Firande i Stockholm

 

Min bror fyllde femtio i helgen, och vi firade det under en tur till Stockholm (där han bor). Kondis-kulturen är ju på en helt annan nivå i Sverige, och han hade beställt en blå prinsesstårta som faktiskt fick mig att omvärdera min tidigare rätt kyliga inställning till prinsesstårtor. Den här, med tunt kavlad marsipan, friska hallon och mycket vispgrädde i fyllningen var faktiskt underbar.

Brodern kom först till Finland, och så åkte vi allihop - mommo, bror och hela vår familj utom äldstingen, som blev hemma och tog hand om hundarna (av egen fri vilja, nog) - med Silja Line till Stockholm. Vi åt en femrätters meny på Bon Vivant som födelsedagsmiddag, och man har nu aldrig haft så här många bestick vid sin plats. Måltiden tog tre timmar och det var ju supertrevligt att sitta och äta och prata i lugn och ro, medan någon annan fixade all mat och disk. 

I Stockholm gick vi på stan (mycket shopping, i synnerhet för den lyckliga 14-åringen) och åt nästa middag hemma hos brodern - champagne, gravad lax, gös panerad med vallmofrön, ost och prinsesstårtan ovan. Lika gott som dagen innan, skulle jag säga. Så spelade vi litet kort innan vi övernattade, delvis på hotell och delvis hos brodern, och umgicks en dag till innan vi tog båten tillbaka på söndag kväll. Så trevlig resa! Och kul med gott om tid att umgås med familjen.

Förra veckan firade dessutom min svärfar sin 90-årsdag, så det var flera jämna födelsedagar och flera släktfester på samma vecka. Vad är nu bättre än det! Men nu blir det nog mera vardag och mindre champagne. 

Förkyld

 

Tack vare pandemirestriktionerna och de nya vanorna har man ju inte varit sjuk på många år (förutom just covid, då), men nu var det plötsligt dags! För mig och majoriteten av Finlands övriga befolkning, känns det som. Maken och 19-åringen har varit sjuka, och jag har känt mig aningen hängig i några dagar. I morse var jag nog på väg till kontoret som vanligt, när jag efter hundpromenaden kände att det kanske ändå är bättre att jobba hemifrån idag. Och vilken tur att jag blev hemma! Detta nysande, hostande, snorande och ständigt återkommande behov av att lägga mig ner skulle inte passa riktigt bra i ett öppet kontor. Man har glömt hur det var.

Men ja, hemma går det fint att sköta de mest akuta jobbgrejorna liggande på soffan och däremellan kolla på den fascinerande serien Pilsnerraggarna. 

För övrigt har vi varit på jubileumssitz i Åbo och firat vår äldstings examen. Veckan har varit en skärpsam vardagsvecka med jobb, hobbyn, hundpromenader och ordentligt lagade middagar varje dag. Och inkommande veckoslut ska vi låta trimma hundarna, stänga Kimito-lande för säsongen och tillbringa söndagen på handbollscup. Hur bra som helst.

(För)Rådhuset

 

Aningen matta efter gårdagens mycket trevliga kräftskiva satte vi igång med skjulbyggandet på förmiddagen. Vädret var härligt och de båda äldsta döttrarna hjälpte till med pusslet. 

Vi letade ganska länge efter ett skjul som skulle passa in i husets funkis-stil, och det var inte det lättaste. Vi kollade först på byggsatser i trä, men de som inte var jättedyra var av ganska svagt material och hade detaljer som inte passade in - snickarglädje, mansardtak eller annat. Maken är händig och ett tag tänkte han planera, såga och bygga allt själv, men när han kollade noggrannare verkade både materialkostnaden och tidsåtgången bli ganska saftig. Till sist fastnade vi, litet till vår egen överraskning, för en byggsats i komposit. 

Det var som att skruva ihop en jättemöbel från IKEA. Bitarna var tydligt märkta och bara man läste bruksansvisningen noggrant gick det ganska enkelt. Ibland behövde man vara två personer, och jag ryckte in ibland när döttrarna hade åkt hem, men det mesta byggde nog maken.

Medan jag bland annat fixade denna plätt - området som grävskopan inte hade kommit åt. Här växte en ojämn och ganska stor gran och en kryptall, och jag sågade ner dem och grävde bort stubbarna. Till sist bredde jag ny mull över allt och sådde gräs- och klöverfrö. Plankan och stödet är provisoriska tills gräset har grott, så allt inte sköljs ner om det kommer en störtskur.

Och på eftermiddagen var skjulet klart! Så snyggt och passar med vårt hus, vi är jättenöjda. Nu återstår att inreda med hyllor, bära in allt som ska sparas och föra bort allt bråte. Blir toppen.

Och till sist täpptes ett smithål till. Taxen kollar om han verkligen inte kommer ut den här vägen längre - alldeles nyss gick det ju!

Dagliga övningar

 

Varje vardag har följt samma mönster hos oss under de sensate veckorna. Först vanligt jobb, sedan middag, sedan fixande på gården någon timme, sedan kvällspromenad med hundarna. Det senaste projektet är skjulet som ska komma bredvid vårt hus. Vi har haft ont ont om förvaringsutrymme ända sedan vi flyttade in här för 13 år sedan, och det blir härligt att få en egen plats för gräsklippare, grill, trädgårdsredskap och annat skrymmande.

Första skedet var att jämna ut marken och täcka den med täckduk, och täcka täckduken med fint grus. 

Sedan återanvände vi de gamla plattorna som sparats under gårdsrenoveringen och byggde grunden. Plattorna väger som attan och vi har flyttat dem av och an ett antal gånger under renoveringens framfart, och man börjar faktiskt kanske märka att man kroppsarbetat en del de senaste veckorna - det kändes som om det gick mycket lättare att bära dem nu.

Imorgon ska vi hämta skjulet, och på söndag tänkte vi bygga ihop det. Men först blir det handbollsmatcher och en kräftskiva hos oss! 

Vad vi gjorde igår

 

Igår gjorde vi något vi aldrig gjort tidigare: planterade en granhäck. Först grävde man ett dike, och det var det tyngsta jobbet - på vissa ställen var det mull, men på andra ställen små stenar som man först fick hacka loss med spett.

Sedan fyllde man diket med planteringsmull.

Och sedan planterade man 50 små granplantor med 30 cm mellanrum i en rak linje. (Vi trodde för övrigt att de beställda granplatorna skulle levereras hem till gården, men när vi fick ankomstmeddelandet visade det sig att de var förda till R-kiosken i staden! Litet roligt att plocka upp 60 granplantor där.)

Jobbet tog kanske 3-4 timmar totalt och var ganska roligt, men sedan var man nog slut i ryggen. Lyckligtvis inte värre än att det gick om under natten, inga ryggskott här. 

Plantorna är små, taniga och ynkliga, men månne de inte tar sig ganska snabbt. Vi vill inte heller ha en hög och bred häck, utan tänker hålla den vid max en meters höjd. Mer som staket än som insynsskydd.

Hej från lande!

 

Efter en oväntat lång paus (p.g.a. att bilen gick sönder den veckan vi hade tänkt komma hit) är vi i Kimito igen. Vi hade program i stan på fredag kväll, så vi kom fram först 22-tiden, och då är det redan ganska mörkt minsann.

Nästa morgon märkte vi att augustistormen, som knappt märktes i stan, visst hade gått hårdare fram här. Vi hade lyft in utemöblerna, men glömt parasollet, och det strök med. Inte bara flög det iväg, det knäcktes dessutom på flera ställen. Tur att det bara träffade marken och inte t.ex. ett fönster.

Lördagen var jättefin, antagligen en av sommarens varmaste dagar. Vi åkte ut med båten, åt pizza i Kasnäs och drack kaffe på en ny öde ö. Bästa programmet för vackra dagar.

Styvmorsviolerna blommade fortfarande för fullt. Så fint!

Efter båtutfärden tog vi upp båten för säsongen och förde den för service, för en gångs skull i god tid. Och vi fick vår belöning för vår ovanligt förutseende, icke-prokrastinerande beteende när det började ösregna under natten. Det är så mysigt att sova på vår landevind, under plåttaket, när det regnar - och extra mysigt när man vet att det inte gör något fast det regnar hela följande dag.

Strax ska vi börja plocka ihop och åka och plocka majs. Ikväll blir det majs-skiva hos oss i stan.

Hej igen

Det blev en jättelång bloggpaus, utan särskild orsak, så kanske vi bara låtsas om inget och fortsätter.

Vi semestrade några veckor till, i minst sagt oberäkneligt väder - visst var det fina stunder och till och med dagar ibland, men det blåste hela tiden och blev aldrig så där riktigt varmt. Men trevligt var det ändå, såklart.

Nu jobbar vi redan för tredje veckan. Den första veckan var ganska lugn (och man körde nog ännu själv med halvljus), men sedan kom jobbet igång med fart. Men det känns faktiskt inspirerande och rätt roligt just nu, tycker jag. Och man får väl passa på att njuta av det, för i november brukar det ju vara litet mer tröttsamt. 

På kvällarna sysslar vi på gården, som faktiskt börjar ta sig nu. Gräset växer på alla sidor, och händiga maken har byggt staket. Nu fattas bara en port och hundsäkring av vissa hål under den understa ribban, så kan vi ta bort det tillfälliga nätstaketet och låta också hundarna utnyttja hela bakgården. Det blir fint, jag är så nöjd.

Vi var på Tenala-lande över helgen och gick ett varv i skogen med min mamma på söndagen. Skörden blev ungefär en halv liter kantareller och flera fina Karl Johan-svampar, varav en del avnjöts som härliga varma smörgåsar till lunch igår. Alla kantareller var små, så kanske säsongen börjar först nu i år?