Sista semesterkvällen. Sällan - om någonsin - har det känts så motigt att återvända till vardagen. Byta soliga, varma, glada semesterbubblan mot verkligheten, som är dystrare är på länge. Jag längtar efter dem som är hemma, men skulle absolut föredra att de kom hit istället för att vi åkte hem. Men ja, det är ju bara att gilla läget. Och privilegierade är vi, trots allt.En morgon promenerade jag åt "andra hållet" och kom till en kargare kust. Vackert, också det.
En dag arrangerades en vattenpolomatch, personal mot gäster. Tolvåringen representerade oss, och tjugotvååringen och jag följde roat med från bassängkanten. Delvis var det en mycket vänskaplig match (om små barn hade bollen rörde ingen dem), men ibland brände det minsann till mellan personalen och gamla handbollspappor. Ganska underhållande. Personalen vann 13-12.
En annan solnedgång, en annan kväll. Möjligen den kvällen när tolvåringen övade att göra granar av sand, enligt instruktioner från TikTok. Man skulle hålla våt sand i handen och sedan liksom droppa ner stora droppar på varann, så det blev som en snötyngd gran. Det roligaste var att det hände sig två gånger, med olika sällskap, att en man som kom promenerande längs stranden steg på en "gran", hoppade till och började undersöka sin sko i tron att han hade stigit i hundbajs. Enkla nöjen har man ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar