Ny favorittid på dygnet

Med små barn var det ju kvällen som var ens "egna" tid - så länge man nu orkade vara vaken efter att de små guldgrynen somnat. Nu är det morgnarna som är lugna. Efter fyra år av tidiga uppstigningar varje vardagsmorgon (eller så är det ett ålderssymtom) har min dygnsrytm ändrats så att jag helst lägger mig, och därmed vaknar, relativt tidigt.

Numera är lediga morgnar (obs nyckelordet lediga) nästan min favorittid på dygnet. Man stiger upp i det tysta huset, går efter tidningen med hunden, sätter sig vid matbordet och äter frukost lääänge, lääänge. Utan brådska, med flera smörgåsar, gott kaffe och kanske ett kex eller en bulle. Så småningom dyker sömniga, varma, rufsiga barn upp, och ingen har bråttom någonstans. I morse kom sexåringen först, satte sig i min famn, kramades hårt och sa belåtet "Mamma, jag älskar dig fortfarande!".