Vår i luften

 

Vi avbokade spavistelsen - det känns nog som det enda vettiga i det här läget - och är kvar på lande. I dag blev vädret strålande, soligt och varmt, och blankisen på vägen har äntligen (nästan) smält bort. Vi hade litet funderat på att åka på en bilutfärd någonstans, men när vi såg väderprognosen för idag bestämde vi oss istället för en lång promenad - runt sjön! Det är 19 kilometer totalt, men vi fuskade litet och förde ena bilen till byn i förväg, så vi skulle kunna handla och åka de sista fem kilometrarna hem. Men 14 kilometer gick vi i alla fall, i härligt vårväder.

Imponerande isformationer vid ett berg, och största och minsta systern som stiftar närmare bekantskap med dem.

Så skönt att röra på sig, efter att ha suttit mer eller mindre stilla hela veckan på grund av det helt omöjliga isläget på småvägarna. Och nu är man behagligt trött i kroppen och kinderna känns varma efter de första solstrålarna som har nått dem i år.

För övrigt har vi läst, sett på TV-program och filmer och stickat. Mina sockor blev klara i går, och de största systrarna stickar varsitt par vantar, som blir jättefina. Minstingen virkar sköldpaddor.

Och igår var vi på utfärd till Mörby gård, tittade på kossorna och köpte mjöl. Ikväll ska det bli pizza!  

Stillsamt, men trevligt

 

Coronaläget blir allt sämre och varningarna allt fler. Träffas inte, res ingenstans, rör er inte där det finns mycket folk. Också i vår hemstad finns nu flera smittfall i skolorna, och hela klasser är försatta i karantän - inte elvaåringens, ändå. Igår kom dock besked om att de undervisar hela skolan på distans veckan efter sportlovet. Vi försöker - igen - hitta balansen mellan att inte vara onödigt nonchalant men ändå hitta på så mycket trevligt program att det inte blir psykiskt tungt. Och det går rätt bra, skulle jag säga. Igår eldade vi strandbastun och bastade länge (men duschade uppe i stugan, nytt koncept som fungerade utmärkt).

Idag åkte vi till Ekenäs efter arbetsdagen, halkade omkring på gatorna ett slag och beundrade isslottet på stranden. Sedan gick elvaåringen och jag och klippte oss. Mycket länge sedan sist för båda två och alltså mycket välbehövligt - men kändes väldigt lyxigt.

När vi kommit tillbaka till stugan åt vi årets första (och hittills enda) fastlagsbulle, en vecka försenat. Men bättre sent än aldrig, definitivt.

Sportlov

 

Minstingen har sportlov den här veckan. Strax före jul funderade vi på om vi borde boka en stuga någonstans i Lappland under lovet (utlandsresor är förstås uteslutna) för att få se litet snö och skida, men kom oss nu sedan inte för. Och så började det snöa också i södra Finland, så behovet att se snö och kalla, klara vinterdagar tillfredsställdes också hemma. Sist och slutligen bokade vi en natt på Aulanko spa och bestämde oss för att vara på stugan resten av veckan.

Maken och jag jobbar idag, och minstingen roar sig med att läsa, virka, kolla på sin telefon och laga mat. Hon uttryckte en önskan om att lära sig laga "vanlig mat" för några veckor sedan och har nu gjort middag åt oss några gånger. Idag gjorde hon lunch: spagetti med köttfärssås. Mycket bra.

Igår, på söndagen, var vi på utfärd till Hangö och promenerade långt, vilket väl kan räknas som den sportlovsdagens sportande. Idag är det värre med den saken. Det blev minusgrader igen, efter två dagars töande, och att röra sig utomhus är livsfarligt, åtminstone här på lande. Hårda, ojämna, glashala isytor överallt. Den enda som glatt springer ute (flera timmar redan idag) är hunden. Han trippar glatt på sina fyra kloförsedda tassar och jagar möss på gården med vippande svans. 

I morgon ska jag ännu jobba, men så har jag ledigt onsdag-fredag. Få se vad för spännande vi ska hitta på... (möjligheterna är ju något begränsade). Stora flickorna kommer också hit på onsdag kväll, och det är ju roligt. Vi får väl se hur läget utvecklar sig ännu under några dagar, innan vi bestämmer om vi kan och ska åka till Aulanko på lördag. Bra har vi ju det här också.

Lugnande tankar

Både maken och jag sover rätt dåligt ibland, främst när vi är stressade på jobbet. Man somnar på kvällen, men vaknar sedan mitt i natten och kan inte somna om. På sistone har det visat sig att det samma gäller många av våra vänner, och det har varit en del tal om det och om olika taktiker för att lugna tankarna och somna om.

- Jag har vissa scenarion som jag tänker på om jag vaknar på natten, sa maken under en hundpromenad igår.

- Ett är att jag är i armén, och vi är på läger. Det är vinternatt och ruskigt väder. Jag ligger i min sovsäck i ett tält, och hör naturljuden genom tältduken. Inne i tältet är det varmt och skönt, och en vältränad österbottning eldar i kaminen...

- Oj, sa jag (det var ju litet överraskande). En vältränad österbottning?

- Jaa, sa maken. Många nylänningar kan ju inte elda! De sätter för mycket ved, så det blir hett, och slamrar med kaminluckan, och fyller på för sällan. Men österbottningar...

- Aha, du menade en som har tränat mycket på att elda? Inte en muskulös?

Morgonvana

 

Nästan genast när man var tvungen (eller fick) stanna hemma och jobba varje dag på grund av coronapandemin inledde jag en ny vana, litet av misstag. Den är att jag genast när jag vaknar på morgonen drar på mig gårdagens kläder och går ut på morgonpromenad med hunden. Först efter det tar jag itu med morgonbestyren, som frukost och dusch.

Det här har visat sig vara ett så bra sätt att inleda dagen. Man piggnar till i den friska luften, men på något sätt milt och kravlöst (ingen pratar med en eller kräver något annat än ett stillsamt promenerande framåt). Ibland väcker ju alarmet en mitt i en dröm och då är man yr och sömnig. Den korta promenaden får ens tankar att klarna mycket bättre än en dusch. Och så är det härligt att komma in och ta fram morgonmålet och -kaffet.

Nackdelen med detta upplägg är ju att hunden inte vet skillnad mellan arbetsdag och helgdag. Så också på veckosluten kommer han rusande i samma sekund som jag vaknar (jag svär på att han hör när jag slår upp ögonen) och blir mycket otålig om jag tycker att jag kunde dra mig i sängen en stund.  

Februarilunk

 

Vädret är så vackert - och så kallt. -17 för stunden. Morgonpromenaderna med hunden är fantastiska, när det är alldeles tyst och tomt, man går på den knarrande, kritvita snön och himlen har en djup, djup blå färg (inte längre helt svart! Hurra!).

Det händer ju inte så mycket. Vi jobbar som vanligt hemifrån, förstås, och för övrigt är programmet ganska lika med noll. Bara att gilla läget, i alla fall i någon månad till, och det går ju verkligen ingen nöd på oss. Igår kväll (när det var för kallt för ridtimmen) aktiverade vi oss litet och rensade minstingens garderob. Inspirerad av att hon hittar alla kläder igen klädde hon sig i morse i korta, tunna jeans och en ärmlös topp, och himlade sedan med ögonen mot sin stränga mor som krävde andra slags kläder i midvinterkölden. Maken aktiverade sig på ett mer spännande sätt och bakade en tarte tatin.

Ikväll åker vi till lande igen. Det ger veckan en trevlig rytm att byta ställe till helgen, och är roligt att syssla där. De lovar kallt väder, så vi får se hur mycket man kan vara ute. Igår meddelade också de tre i landet varande storbarnen att de kommer med, så barnrummets kapacitet testas nu nästan till fullo. Blir bra.