Vad hände inatt?

 

Taxens valptid var ju sällsynt enkel och bekymmerslös - man kan räkna på ena handens fingrar de gånger när han tuggade sönder något eller gjorde annat bus. Men inatt tycks han plötsligt ha fått en impuls som inte gick att motstå. När jag gick in i elvaåringens rum för att väcka henne i morse märkte vi att han under natten hade

• dragit ner två par hörlurar från hennes nattygsbord och tuggat sönder dem. Det ena paret (lyckligtvis ett riktigt billigt par) var i små smulor, från det andra (aningen dyrare) hade han bara ätit upp de mjuka plupparna, så det går lätt att fixa.
• bitit AV sladden till hennes ljusslinga
• dragit hennes krukväxt UPP I HENNES SÄNG och där tuggat på växten, krukan och mullen (den andra märkligheten här var ju att hon inte vaknade medan detta försiggick)

Jaja. Också människotonåringar gör ju ibland så överraskande och ogenomtänkta saker att den enda möjliga förklaringen är att den annars rätt välfungerande hjärnan måste ha loggat ut och tagit en paus. Antar att det samma kan gälla hundtonåringar.  

Tillfredsställande resultat

 

Förra veckan var jag på Återvinningscentralen, och höll bland annat utkik efter en duk som kunde passa på landebordet. Det hittade jag nu inte, men istället hittade jag ett tyg som jag gillade - 4,6 meter tyg, närmare bestämt. Det kostade 4 euro, så jag behövde inte fundera så länge innan jag slog till.

Idag kom jag mig för att ta fram symaskinen. Ibland känns det som om den bara bråkar och trasslar, men man kan kanske ana att felet i minst hälften av fallen finns hos användaren. Idag var jag lugn, belåten och ostressad, och allt gick som en dans. På tio minuter hade jag sytt två dukar. För fyra euro! Inte illa.  

För övrigt har jag köpt årets första tulpaner idag. 

Vegemiddag

 

Först och främst måste jag ge ett vege-middagstips för barnfamiljer: Portionen under tians Majscarbonara. Elvaåringen, som generellt är mycket skeptisk till vegetarisk mat (men älskar majs) var oerhört förtjust. ÄNTLIGEN ett recept utan lök, sa hon, och såg sedan överraskad och kränkt ut när jag sa att där fanns två hackade lökar. Även vi vuxna tyckte det var gott, med mycket svartpeppar på. Rätten gör sig dock inte så värst bra på bild (allra minst de kalla resterna), så ni får istället hålla till godo med en bild på barn och hund som leker i snön.

På veckoslutet var vi på lande igen. Vädret var hemskt, all snö smälte och det var glashalt och blött överallt. Flickorna (elvaåringen och tjugoåringen som var med) gillade dock läget efter litet påtryckningar om att gå ut och byggde en pisimyra i snö. Taxen var med, såklart.

På lördag kväll bjöd maken oss på pizza på Ylp i Ekenäs. Vi fick vänta utanför en liten stund innan vi fick plats, men det var det väl värt - pizzorna var fantastiska. 

När vi kom tillbaka till lande verkade det som om pisimyran också hade varit på krog - han lutade betänkligt. Nästa morgon hade han trillat omkull helt. Det var för att taxen kissade på honom och försvagade hans bas!, bedömde elvaåringen.

Vinterkväll

 

Börjar ni tröttna på snöbilder, säger ni? Men SE hur fin vyn från vår ytterdörr är just nu, sent på kvällen när man är på väg att gå och lägga sig. Träden bakom biltaket 💗 Gatlyktornas sken i snön 💗 Allt grått är dolt och allt kantigt är avrundat 💗 

Januari som bäst

Nu kommer det att bli ett inlägg med vansinnigt många bilder - men vad kan man annat när vintern på lande såg ut så här under helgen? Kallt, soligt, ljust och så vackert.

Två elvaåringar och två unga vuxna kom med oss till stugan, och testade naturligtvis pulkabacken som nu gick ända från huset ner till sjön.

Taxen rusar alltid framför pulkan, med öronen fladdrande. Hittills har han inte blivit under. 

Vassen är fin nu också, med sin vinterfärg.

Efter friluftandet (i 20 minusgrader) åt vi en brakmiddag och spelade sedan Pictionary, för första gången på många år. Elvaåringarna spelade det för första gången någonsin. Maken och jag var fortfarande mycket samspelta, trots den långa pausen ( i Pictionary är det ju inte viktigt att rita snyggt - då skulle vi förlora direkt - utan att rita på ett sätt som ens lagkamrat förstår), men fick till sist se oss slagna av äldstingen och hennes pojkvän. Elvaåringen och hennes kompis fick också in snitsen rätt snabbt och klarade sig med den äran. Och så skrattade vi så man nästan storknade, främst på grund av just våra bristande talanger i teckning. Bra spel.

Under natten blev det dimma, när temperaturen steg till -12 (inte -6, som de hade lovat). Soluppgång bakom dis och träd.

Alla nakna träd hade fått ett frostskimmer.

Mot eftermiddagen, efter en långpromenad och mera pulkaåkning, släppte jag flickorna ut på isen (nära stranden, där de skulle bottna utifallatt). Modigare unga män (vars mamma förmodligen inte var hemma) körde långt ute på isen med fyrhjuling och motorcyklar.

 

Nytt perspektiv på vassen.

Och så gick solen ner på söndag eftermiddag, och vi begav oss mot stan igen. Fin helg.

Förutom friluftandet hann vi också skruva ihop den nya sängen. Maken målade också de sista väggarna och satte upp några hyllor. 

Sängen passar så bra i rummet! Och man sover jättegott i den också, rapporterade flickorna. På andra sidan mattan finns bäddsoffan, så om behovet är stort kan man numera sova fem personer i stora sovrummet.  

Köldknäpp

 

Så vackert ute idag! Och kallt - minus 22 enligt vår termometer. Hundpromenaderna får bli korta.

Igår kväll fick jag ett husmoderligt ryck och kom plötsligt på att det kunde vara skäl att frosta av frysen. Sagt och gjort, maken och jag lastade ut allt frysinnehåll på balkongen och lät frysen tina upp under natten. I morse torkade vi av den och laddade in allt igen, i bättre ordning (kommer att hålla en vecka, typ). Egentligen började det husmoderliga rycket kanske redan på eftermiddagen, när jag tänker efter, för jag gjorde mitt livs första kållåda till middag. Gott, tyckte de vuxna, inte riktigt i min smak, tyckte elvaåringen artigt. 

Snart är det dags för dagens sista möte, och så styr vi mot lande igen. "Barnens" säng, en våningssäng med bredare säng nere och smalare uppe, har levererats till Jysk och ivern är stor. Om den inte är sällsynt jobbig ska vi väl få den ihopskruvad i kväll, och så får elvaåringen och hennes kompis sova där. För övrigt packar jag sockor, vantar, mössor och underställ och siktar på många timmar i snön och pulkabacken. 

Januarivardag

 

Nog har vi fått snö, minsann. Två vintrars snö på två dagar, läste jag. Så fint! Och inget problem med att få vardagsmotion, när man får skotta gården flera gånger per dag och pulsa genom snödrivor på hundpromenaden. Taxen ääälskar för övrigt snön, fast man tycker han skulle ha det litet jobbigt i drivorna med sina korta ben.

Nu, när alla helger är över på riktigt, känns det som att det är dags att igen börja med en mer skärpsam (minstingens utmärka ord från när hon var liten) vardag. Söndag-måndag-tisdag gick utmärkt, normala arbetsdagar, inget sött, ingen alkohol och mycket promenader. På tisdagen gjorde jag Portionen under tians utmärkta grönkålspasta EXAKT enligt receptet för första gången, och det blev mycket gott (det blir det för övrigt också om man gör det nästan enligt receptet). Dessutom blev det över två lunchportioner. 

Idag lyxade vi ändå litet till det igen, när vi hade onsdagsmys, pulkaåkning (alla under 30) och bastu med minifamiljen utökad med äldstingen och hennes pojkvän. Det blev glass till efterrätt efter makens utmärkta seljanka och en bastuöl. Inte illa, det heller. 

Vintersagoland

 

Här har det kommit snö de senaste dagarna, och i synnerhet i natt. Morgonpromenaden med hunden (klockan 7! Vardagen börjar med dunder och brak efter det långa jullovet) var ovanligt fin. Och mera snö lovar de under veckan. Välkommen bara, säger jag, det är trevligt med ordentlig vinter, vi har en mycket liten gård att skotta och nu, när både maken och jag jobbar hemifrån, behöver man inte ens göra det tidigt på morgonen.

På helgen var vi igen i stugan i Tenala, målade några väggar och flyttade möbler (och skrubbade därmed ytor och vrår som inte sett dagsljus på många år). Det blir så fint! Vi hade farfar med fru på middag på fredagen, och det var så trevligt att sitta och prata med dem ett tag. I och med middagen kom vi till lande först vid tiotiden på fredag kväll, men flickorna som var med (tjugoåringen och elvaåringen) gav sig direkt ut med pannlampor för att åka pulka i backen.

Nu får man väl ta itu med vardagen på allvar igen, när de hela arbetsveckorna börjar efter alla helger. Men det blir nog bra, det också. De stränga coronarestriktionerna fortsätter, så man gör nu inte så mycket annat än jobbar, sysslar hemma och på lande och promenerar med hunden. men det är ju inget fel på det.

För övrigt har vår torktumlare gått sönder. Den är 17 år gammal, så jag funderar vilket av tre olika alternativ jag ska välja:

1. Låta reparera den (om det går)
2. Köpa en ny
3. Klara mig utan (nu när vi inte längre är sex personer hemma går det ju nog att hänga upp tvätten)  

Vi får väl se.

Dagsljus! Nästan sol!

 

Efter att ha varit några dagar i stan och bland annat köpt mera målfärg och firat nyår (även den nya taxen visade sig vara helt oberörd av smällarna) kom vi tillbaka ut till lande igår kväll. Maken skruvade upp den nya sänglampan, så nu kunde man till och med läsa i vårt nya sovrum innan man somnade. Som bäst målar han fönsterbrädena, och sedan ska rullgardinerna skruvas upp igen (visste ni att det faktiskt inte är fullständigt mörkt, fast det verkar så, så här i molnigt väder, i januari, ute på lande? På natten kan man urskilja träden mot himlen utanför fönstren).

När vi drack morgonkaffe hände något oerhört - vi såg solen! Eller vi såg inte ens solen, men en solstrimma på andra sidan viken, och det räknas. Vet inte när det har hänt sist, men det känns som mycket länge sedan.

Jag har tillbringat i stort sett alla ljusa timmar utomhus idag, och röjt undan sly och små träd som fälldes här i början av hösten. Kommer säkert att vara helt ledbruten i morgon, men det är ju fantastiskt att få hugga i litet utomhus, i dagsljus.

Titta så fint det är nere vid stranden. Varje vasstrå har fått en isboll runt sig precis ovanför vattenytan. Otroligt vackert, och så klirrar det litet svagt när vinden blåser igenom dem.