Mamma (nästan) galen

Hemmamamman inleder morgonen med sedvanliga morgonbestyr och för sedan några förstaklassare till skolan och lillan till parken. Hon åker direkt vidare för att uträtta ärenden och storhandla för helgen som inbegriper ett kalas. Tiden är knapp, så hon småspringer nästan hela tiden.

Två och en halv timme senare är hon tillbaka och kurvar in vid parken för att hämta minstingen. Sagda barn i trotsåldern får ett utbrott när parktanten lyfter henne ur gungan, hon har ju bara gungat i drygt två timmar. När mamman lyfter henne i famnen märker hon att hon luktar, vilket ju delvis förklarar humöret. På vägen hem skriker barnet oavbrutet.

Väl hemma lastar mamman först ut de två tyngsta kassarna. När hon går mot huset meddelar byggmästaren som håller på att fixa garaget att proppen har gått, de får ingen ström ur utomhusuttaget. Samtidigt rasar en av de fyra kvarvarande kassarna ut ur bakluckan och en del av maten trillar ut. "Din byggkonstruktion rasade", ropar den hjälpsamma grannen som råkar gå förbi med sin hund. "Jag vet, ropar mamman, jag fixar det just".

Mamman plockar ihop den fallna kassen, bär in kassarna, hälsar på hunden, klär av det skrikande barnet, byter blöja, lastar in de känsligaste matvarorna i kylen, hämtar det fortfarande skrikande barnet från nedre våningen, lugnar henne med sina bästa tricks, matar henne och lägger henne samt packar upp resten av maten. Sedan går hon för att leta efter proppar i makens... inte så välorganiserade verktygsskåp. Hon hittar dem till sist och byter propp, men proppen smäller omedelbart två gånger till. "Det behövs en elektriker", säger byggmästaren. Och av en mycket konstig nyck är tvättmaskinen på samma propp som utomhusuttaget, så nu är familjen utan tvättmaskin tills det är fixat (bygg-gubbarna kan ta ström från grannen).

Ja ja. Nu har mamman lugnat sig och ska äta lunch i det välsignat tysta huset. Och jag fräste varken åt grannen, byggmästaren eller ettåringen.