Morgonvana

 

Nästan genast när man var tvungen (eller fick) stanna hemma och jobba varje dag på grund av coronapandemin inledde jag en ny vana, litet av misstag. Den är att jag genast när jag vaknar på morgonen drar på mig gårdagens kläder och går ut på morgonpromenad med hunden. Först efter det tar jag itu med morgonbestyren, som frukost och dusch.

Det här har visat sig vara ett så bra sätt att inleda dagen. Man piggnar till i den friska luften, men på något sätt milt och kravlöst (ingen pratar med en eller kräver något annat än ett stillsamt promenerande framåt). Ibland väcker ju alarmet en mitt i en dröm och då är man yr och sömnig. Den korta promenaden får ens tankar att klarna mycket bättre än en dusch. Och så är det härligt att komma in och ta fram morgonmålet och -kaffet.

Nackdelen med detta upplägg är ju att hunden inte vet skillnad mellan arbetsdag och helgdag. Så också på veckosluten kommer han rusande i samma sekund som jag vaknar (jag svär på att han hör när jag slår upp ögonen) och blir mycket otålig om jag tycker att jag kunde dra mig i sängen en stund.