Söndagsbullar

 

Det är så kallt och så vackert idag. Så här ser det ut på vår gata. Vi får gå kortare och tätare promenader med hundarna, och det passar ju bra också för oss människor.

Minstingen kom just hem efter att ha varit hos en kompis i sex timmar, maken har städat ut julen och jag har bakat bullar (och gjort dhal med gröna linser). Bra söndagsstämning.

Lördagsprogram

 

Vi har en helg helt utan planerat program, och efter att ha ätit morgonmål i lugn och ro och läst litet i soffan bestämde vi oss för att åka på utfärd till Gumbostrand Konst & Form. Vi meddelade om våra planer i familjechatten, och tre barn hakade på. Det är ett så trevligt utflyktsmål! Det finns både utställning och café, så förutom njutning för våra sinnen fick vi också jättegod fisksoppa till lunch.

De vindögda keramikugglorna i museibutiken kunde jag inte motstå, så nu har vi en ugglefamilj på vårt drinkbord/blombord. Vem som är vem får alla bedöma själva.

Utställningarna var också trevliga, och mest av allt gillade jag kanske glassarna i glas.

På hemvägen åkte vi via nyöppnade, stora Alanya market i Östra centrum. Vi såg oss mest omkring men handlade nog litet grönsaker, linser och falafelmix.

Under veckan har vi jobbat. Jag hade en jobbgrej i Ekenäs, så jag tog med mig den jullovslediga fjortonåringen och hundarna och tillbringade två nätter på lande.

Det var jättevackert och jättekallt. Hundarna ville inte promenera alls, och på kvällspromenaden (då det också är jätte-jättemörkt) börjar man ju själv också undra om de ser eller hör något som man själv inte kan uppfatta - så promenaderna blev korta, men många.

För övrigt träffade vi mommo och läste, och så tittade vi på tre Guardians of the Galaxy-filmer med minstingen under kvällarna vi var på tumanhand (maken gillar inte den typen av filmer). Trevligt och mysigt.

Julen 2023

 

Julhelgen - och julveckan - var intensiv och fin. Man tycker ju att man kanske vid den här åldern skulle ha lärt sig att förbereda sig för julen i god tid, och till exempel skaffa (och paketera!) julklapparna redan i november, men tydligen inte. Litet stressigt blev det de sista dagarna. Fast å andra sidan är det ju ändå maten vi fokuserar mest på i vårt julfirande.

I år började vi hemma hos svärfar den 23., då vi åt en lång, god och trevlig jullunch tillsammans med dem och makens syskon med respektive. Till kaffet kom sedan också många kusiner/barnbarn. På julafton var vi hos oss, totalt nio personer, och inledde med den fina drinken på bilden. Rosmarinkvistar och lingon frystes in i ett isblock, och sedan hälldes en GT på "granen". Fint och gott - och det doftade dessutom granaktigt, tyckte jag.

Maken hade gravat sik, och det blev fantastiskt. För övrigt åt vi andra fiskar, rom, traditionella julrätter och nya, vegetariska, tills vi var belåtna och övermätta, precis som det ska vara på julen. Efter julklappsöppningen fortsatte pratet och skrattet i flera timmar, tills gästerna som inte övernattade åkte hem.

På juldagen åkte vi på den redan traditionella resan till Stockholm. När vi kom fram på annandagen tittade vi först i butiker, och gick sedan på Fotografiska muséet på eftermiddagen. Maken bjöd på fikabuffé i deras restaurang, och det var ju verkligen något alldeles extra. Gott fika och fantastisk utsikt. 

Sedan blev det middag hemma hos min bror och barnens kusiner, gott och trevligt.

Rätt sent på kvällen traskade vi genom stan till vårt hotell. På sommaren upptäckte minstingen och jag det trevliga och utmärkt placerade Queens hotel, och nu hade jag bokat rum där igen. Vi hade ett trepersonersrum denna gång, och när vi kom fram upptäckte vi till vår glädje den jättefina franska balkongen, som vette mot den juldekorerade Drottninggatan. Så fint! Sedan sov vi som stockar i de bekväma sängarna. 

Nästa dag gick vi på stan igen, och umgicks med min brors familj en gång till, innan vi tog båten hem igen. 

De två sista mellandagarna jobbade vi, men på distans och med rätt lugn takt. Både vi och hundarna, som varit på lande med en kompis under vår Stockholmsresa, var nöjda, trötta och belåtna hemma i soffan igen.

Den gamla Fatboy:en är för övrigt hundarnas favoritplats. Vi har redan gjort oss av med två, och hade tänkt ge bort också den sista nu i samband med att vi ytrenoverar sovrummen. Men vart vi än förde den under städnings- och renoveringsprocessen letade hundarna reda på den och lade sig i den, så nu har vi nog inte hjärta att ta den ifrån dem. Det får bli deras bädd nu.  

Veckoslut

 

På fredagen hämtade maken, minstingen och hundarna mig i stan efter jobbets jullunch, och så åkte vi ut mot tysta och mörka lande. Lördagen tillbringades i Pargas på barnets handbollsmatch, vilket till min stora överraskning är ett helgprogram jag börjat gilla (att följa med matcherna alltså, inte så mycket att köra hit och dit). Mellan matcherna hann vi dessutom turista litet i Pargas med maken.

Under lördagen steg temperaturen rejält, och under natten började det dessutom regna. Det blev därmed ett helt förfärligt läge med våt glansis på alla ytor på söndagen. Men inomhus var det ju hur mysigt som helst, minstingen fick en lång sovmorgon och jag bakade scones till frukost. Det är länge sedan jag har gjort det, och de smakade härligt efter pausen.

Efter en lång förmiddagspromenad över åkrarna (där det inte var lika halt) var också hundarna fullständigt tillfreds med att hänga inomhus. 

Omorganisering hemma

 

Tredje dottern flyttade ju hemifrån för ett par veckor sedan, och det var startskottet till en omorganisering därhemma (som kommer att ta ett tag att genomföra till fullo). Minstingen flyttade till hennes gamla rum, och så tömde vi skåpen i minstingens rum (återigen, vad mycket grejor det finns överallt!). Efter att ha putsat väggar och golv - alla fyra barn har bott där i tur och ordning, och det märktes minsann på mängden klistermärken, tejpbitar och penndrag som dök upp på högst oväntade ställen - började vi fundera på vad vi ville göra med väggarna. 

Tapeten som fanns på en vägg var hel och prydlig, så vi bestämde oss för att behålla den och istället måla de övriga väggarna med en varmare färg än vitt. Den enda varma färgen som fanns i tapeten var det rosa i blommornas mitt, så vi tog fasta på den.

Och det blev ju fint! Sedan skruvade vi isär våningssängen, som stått alldeles för trångt i ett litet rum på övre våningen, och flyttade ner den.

Så långt är vi nu. Nästa steg är att helt tömma det lilla rummet där våningssängen stod, måla det och sätta in en ny, mindre, enkel säng. Och föra bort alla grejor som står i brasrummet, bara barnen har valt ut vad de vill spara. Få se hur långt vi kommer innan jul. Åtminstone till enkelsängen i lilla rummet, för den behövs så alla julgäster får en säng att sova i. 

Hangöhelg

 

På veckoslutet var det dags för min (redan traditionella) födelsedagspresent av maken - en utflykt till Hangö. Jag är inte överdrivet förtjust i sommar-Hangö, det är för uppskruvat och posh för min smak, men vinter-Hangö är fint.

Vi började med en lång promenad vid Kapellhamnen, längs nya stränder för oss. Det var många minusgrader och väldigt vackert i all sin gråhet (obs att detta är färgfoton). När vi var trötta i benen och kalla in i märgen checkade vi in på hotellet och gick genast till spaet. Det finns inget bättre än bastu, ångbastu och varm terapibassäng efter en lång och kylig promenad.

Efter utomhusvistelse, spa och god restaurangmiddag orkar man knappt tillbaka till hotellet och under täcket innan man somnar. På hemvägen blev vi dock litet uppiggade när vi blev skrämda av den här tomten, som dök upp i ögonvrån.  

Nästa dag var vi först vid morgonmålet, efter vår tidiga kväll (fast det är ändå en klar förbättring jämfört med småbarnsåren, när man ofta hade gått omkring på hotellet mellan klockan sex och klockan sju, när frukosten började). Hotellfrukostar är ju bäst. Sedan upprepade vi samma program som dagen innan: Lång promenad (av och an till Fyra vindarnas hus) och sedan ett par timmar på spa. 

Som ni kan förstå var det ett mycket avkopplande veckoslut.

Pepparkakedag

 

Finlands självständighetsdag, 6.12, betydde i år en ledig dag precis mitt i veckan. Vi var alltså i stan och hade inga särskilda planer, och som många tidigare år tänkte vi att dagen passar utmärkt för pepparkaksbakning. Äldstingen blev tyvärr sjuk, men de andra barnen kom hem och bakade. Att kavla (och göra degen) är mitt jobb, de andra gör resten.

Och efter någon timme är det så här fint! Personlighetsdrag kan eventuellt skönjas (systrarna dekorerar omsorgsfullt och fint, mor klämmer ut glasyr snabbt och ungefärligt, far någonstans mitt emellan).