Julen så här långt

Lyckligtvis blev jag frisk fort sedan, lagom till julen. 

 

Sexåringen och jag inledde julaftonen på ett nytt sätt, som har all potential att utvecklas till tradition: Vi var på ett närliggande stall och tittade på deras julkadrilj på förmiddagen. Fint och stämningsfullt (fast sexåringen i något skede undrade när de skulle börja "göra vilda konster").

 

Notera det fasta greppet om morötterna, som vi hade tagit med hemifrån.

 

Morötterna gavs sedan till hästarna - en upplevelse som gjorde stort intryck.

På julafton kom farföräldrarna till oss, och det var lugnt och trevligt. Man läser mycket om folk som har skippat julklapparna helt, eller har en julklappsring med en klapp per person, men jag gillar julklappar (främst åt barnen, förstås) och tycker att vi har hittat en fungerande balans. Julklapparna var många, men ingen särskilt dyr (förutom mor- och farföräldrarnas generösa bidrag till de stora flickornas reskassor - alla ska på resa i början av året), och mycket var sådant som ändå behövs.

 

På juldagen kom makens syskon med familjer och hans farbror till oss på middag, och då var vi 16 runt bordet. På menyn stod bl.a. sushi...

 

...och lamm. Underbart. 

Annandagen var en slappardag av stora mått (soffa, film, böcker, godis och rester från de tidigare dagarna till middag), och på söndagen var vi hos mina föräldrar tillsammans med min bror med familj. Mycket trevlig julhelg, allt som allt.

Nu firar sexåringen och jag ännu några lediga dagar, medan maken jobbar och stora flickorna är på scoutläger. I dag har vi varit och skrinna i det fantastiska vädret (soligt men kallt!) - eller sexåringen skrann och jag såg på. Nu förbereder hon och hennes kompis uppenbarligen en Barbie-fest. Alla Barbien kläs upp och flickorna klär på sig klänningar, och i nästa skede förväntas jag visst komma in med serveringen (jag vägrade klä upp mig i klänning och sa att jag kan vara serveringspersonal, men nu måste jag tydligen i så fall ha förkläde???).