I morse skulle jag följa sjuåringen till träffen med hennes bästa kompis (de promenerar sedan tillsammans till skolan). Det var mörkt, regnigt och kallt. Sjuåringen var missnöjd med paraplyt hon hade igår och ville byta det till ett större. Nåjo, sa jag, ett stort paraply är bra på det sättet att benen inte blir våta, men det kan ju vara litet svårt att hantera om man själv inte är så stor. Men hon insisterade, och fick ta ett större paraply.
Vid träffen väntade hennes kompis, med sitt lilla paraply. Jag sa hej då och svängde om. Efter några tiotal meter vände jag mig om och tittade efter dem, som jag brukar. De verkade ha något bekymmer, kompisen fumlade med sitt paraply, så jag blev en stund och tittade om de skulle reda upp det. Och det gjorde de. Kompisen fällde ihop sitt paraply (det var visst det hon kämpade med), och så gick de iväg, tätt tillsammans under det stora paraplyt.
Mycket trevligare så, tydligen. Och det förstår man ju.
För övrigt har jag kokat litet lingonsylt i dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar