lördag 9 maj 2020

O hur härligt majsol ler

Vi har jobbat och gått i skola och varit flitiga i stan, men på torsdag kväll tog jag tre barn, hunden, datorn och wifin och styrde kosan mot lande. Fredagen var ju lika mycket jobbdag som alla andra, men det känns ju ändå annorlunda när man stiger upp och släpper ut hunden på den här gården strax efter sju på morgonen.

På fredag kväll kom också maken och den fjärde dottern. Efter grillmiddag (kyckling som marinerats med vitlök och citron, egyptiska nypotatisar och tomat-lök-basilikasallad) och kvällsbastu sov alla som stockar.

I dag har det varit fantastiskt väder. På förmiddagen röjde vi vass på stranden. Förutom den vass som flutit iland (hur kan det komma så mycket?) flyttade jag en flera kubikmeter stor hög längre upp på land, för att frigöra mera yta närmast stranden. Det gick bra ganska länge, men när jag var riktigt nära slutet och kom tillbaka efter att ha fört ytterligare en famn vass till den nya högen undrade jag vad det var som pep. Det visade sig att det var massor av små bruna möss (näbbmöss? sorkar?) som vimlade omkring åt alla håll. Jag hade visst fört bort deras bo av misstag. Jag bad så mycket om ursäkt och skyfflade den vass som var  kvar över "deras hörn" när de hade gömt sig igen - så nu hoppas jag att deras nya hus duger.

Sedan tvättade vi roddbåten och satte den i sjön med gemensamma krafter. Stolpen hade försvunnit för länge sedan, så vi bar ner en ny stam och hade sedan aningen problem att få den förankrad. Att jag försökte hålla båten stilla (roende) medan sextonåringen stod i fören och försökte få ner den i sjöbottnen fungerade inte alls. Men när sextonåringen offrade sig och hoppade i sjön, så hon kunde hålla i stolpen medan jag slog med släggan, gick det som en dans. Ganska stolt är jag ändå, att vi fixade det så det fungerade, utan att någon skadade sig eller ens föll i sjön. Det var ju första gången vi försökte oss på sådant här.

Coronatiderna gör ju att man inte riktigt har något stort och spännande att se fram emot. Men å andra sidan gör händelselösheten att man blir ivrig över små saker. Vi provar nu att odla tomat och zucchini från frö, och kollar barnsligt förtjusta varje dag hur mycket de har vuxit. Snart blir det dags att plantera om dem!!! Så spännande!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar