måndag 18 maj 2020

Anteckningar från en vimsig valps dagbok

Idag har hunden inte riktigt imponerat med sin intellektuella skärpa, kan man väl säga.

Han är också inne i ett litet olyckligt stadium i tandutvecklingen, där mjölktänderna har lossnat, men de permanenta inte riktigt växt ut. Hans bett är alltså ganska tandlöst för tillfället. Men det kliar i munnen, och när han på morgonkvisten var riktigt bitig av sig gav jag ett tuggben åt honom. Ett par timmar senare hörde jag att valpen spydde. När jag gick och kollade, och torkade upp den stora högen halvsmält mat, visade det sig att den innehöll HELA tuggbenet! 15 cm tuggben, som han hade svalt helt! Tänk att det gick ner, och tänk att det kom upp, utan problem. Kanske inte helt klokt tänkt (fast ganska tax-aktigt nog), att svälja det helt om man inte får loss bitar.

En stund senare hörde jag hur han pep vid ytterdörren. Jag släppte ut honom på gården, och han sprang en sväng, men kom sedan tillbaka och gnällde vid andra ytterdörren. Jag tänkte att han kanske inte ville göra sina bestyr på egen gård, så jag tog kopplet och gick ut en sväng med honom. Och så visade det sig att han ville dricka i mögeldiket vid vår väg! Mycket bättre än vattnet i vattenkoppen, tydligen.

På eftermiddagen drack jag kaffe på den nya terrassen. Hunden smet in under terrassen på den sidan som ännu inte har en täckbräda mot marken. Sedan hördes ett kränkt gläfs, när han inte kom ut på andra sidan. Och sedan ingenting, under en ganska lång stund. Jag började redan fundera på om vi faktiskt måste riva upp en del av terrassen, om han har fastnat där - men till sist hittade han lyckligtvis tillbaka, och kom ut igen med litet fåraktig uppsyn.

Jaja, kroppen växer ju i ryck med pauser emellan, vi får hoppas att det samma gäller knoppen. Kanske det bara är ett utvecklingsstadium, då hjärnan pausar inför nästa jättekliv?

För övrigt kan jag glatt konstatera att den nya terrassen ligger i solen nästan hela dagen! Bara en timme eller två i halvskugga, när tomtens enda träd (en tall) skuggar den vid lunchtid. Bra att jobba hemifrån, så man kan följa med sådana här viktiga saker. Och så kan jag mindre glatt konstatera att ryggen fortfarande är dålig, men det var nu väl som förväntat. Säkert bättre i morgon. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar