Terrassen i stan

De lovade ju uselt väder hela veckoslutet (och hittills har det minsann stämt), så vi bestämde oss för att inte åka till lande denna helg. Istället tänkte vi bygga klart terrassen i stan. Tidigare i veckan fick vi golvet på själva terrassen mer eller mindre klart. Nästa steg var trappan mellan den nedre terrassen och den övre, nya.

Vi hade köpt en stomme till trappan - balkarna som håller upp trappstegen. När vi måttade på plats kom vi till att vi behövde göra ett extra, brett trappsteg mellan trappan och gamla terrassen, så skulle den passa perfekt. Första steget var alltså att gräva marken jämn på det stället. Och - som vanligt på denna gård - var det ju inte "bara att gräva", utan rötter som måste friläggas och sågas av. Vår vanliga arbetsfördelning är för övrigt att jag gräver, river, sågar kvistar och rötter, klipper och städar (och ibland räknar ut vinklar och längder), och så tar maken över när det ska byggas och det krävs precision och att saker ska passa precis och vara vågräta och så. Har fungerat bra i trettio år redan.

Sedan satte vi balkarna på plats...

...och sedan gick det snabbt att fixa trappstegen. Så fint! Nu har vi en trappa!

I morgon ska vi väl fortsätta med pyssel som trappräcke och räcke (eller en bänk?) på terrassen mot branten, och plankor så underredet av terrassen döljs, och kanske plankor så att trappstegen blir slutna. Och sedan så småningom planteringar (eller sten?) runt terrassen.

För övrigt inser jag att min blogg är litet ensidig just nu - men vet ni, det händer inte så hemskt mycket när man ska hålla sig hemma hela tiden. Igår var jag och handlade (till en matbutik, alltså), och det var nästan som när man var mammaledig med småbarn och det var ett stimulerande äventyr att få fara till en stor matbutik, alldeles ensam.

Annars har vi varit på utbildning idag (på distans) för 16-åringen, som ska på utbyte till Chile nästa läsår. Åtminstone är det planen, men det återstår ju ännu att se hur coronan ställer till det. 16-åringen själv satt på på utbildningen hela dagen, för oss föräldrar räckte det med två timmar. Det var oväntat bra, och jag fick förtroende för organisationen - det känns som om de vet vad de sysslar med, också i denna besvärliga situation.