En solig Londondag till

Vi fortsätter att turista. I går var vi litet kulturella och tillbringade ett par timmar på National Gallery (innan pizzalunchen och tvinnandet i centrumbutikerna), och i dag började vi dagen i Greenwich. Vi klättrade upp till observatoriet och beundrade utsikten, och åt sedan lunch på Jamie's Italian (som överträffade förväntningarna ordentligt, otroligt god pasta) innan vi promenerade genom tunneln under Themsen och fortsatte dagen i  de sterila och stiliga City-kvarteren.

Hot chocolate med marchmallows på ett cafe i Greenwich.

Familjen har litet roligt åt att jag har fastnat ordentligt för mobilspelet Candy Crush - så otypiskt mig "och inte så värst mammigt" säger de. Och här har vi hittat Candy Crush- bussar! 

Vi konstaterade i dag att vi antagligen skulle kunna fortsätta turista här hur länge som helst - varje dag hittar man på nya roliga ställen att se. Men här är så kallt! Både utomhus och inomhus. Och jag tror faktiskt att maken börjar utveckla päls. 

Jul i London

I natt kom äntligen den brittiska tomten. Han lämnade några små julklappar per barn i en socka - men bara litet, för han rekommenderade oss att satsa på julrean i stället i år.

Efter strumpkollandet och morgonslöandet gick vi en lång promenad. I två timmar promenerade vi i solen, upp på en närliggande kulle med utsikt över London. Det var nu vad man kunde göra på juldagen - allt är stängt, inte ens tågen går. Men det var hur trevligt som helst - efter två långa och intensiva dagar i London centrum (första dagen Notting Hill + kärncentrum och andra dagen Camden + kärncentrum) togs en litet lugnare dag tacksamt emot. Sedan stekte vi kalkonen och åt tills vi nästan sprack. Nu sitter alla framför en film i matkoma. 

I morgon fortsätter vi med fullt program. Och femåringens beteende överträffar förväntningarna - hon verkar stortrivas med farten, orkar gå hur långt som helst och har faktiskt hittills (peppar, pepoar) förstått vikten av att hålla sig tätt intill sin mamma. 

God Jul

... Önskar vårt nya tomtepar. Och hälsningar från London. Här har vi det hur bra som helst. Fortsättning följer! 

Morgonöverraskning

Någon har piggat upp vårt kontor med denna papp-man i naturlig storlek. Gissa om mitt hjärta stannade när jag kom (först) till jobbet vid sjutiden i morse, tände lamporna och där stod han med armarna i kors.

Säkerhetsinstruktioner för storstäder

Som tidigare framgått är vår femåring av vildare sort. Hon är inte den som försiktigt gömmer sig bakom mammas kjolar när det händer något nytt. Istället blir hon ofta vildare, snabbare, modigare och oregerligare när det är mycket folk och action omkring henne.

Vi har alltså flera gånger tagit upp ämnet att när vi sedan rör oss i London (i tunnelbanan med miljoner andra resenärer och tunnlar åt alla håll. På gator med livlig västertrafik. Stora varuhus och enorma museum) så MÅSTE hon hålla mig i handen. I går talade vi igen om det. Och så sa jag att om det i alla fall, trots att vi hela tiden ska hålla varandra i handen, händer att hon tappar bort oss så ska hon bara stå stilla så letar vi upp henne (alla kan ju inte rusa omkring i panik).

- Men om jag är omringad av dummisar, ska jag inte ens då springa för livet?
- Omringad av dummisar? Nej, inte ens om du tror att du är omringad av dummisar ska du springa för livet. Då kan du stå stilla och skrika.
- Okej. För jag kan skrika ganska högt.
- Jo, och dessutom blir du ju inte omringad av dummisar om du håller mig i handen hela tiden. För då tar ju jag hand om dem.
- Mamma, jag vet! Du kan hela tiden ha en stekpanna i handen! Då kan du slå dem!

Just så. Jag ser framför mig hur jag går i London, med en femåring i ena handen och en stekpanna i andra, beredd att slå alla dummisar som eventuellt försöker ge sig på min familj.

Veckan

Arbetsveckan inleddes med julpyssel tillsammans med några kollegor - att skicka iväg chokladkartonger till hundratals samarbetspartners. När vi väl hade klagat färdigt över skitjobbet som föll på oss mitt i en annars också ganska stressig arbetsvecka (att skriva under julkorten, packa in askarna i postningskartoner, klistra adresser på kartongerna och samla ihop dem för postning) var det faktiskt mycket roligt.

Och nyss skrev jag ett mail till maken där jag sammanfattade våra fritidsaktiviteter denna vecka:

Måndag:
Fullmäktigemöte + julmiddag för mamma. Ska vara i stadshuset kl 18.
Tisdag:
Morgonmål i femman kl 8-9. Mamma ska vara där 7.40.
Onsdag:
Teammöte som övergår i julmiddag för mamma. Borta hela dagen och kvällen.
Lågstadiets julfest för pappa. Elvaåringen bakar en plåt kaffebröd. Ni ska vara där 17.30.
Torsdag:
Högstadiets julfest kl 18 (?). Ena går, kanske? Andra handlar fredagsmat.
Fredag:
Gymnasiets julfest kl 8. Familjen P kommer till oss på middag kl 17.
Lördag:
Elvaåringens kompiskalas med tema julgodistillverkning kl 14-16.

Inga sysselsättningsproblem, verkar det som. Och på söndagen går planet till London!

Helgen

Vårt traditionella fredagsmys avslutades denna gång inte med en film, utan - hör och häpna - med ett gemensamt Monopolspel.

Turen i spel lämnade litet övrigt att önska - här sitter 3/4 deltagare i fängelse. Enligt sextonåringen lämnade också den allmänna koncentrationsnivån litet övrigt att önska - den vanligaste frågan tycktes vara "Vems tur är det?", men det är ju alldeles normalt.

På lördagen firades födelsedagsbarnet med pompa och ståt, presenter och gäster och favoritmaten (köttfondue). På kvällen var det Luciakröning i vår egen stad, fint och stämningsfullt. Och på söndagen var vi gäster på att annat födelsedagskalas, promenerade med hunden och pysslade hemma (mest av alla pysslade sextonåringen, som ockuperade vårt kök med sex kompisar och bakade pepparkakor till hela sin skola). Och det var väl det, det :)

Decemberpyssel

Jag kunde antagligen lika bra kopiera ett inlägg från 2013 eller 2011 här, för det är alltid bråttom och mycket på g i december. Mycket att göra på jobbet och massor av julfester.

Tisdag-onsdag blev dock litet lugnare för min del den här veckan, då de ringde från dagis och sa att den här lilla tomten var så kraxig att hon nog skulle må bättre hemma.

I går kunde hon gå tillbaka till dagis, och det var tur för de hade ju julfest. Utomhus, för första gången. De hade dekorerat med en massa lyktor med levande ljus och det var faktiskt rätt fint trots att man höll på att blåsa bort i stormen.

I morgon får vi fira vår egen Lucia - tredje dottern, som nu fyller elva. När hon föddes på Luciadagen blev de två storasystrarna (fem och tre år då) mycket bekymrade för att de aldrig mera skulle få vara Lucia, för födelsebarnet får ju bestämma på sin dag och de tänkte att hon kommer att vilja vara Lucia varje år. Hittills har Lucia-konkurrensen inom familjen inte varit något stort problem, kan man ju nu konstatera. 

Självständighetsfest

På femåringens dagis hade de självständighetsbal i dag. Jag är så glad att dagispersonalen ids och orkar ordna allt möjligt extra för våra barn - gissa om femåringen vaknade glatt i morse när hon skulle få klä sig i sin finaste klänning, få fin frisyr och gå på bal med dans.

I går hade de röstat om vem som skulle få vara president och ta emot gästerna. Hennes bästis blev uppenbarligen vald till president, och en pojke till "den där fabon som står bredvid". Jämställt och bra.

Hänt i veckan

Ja, det är väl ett och annat. Mest jobb och vardag, men några litet ovanligare händelser också.

På lördagen hade jag födelsedag, och firades förnämligt med sång, presenter och morgonmål på säng. En av presenterna var halsbandet på bilden - precis i min stil och smak.  

På söndag var det första advent.

Och konstskolans julfest/pysseldag, där döttrarna tillverkade dessa snyggingar.

Sedan har jag jobbat. Och städat mitt skrivbord, faktiskt!

Och i dag har vi bytt bil. Från vår gamla sjusitsiga bil till en litet mindre, litet nyare, mycket mindre körd och mycket fräschare sjusitsig bil.  

Ledig dag

Jag vet inte när jag senast skulle ha varit ledig en vardag, i stan, när det inte är skollov. Och det var helt otroligt skönt - och ganska effektivt också.

Jag vaknade tidigt, men drack morgonkaffe i lugn och ro med tidningen - och umgicks med familjen innan de for sin väg. Sedan städade jag upp och tvättade några maskiner tvätt, såg sedan att klockan inte ens var elva så jag lade mig en stund i soffan med en bok. Sedan bankärenden och en lång utfärd till ett köpcentrum, där jag flanerade omkring hipp som happ och tittade på vad jag hade lust med. Som det ofta går när man inte har någon plan stötte jag på en överraskande rea och fyndade kläder till ungarna och mig själv för vrakpriser - bland annat jeans till tioåringen som växer som gräs för tillfället. Och det var förvånansvärt avkopplande att gå omkring i ett ljust, folktomt köpcentrum utan brådska. Till sist var jag och klippte mig.

Och så promenerade jag till dagis efter femåringen, och staden hade fällt några stora granar på vägen som vi tog litet kvistar från när vi gick hem. Dem satte vi i en kruka och dekorerade med små julgransbollar.

Och så hade vi traditionellt fredagsmys med fjortonåringen, tioåringen och femåringen (maken är på jobbets julfest och sextonåringen på skolans filmnatt) med god middag, godis och film. Och jag, jag känner mig ikapp. Huset är städat och litet julpyntat, tvätten är tvättad och kylen full, alla är lugna och nöjda och ingen har haft ett enda utbrott. Och helgen har bara börjat. Men antagligen skulle det inte vara likadant om jag var ledig alla fredagar - väl?

Broplem

I går hade någon uppenbarligen grävt av en kabel, så vi (och rätt många andra) hade inget internet. I dag har någon grävt av ett fjärrvärmerör, så vi har inget varmt vatten. Omväxling förnöjer :)

Vi piggade upp oss med att åka och köpa ljusslingor till buskarna vid ingången - blev jättefint. Och glögg som nu värms på spisen.  Och äter av vår lufttorkade skinka, som just anlände från Italien.  Och i morgon tar jag ut litet övertidstimmar och håller en ledig dag. Så i själva verket är läget inte tokigt alls.

Jul på annan ort

Jaha, hör ni - flygbiljetterna är bokade och hundhotell fixat, så hela familjen kommer att tillbringa jul och nyår i London! Det blir toppentoppen, tror vi, och vi tänkte gå all in. Vi har googlat, och det gäller tydligen att äta kalkon med tranbärssås och en massa obekanta tillbehör till julmiddag. Femåringen hade dock ett litet förbehåll när det gällde julgubbedelen (jag berättade att julgubben inte kommer alls på kvällen, utan bara lämnar något litet i en strumpa på natten):

- Men mamma! (satte sig kapprak up i sängen) PÅ RIKTIGT! Då måste jag få låna en strumpa av dig! (paus för eftertanke) Eller pappa. För mina är minst, det är ju jätteorättvist!

Hoppsan

Jag kallar denna välkomponerade bild från i går för "Laga inte mat efter 1 1/2 glas vin". Men flickorna blev mycket roade när deras mor fumlade med ett ägg.

Snö!

I går kom snön. Jag jobbade ganska sent, och när jag kom hem möttes jag av en snölykta. Man blir ju så glad. Förutom att den är vacker handlar det ju om vad den betyder - om ens familj har haft tid och lust att göra en snölykta på trappan och tända ett ljus i den, då är nog allt ganska bra.

Nattlig överraskning, del xxx

Vår brandvarnare meddelade att batteriet håller på att ta slut, med de där små, regelbundna, irriterande pipen. Eftersom vi naturligtvis inte hade ett nytt batteri hemma tog vi bara ner brandvarnaren och lade den på bänken.

I natt vaknade jag av ett hysteriskt brandvarnartjut. Det visade sig att maken hade satt sig på brandvarnaren när han skulle natta hunden. Jag vet inte vem av oss som blev mest överraskad.

Manikyr

Jag fick manikyr av femåringen i går. Vad som fallerar i precision kompenseras med attityd. "Mamma, jag satte så mycket så det här håller i 1000 veckor", lovade hon.

Pust...

...vad det har varit bråttom på jobbet den här veckan! Men på ett trevligt sätt, egentligen, en massa rätt små men viktiga grejor som måste göras genast direkt. Inget som har känts för svårt, så man blir stressad av den orsaken, bara hederligt bråttom. 

Men snart - bara ytterligare några små, men viktiga saker är gjorda - blir det veckoslut. Jag ser fram emot traditionellt november-fredagsmys med god mat, vin och efterrätt, tända ljus, soffa och barnfilm.  Men i morgon ska jag göra något som jag aldrig har gjort förut - samlas med en massa andra svenska fullmäktigeledamöter från hela landet för gemensam info och nätverkande (antar jag). Blir spännande.

Tallinn

Tallinnresan blev ju toppen-toppen. Det var inte illa att, som omväxling, få diskutera och skämta med maken på tu man hand. Och promenera. Och äta!

Vi lyckades pricka in tre trevliga restauranger och åt fantastiskt vid varje mål. Luncherna intogs på hipster-ställena Sfäär och F-hoone, och middagen på Rataskaevu 16. Allt var gott, och nog blir man ju extra glad när man kan äta trerättersmåltider med vin eller öl för 20-25 euro per man...

Och hotellet - ååh, hotellet! Maken slog på stort och bokade ett extra stort rum på Swissotel, och det var det såå värt när man åker på tu man hand och stannar bara en natt. Utsikten var fantastisk och sängen bredare än lång. Där fanns ett spa, och frukosten var en dröm.

Badrummet var säkert nästan lika stort som det vi har hemma.

Pre-förrätt på rummet (handlad på Stockmann vägg i vägg), innan vi gav oss ut på stan på lördag kväll. 

Intressant lampsystem på restaurangen. Alla lampsladdar utgick från samma uttag i taket, och så drogs de till krokar ovanför borden på ett mer elle mindre hängigt sätt. Jag blev litet lockad, månne det skulle se roligt ut i vardagsrummet?

Vi handlade nästan ingenting (hur många procent av finländarna månne någonsin gör som vi denna gång - som kom hem utan en enda flaska alkohol), bara litet vantar åt flickorna. Och åt mig - en speciell design där fingrarna och tummen sticker fram. Praktiskt, faktiskt, när man ska köra, kolla på sin telefon eller göra något annat som kräver viss precision. Femåringen blev överförtjust i skinndetaljen och frågade snällt: Mamma, om du någon dag inte behöver dem till jobbet, så får jag då ta dem till dagis? (Tror tyvärr inte det. De skulle kanske inte tåla sandlådslekarna så bra.) 

Helgplaner

Vet ni vad vi ska göra i helgen? Efter en rätt omfattande logistikoperation (som genomförs i dag), med målsättningen att få alla barn och hunden placerade för veckoslutet, åker maken och jag på tu man hand till Tallinn! Blir ju toppen! I synnerhet som vi har bokat ett lyxigt hotell, med spa. Om vädret inte skärper sig sticker vi kanske inte ut nosen alls på hela resan.

Nattvandrare

Gammal bild av de två marödörerna

Timmen mellan 24 och 01 var aningen orolig hos oss i natt. Först kom femåringen till vår säng (händer numera ytterst sällan). En kvart senare väckte hon mig igen och bad om ett glas vatten, och ännu en kvart senare för att meddela att hon går tillbaka till sin egen säng (tack för infon).

Ytterligare en kvart senare (kan inte fatta att jag somnade om varje gång här emellan) väcktes jag av mystiska ljud. Det dunsade, skrapade och prasslade i övre våningen. Jag gick upp och då hördes också låga frustanden - och alla ljud kom från vår soffa. Med viss bävan tände jag lampan och hittade en tom chipspåse och hunden (som alltså egentligen inte ryms där) under soffan. Att få in nosen i en chipspåse är ju också i vanliga fall en komplicerad manöver för hundar som inte har händer till hjälp, och när han försökte göra det under soffan (där han alltså måste kräla med magen platt mot golvet och inte kan lyfta på huvudet) blev det en del oljud.

Jag antar att den nattliga händelsekedjan gick ungefär så här:

1. Maken äter chips i soffan efter att jag har somnat.
2. Maken lägger chipspåsen på soffbordet, och glömmer den där när han går och lägger sig.
3. Hunden bidar sin tid och när allt är lugnt tänker han sig att han ska putta ner chipspåsen och smörja kråset.
4. Olyckligtvis blir putten litet okontrollerad och påsen åker in under soffan.
5. Hunden låter sig inte nedslås utan följer efter in under soffan.

Men sedan kom jag, tände lampan och störde processen. Hunden ålade ut igen med ett fåraktigt uttryck i ansiktet och viftade generat på svansen.

Och resten av natten blev lugn.

Morgonöverraskning

I morse, när jag kom till jobbet, visade det sig att några kollegor hade ordnat gröt-morgonmål som överraskning åt resten. Havregrynsgröt med olika läckra tillbehör som man kunde strö över den.

Så där satt vi sedan en kvart, åt gröt och babblade med kollegorna innan alla gick till sina platser och datorer och väntande arbetsuppgifter. Vilken bra inledning på jobbdagen.

Halloween

Femåringen var mycket ivrig inför "den där pumpadagen" när man skulle få klä ut sig till skrämmande saker, och eftersom de inte hade någon maskerad på dagis fick vi arrangera en egen liten improviserad Halloweenfest med några extra barn - alla utklädda.

Meny: pizza, där alla komponerar sin egen (med tortillaplättar som botten, ett utmärkt tips för er som inte ännu känner till det).

 Mer eller mindre skrämmande...

Och spindel-kokosbollar och chokladkaka dekorerad med spindelnät till efterrätt.

Periodiska systemet

Äntligen kom vår beställda tamburtapet, och i går satte vi upp den.

Vi hade en lång, vit vägg i vår hall som vi ville göra något speciellt med. Rätt snart stod det klart att det skulle vara något färgglatt (tamburen går man ju bara igenom, så den kan vara vildare än t.ex. ett vardagsrum tycker vi), men sedan funderade vi länge på vad. En världskarta, olika slag av färgstarka tapeter (typ Josef Frank) och olika bildtapeter diskuterades länge, men först när någon kom på nörd-idéen Det periodiska systemet tände alla. Vi hittade en bild och beställde den som tapet från en liten firma. Och nu är det där! Och är jättefint! 

Silja och Stockholm

Veckoslutet kryssning var nu precis vad som behövdes för att pigga upp i höstmörkret. Vi åker ju till Stockholm rätt ofta, och ibland har man varit litet besviken på maten, servicen eller prydligheten på båten, men nu var Silja Symphony nyrenoverad och allt var jättejättebra. Och våra minsta barn är i precis rätt ålder för att få ut allt av kryssningar...

På vägen till Stockholm tillbringade vi överlägset mest tid i lekrummet (vilket faktiskt inte var så illa, barnen lekte sinsemellan och mammorna fick sitta i fred och prata) - men vi hann också äta utsökt italiensk mat och gå på Mumindisco i nattklubben. Väl tillbaka i hytten märkte vi att vi hade ett fyrtiotal unga män i vår korridor, som alldeles uppenbart var ute för att festa (i sina hytter och i korridoren). Dessutom stormade det rejält, så natten var något orolig.  Konstigt nog kom jag, som brukar ha mycket lätt för att få min nattsömn störd, i någon obekymrat läge där jag direkt somnade om när jag blev väckt. Så fast man säkert blev väckt 30 gånger (utan minsta överdrift) under natten störde det inte så värst.

I regniga Stockholm besökte vi Junibacken (precis rätt för femåringen, igen) och några bokhandlar och ett café i centrum, alltid trevligt. Hemresan blev ännu bättre. Ungarna var på topphumör hela kvällen och vi åt gott, lekte i bollhavet och såg sedan på alla shower och discon i nattklubben. När vi gick tillbaka mot vår hytt med ganska trötta barn (nattklubbsbesöket avslutades när femåringen slog sig, rusade mot mig för att bli tröstad och slog omkull en drink - inte vår utan någons kvarlämnade - över tioåringen och mig) märkte vi att partygänget, som tydligen hade sovit hela dagen, höll på att ladda upp för en festnatt till. Samtidigt som vi råkade vakten (som redan verkade vara både ganska bekant med och utled på det där gänget) komma för att reda upp ytterligare någon situation. Han såg på oss och rådde oss mycket vänligt att ringa till receptionen - "När ni nu ännu har barnen vakna. Det kommer att bli lika oroligt i natt igen. Man kan ju ändå kolla om det skulle finnas någon annan ledig hytt, fast båten är full."

Så jag ringde, och det fanns lediga - lyxhytter! Som vi fick! Åh, känslan när man gick in i en tyst korridor på elfte däck, bakom en låst dörr, och kom in i ett stooor hytt med en bred dubbelsäng och en bäddsoffa för femåringen. Och stort fönster mot havet, och tv och minibar och dusch med ordentlig dörr (inte det där hemska duschdraperiet som slingrar sig runt ens kropp när man försöker duscha). Och som vi sov! Och vaknade långsamt, och såg på barnprogram och åt frukost i sängen tills båten var i land och snälla maken kom och hämtade oss. Perfekt.

Kryssning

Hux flux bestämde vi oss, en väninna och jag, att ta med fyra barn (de två minsta för min del) och åka på kryssning på veckoslutet. Avfärd på fredag, lördagen i Stockholm och hemma på söndag morgon.

Vi har inga desto vidare planer, bara att äta på restaurang och sedan låta barnen roa sig på båten medan vi (förhoppningsvis) får chansen att sitta stilla och prata litet. Ingen agenda för dagen i Stockholm heller, kanske Skansen? Det blir toppen, jag är riktigt ivrig själv (men det är INGET emot hur ivrig femåringen är).

Femårskontroll

Femåringen till fjortonåringen: Gissa var vi var?
Fjortonåringen: Vet inte, var har ni varit?
Femåringen: På...på...Mamma, vad hette det nu?
Jag: Rådgivningen.
Femåringen: På rådgivningen!
Fjortonåringen: Aj jaa! Och vad sa tanten där?
Femåringen: Nåå, att jag hade bra hörsel och synsel.

Och annars också var allt som det skulle. Hon är litet längre än medeltalet, precis som två av hennes systrar var i samma ålder, och kan det hon borde. "Pratglad, utför uppgifterna ivrigt" kommenterade hälsovårdaren. Utan tvekan.

Höstlovsdag

Skolbarnen har höstlov torsdag-fredag, och både maken och jag tog ut en ledig dag i dag. Efter en lång och långsam morgon åkte vi hela familjen till stan och hängde där största delen av dagen. Tittade i butiker, köpte litet baskläder till de minsta barnen som växer så det knakar, åt lunch på Cholo och drack eftermiddagskaffe på Fazers café. Allt utan minsta frustration och gnabb på grund av olika intressen, idéer och mål (hemligheten kanske är att de vuxna inte hade några egna agendor). Mycket trevligt. 

Uppdatera hemma

Den senaste veckan har vi tillbringat alla kvällar med att fixa om hemma. Tioåringen ville ha en världskarta på sin vägg, och vi beställde en stor via nätet. På tisdagen dök den upp och maken  klistrade fast den på väggen med taperklister.

Fjortonåringen igen önskade sig (och fick) en stor lurvig matta till sitt rum, vilket satte igång en större kedjereaktion. Först blev hon inspirerad att städa upp hela rummet (åratal av rådd), och har faktiskt hållit det städat efter det. Sedan bad hon om det stora gröna skåpet, som hade stått i vår hall eftersom vi inte hade hittat någon annan plats för det tidigare. Naturligtvis var det fullt av grejor, så jag tömde det under två kvällar. När jag nu en gång var i gång tömde jag sedan ytterligare två hyllor som stått där och samlat skräp och komprimerade allt nödvändigt in i en smal hylla. Det onödiga satte maken ut på tori.fi och kommersen har faktiskt varit överraskande livlig.

Nu är vår tambur mycket luftigare, och vi har beställt en ny tapet också dit. Fortsättning följer.

Snabb fest

På lördagen åkte maken, femåringen och jag av och an till lande för att parkera båten (som varit i stan för tvätt och service) för vintern. På väg dit blev vi inspirerade och bjöd litet gäster på middag till klockan 18 - det skulle bli lagom, tänkte vi.

Vi var litet optimistiska i tidsberäkningen, märkte vi när vi kunde starta hemåt och ännu hade butiksrundan kvar att skötas under vägen. Men vi gjorde upp en plan, och handlade på 20 minuter i S-market och Alko i Bjärnå.

Vi kurvade in på egen gård 16.55 och satte igång. På den timmen hann vi (med tioåringen som hjälp) tillreda middagen med gratinerad getost på salladsbädd som förrätt, prosciutto- och örtfylld kycklingfilé som huvudrätt och créme brulee som efterrätt. Och duscha och klä om. I samma sekund som jag gjorde den första onödiga rörelsen (flyttade en ljus från ett bord till ett annat) ringde gästerna på dörren.

Middagen blev mycket god och kvällen supertrevlig. Och egentligen borde man ju alltid göra så här, i stället för att låta hela dagen gå medan man plockar så smått.  

Helg

I går gick jag litet tidigare från jobbet för att hinna handla på Stockmanss delikatess innan jag hämtade femåringen. Galna dagarnas materbjudanden brukar vara toppen - kött och ost och grönsaker och sådant.

Nå, det var en och annan annan som hade kommit på samma strålande idé och delikatessavdelningen var proppfull. Man blev knuffad av kundvagnar och rollatorer och fick tränga sig fram till diskarna för att se vad där fanns.

När jag äntligen stod i kassakön hade jag en pappa med två små barn bredvid mig. I hans kundvagn fanns fyra liter mjölk och en Iltasanomat. Och jag undrade - om man behöver litet mjölk och en tidning, hur i fridens namn väljer man då Stockmanns delikatess under Galna dagar som inköpsställe?

Vår fredagsmat - biffar av stekmaletkött med vitlökssmör och fransk potatis - blev för övrigt alldeles utsökt i sin enkelhet.

Kvällssamtal med femåringen

- Mamma, i dag provade vi att pussas sådär tunga mot tunga på dagis.
- Aj, med vem då?
- Nå med min bästa vän.
- Aha, nå hur var det?
- Ganska äckligt. Det var så där blött och mjukt och liksom slemmigt.
- Fniss
- Mamma - du kan prova i morgon på jobbet!

Lugn kväll

Femåringen och hennes bästa kompis är på cirkus med sina pappor (som de var ivriga, saligheters salighet när de äntligen fick klä på sig och fara. Maken tog både med sig på tåget till stan, där den andra pappan skulle möta dem. Det måste ha varit som att åka tåg med två ekorrar). Två barn är på diverse fritidsaktiviteter och jag är ensam hemma med en förkyld fjortonåring. Och jag är nog nästan lika nöjd med det som femåringarna är med sitt program.

Först röjde jag upp i vårt något försummade hem. Hur kan det komma sig att jag inte har något emot, ja nästan njuter av att städa upp när jag är ensam - men blir enormt frustrerad av att göra det om resten är hemma men inte hjälper till? Det är ju ingen skillnad i deras arbetsinsats.

Så plockade jag fram litet ljus och gjorde det mysigt. Nu en hundpromenad och sedan film och popcorn när litet fler barn kommer hem, tänkte jag.

Höstigt

På helgen satte vi landet i vinterskick. Tog upp båten, tömde frysen och kylen, tog torrvarorna ur kökskåpen och tömde vattentunnorna och ställde dem upp och ner.

September har ju varit fantastisk i år, nästan en sommarmånad. Men det hjälps inte, nu börjar kvällarna och morgnarna bli mörka, förkylningarna härjar både i skolorna och på jobben, hösten känns lång och man borde hitta på något roligt men är liksom litet håglös.

Som femåringen sammanfattade det i bilen på väg hem från dagis igår, appropå ingenting:

- Alltså jag älskar naturen. Men jag tycker liksom inte om att den vissnar.

Det äter vi ofta

I går på eftermiddagen skickade sextonåringen (den suddiga) bilden ovan med den glada texten "Middagen är i ugnen!"

- Jag tror att det är lasagne, vad tror du att det är?, frågade jag femåringen, som också ville se bilden.
- Jag tror att det är lax som har sprayats med rosa spray, sa hon.

Ja, den maträtten ja. Att jag inte tänkte på det.