Långsamt, sakta och försiktigt börjar vi igen öppna upp socialt, känns det som. Minstingen har gått i skola i ett par veckor, och är så lycklig. Hela eftermiddagen tillbringas också med kompisar (utomhus, vi låter inte henne ännu leka med någon inomhus), så kommer hon snabbt hem och äter, och så ger hon sig igen ut. Härliga försommarkvällar.
Sextonåringen har också träffat kompisar (utomhus) den senaste veckan. Och vi har bjudit en annan familj på middag på terrassen på fredag. Nu ser vi hur det går ett par veckor, och om inte smittspridningen i landet ökar igen kanske man kan börja tillåta träffar också inomhus. Få se. Vilken tur ändå att det är juni, och inte t.ex. november.
Helgen tillbringades på lande. Där växer det så det knakar. Det tycks vara ett mycket bra rabarberår, och se hur fint mitt örtland artar sig! Efter att bilden togs klippte jag gräset (plus), och vimsvalpen hoppade genom örtlandet (minus) - så raderna är inte riktigt lika raka längre. Men inte behöver det ju växa i raka rader, bara det växer.
Störstingen och hennes pojkvän lagade fantastiska pizzor - dessutom med glutenfri deg.
Och under den regniga söndagen blev sockorna som jag stickat på (med veckolånga pauser) äntligen färdiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar