
Sedan är det nog bra, en måste ju hinna jobba och sköta hemmasysslorna (och ligga på soffan) också. Men låter det inte som en bra kombination? Något för kroppen, något för knoppen och något för... själen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar