Knäpp hund, del 74

Taxen, som verkar ha adrenalin i stället för blod i sina ådror, brukar bli ganska uppspelt när han inser att han ska få gå ut. Eller också kanske han måste informera omgivningen om att kvarterets kung är ute. Hur som helst brukar han skälla som en galning, galoppera och dra i kopplet med all sin kraft de första hundra metrarna av promenaden (charmig vana).

Idag bar det sig inte bättre än att jag halkade, trillade omkull och tappade kopplet i just det här skedet av promenaden. Hunden stannade som mot en vägg och stod blickstilla och tyst tills jag fick tag i kopplet igen. I samma ögonblick fortsatte han sin färd, skällande och galopperande.

Uppenbarligen är det en del av nöjet att ha en matte eller husse hängande i andra ändan kopplet. Att rymma är inte alls poängen.