Sommarnöjen

Så tog arbetsveckan slut, och jag for tillbaka till lande som ett streck. På lördagen pysslade vi hemma, och på eftermiddagen åkte vi ut en sväng med båten så barnen skulle få simma. Jag brukar sällan simma utan bastu nuförtiden, men av någon orsak tog jag nu ändå också min simdräkt med. Förvånande nog blev jag sedan litet simsugen, och ännu mer förvånad blev jag när jag klivit i och märkte att det var riktigt varmt. Vi var vid randen av den stora Bruksfjärden, och det måste ha blåst in en massa varmt ytvatten, för man kunde simma länge, länge utan att börja frysa - minsann ovanligt i finländska hav.

 

I morse regnade det, och vi bestämde oss för att åka till Kasnäs och äta lunch. Vi stannade vid café Källarvinden, som till vår glädje erbjöd brunch - och vilken brunch sedan! Allt var hemgjort, gott, innovativt och vackert. På bilden syns efterrätten, Britakaka i burk. Härligt.

 

Och chiliplantan levererar. Undrar hur man ska kunna ta tillvara allt - så här mycket kan man ju inte äta (chilin är dessutom ganska stark). Torka kanske, eller lägga in i olja. Måste googla.

I kväll har vi packat, och i morgon blir det tidigt väckning. Liksom tidigare somrar ska vi tillbringa en vecka på min arbetsgivares ö i ytterskärgården, och i morgon börjar vår vecka. Vi hoppas på vackert väder och fina upplevelser, liksom tidigare år. 

Ensam i stan

Middagen i går. Ensamvarande fyrabarnsmammor lagar icke mat.

Efter den första, ovana kvällen anpassade jag mig snabbt till den ensamma tillvaron i stan - och nu njuter jag för fullt. Det är lugnt på jobbet, jag pysslar i lugn takt med mitt, och hinner prata med de få kollegor som finns på plats. På kvällarna bestämmer jag - helt själv - vad jag vill göra. Ja, visserligen tvättar jag hundra maskiner tvätt och sköter en del ärenden, men det finns ju oceaner av tid för annat. På måndag kväll var jag och tittade på rean (köpte bara något smått), och i går var jag på en lång promenad och gick till bibban. Och så har jag tittat på House of cards (som ingen annan i familjen fastnat för) varje kväll.

 

Det verkar inte heller gå någon nöd på resten av familjen. I går besökte de Hangö.

Vedarbete

Vår landegranne lät fälla några träd, och gav vänligt nog stockarna åt oss. De smala kan man hugga med yxa, men de grövre kräver rejälare tag. Lyckligtvis har moffa en vedklyvare, som vi fick låna. Maken och jag började med arbetet (och det var riktigt trivsamt att pyssla tillsammans), och fick snart sällskap av de två assistenterna. Den på två ben visade sig vara riktigt duktig på att klyva klabbar i mindre delar, men den på fyra var kanske inte till någon större nytta i det här sammanhanget. Men med var han, förstås.

Och sedan åkte jag in till stan. Här är varmt och litet ödsligt, och jag skulle nog helst ha stannat på lande med resten av gänget. Men jag ska jobba nästa vecka, så det är väl bara att gilla läget. Och visst finns här fördelar också - till att börja med en lång dusch. Och en hel vecka kan jag göra vad jag vill på kvällarna. Till att börja med har jag bestämt mig för att inte laga mat alls. Jag äter ju lunch på jobbet, och på kvällen kan jag väl äta smörgås (eller sushi kanske, en annan av stadens födelar). Och kanske reashoppa. Och se på precis vad jag vill på Netflix!

Kusiner på besök

I går kom makens syskon med familjer på besök. Dagen blev jättetrevlig, det var roligt att träffa alla, vi kunde sitta ute och äta (fast 14 personer är ganska nära max för vår terass) och den grillade rostbiffen blev jättegod. På förhand hade jag varit mest spänd inför att två "främmande" hanhundar skulle komma på besök till vår lilla alfahannes hem - men det gick över all förväntan. De hittade tydligen sina platser i rangordningen direkt och kunde lugnt tillbringa dagen tillsammans. 

Vänö

 

I dag var det mulet, men varmt, så vi bestämde oss för att ändå åka på båtutfärd - till ett för oss nytt hörn av skärgården. Bortsett från en något skräpig hamn visade sig Vänö vara en vacker ö, med en natur som nästan påminde om den lappländska. Låga träd, ljung och odon. En lagom lång naturstig ledde tvärs över ön, via ett kapell till en sandstrand, som för stunden låg helt öde.

 

Och så fick man gå tillbaka samma väg, enligt instruktionerna.

 

Och så kan jag meddela att årets trädgårdsland artar sig riktigt bra, och förser oss med örter dagligen. Också salladen växer så det knakar.

Sommardagar

Bara jag som vill ha mjölk i kaffet, så det behövs bara en pytteliten mjölkflaska i utflyktskorgen

Maken fick semester, och sextonåringen kom hem på måndag kväll. Jag åkte en sväng till stan för att hämta henne och artonåringen, och vi längtade så till lande så vi körde ut direkt från flygfältet, fast planet landade först vid midnatt. 

Äntligen är alltså hela familjen samlad på lande, och dessutom har sommarvädret äntligen, äntligen fattat galoppen. Så vi åker på många timmar långa båtutfärder med picknickkorgar...

... och kommer solmättade hem, lagom för att laga middag, och äta den på terrassen. Och så diskar vi och plockar undan och spelar litet kort och läser en stund i sängarna, innan vi sover i 10-11-12 timmar. Precis som sommardagar ska vara.

Sommarlyx

 

Köpa ägg direkt från gården, där hönsen får gå ute. Alla olika stora och olika färg, med stora, knallgula äggulor.

 

Cykla till den närmaste grönsakskiosken och köpa nypotatis till lunchen. 

Årets trädgårdsland

 

Efter de tidigare årens succéer med mitt trädgårdsland förstår jag att alla är mycket nyfikna på hur det går i år. Den här gången tänkte jag att jag skulle satsa aningen mera, eftersom vi 

a) totalt kommer att vara fem veckor på lande i år och

b) har vatten. 

Jag började alltså med att välja plats med omsorg - rätt nära terassen och gården, på en nästan jämn plätt som inte hade berg två centimeter under jordytan. Den utvalda platsen såg ut som ovan.

 

Efter att jag hade klippt gräset, jämnat ut markytan, placerat ut täckduk och en träram såg det ut så här. 

 

Och så fyllde jag ramen med färdigköpt, gödslad mull (utan ogräsfrön, hoppas vi). Hunden - och sexåringen - var med.

Nästa skede var att åka och köpa små plantor (eftersom jag började för sent för frön), men här drabbades projektet av ett allvarligt bakslag. När vi kom fram till växthuset visade det sig att det var stängt, tillbommat och till salu. Ett par dagar gick åt till att fundera på vad jag skulle göra nu (eller i själva verket till båtutfärder och annat program, då det halvfärdiga landet lämnades åt sitt öde). 

 

Nu har jag hittat några ynkliga små plantor gräslök, dill och persilja här och var. De ska ta sig och frodas, hoppas jag. Till höger har jag sått sallad, den ska väl hinna komma upp. Kanske litet lök i mitten? Eller vad jag nu råkar hitta här på ön ännu... Ser ut som om framgångshistorien med mina odlingar utökas med ytterligare ett kapitel i år.

Landeliv

 

Vi har det lugnt, trivsamt och avkopplande på lande (fast sexåringen håller oss i gång). Vi läser, pysslar, har gäster, plockar litet blåbär och kantareller, röker litet fisk, åker på en och annan utfärd med cykel eller bil. Och nu på helgen, när maken också är här, på båtutfärder. I går till en öde ö...

 

...och i dag (när vädret inte riktigt vet vad det vill, det växlar lika snabbt som en gris blinkar) till Söderlångvik. Där klättrade vi upp till utsiktspunkten och åt en utmärkt salladslunch på café Vivan, kan rekommenderas. Hemma igen tar vi oss nu en liten paus innan vi börjar elda bastun.

Otursdag

 

Hunden hade litet otur i går. Området runt våra vinbärsbuskar var helt igenvuxet efter att vi hade varit borta från lande i tre veckor, och när jag började röja runt buske nummer två undrade jag varför jag plötsligt hade en massa getingar som surrade runt mig. I samma stund som jag upptäckte det stora boet i busken blev hunden (som var mig i fötterna, som alltid) stungen. 

Ojoj, tänkte jag, här kan vi ju inte fortsätta, och gick ner för att putsa det höga gräset runt parkeringsplatsen i stället - nu med hunden OCH sexåringen tätt i hasorna. Sexåringen "skulle prova hur det känns att sitta i förarsätet" och råkade av misstag smälla igen bildörren så hunden fick svansen emellan. Stackars tax, riktigt ont både i nosen och svansen. Men senare åt den sin mat och svansen verkade inte bruten, så vi lämnade den i köket för att vila sig när vi åkte på utfärd. När vi kom hem sju timmar senare verkade den bättre, viftade och hälsade och rusade skällande ut - tills den kom tillbaka, hoppande på tre ben. Ena bakbenet var sjukt, jag vet inte vad som hade hänt - kan den ha gått tillbaka till getingarna för att visa vem som bestämmer?  

 

I morse hördes misstänkta snarkningar från andra halvan av dubbelsängen när jag vaknade. Där sover sexåringen (med lov) när maken är borta och taxen tyckte tydligen att han i natt (utan lov) förtjänade en plats i människosängen.Och smart nog valde han inte min sida.

Nu verkar taxen pigg igen - men vad ska jag göra med getingboet? Det är mycket vackert (har de byggt in röda vinbär?), och i princip har jag inget emot getingar. Men hur ska jag kunna plocka vinbären i år?

Landepyssel

 

I dag har vi tagit det lugnt och pysslat på lande. Skaffat årets pelargoner (ljusröda i år) till farstun... 

 

... och en chiliplanta som förhoppningsvis ska stå för sommarens behov av chili.

 

Den gamla barngungan uppgraderades till en vuxnare version, vilket direkt ledde till en utmanande konkurrenssituation som löstes med hjälp av timer (10 minuter per barn, sedan byte). Själv fick jag prova gungan först på kvällen.

 

Och den knäppa (och mycket sällskapliga) hunden kände ett starkt behov av att jaga sorkar och gräva ett djupt hål precis under gungan.

 

Jag gav mig som sagt genast, och man skulle ju kunna tro att jag fick vara ensam i solstolen som stod på fasta marken. Men de båda minsta typerna tyckte ju nog sedan att det trots allt verkade vara den mysigaste platsen, och hoppade upp i min famn.

Semester!

Sista jobbveckan blev oväntat hektisk. Jobbdagarna i sig var väl bara normalt välfyllda (mycket att göra men ingen stress, skönt nog fick jag allt som jag hade tänkt mig gjort innan semestern), men kvällarna blev inte så lugna. Pappa/moffa måste läggas in på sjukhus och sextonåringen och hennes kompisar fick en hemsk värdfamilj på språkresan, och en hel del tid och kraft gick åt till att reda upp det. Nu är allt lyckligtvis bra, flickorna fick till sist byta familj - och den nya verkar toppen - och moffa mår bättre.

På fredagen packade jag snabbt och tio minuter efter att jag kurvade in på landegården (maken kom med andra bilen en timme tidigare) kom de första gästerna. Vi hade två familjer här över helgen, och åkte med båt och hälsade på en tredje på lördagen. Det var supertrevligt, riktigt lyckat, och semestern började med en rivstart med sena middagar, lek och simning för barnen och vin och prat i sommarnatten för de stora.

Och nu får man börja varva ner. Maken jobbar ännu ett par veckor, men jag blev på lande med de två minsta flickorna och hunden. Vi lade oss tidigt i går, och jag har varit vaken redan i ett par timmar - men döttrarna sover ännu. Härligt, härligt att börja morgonen på sin första semesterdag långsamt, ensam i landeköket.