Nej, Finland -

 

Det här är inte ett rimligt Vappenväder!

Men för övrigt är det skönt här på lande. Vi kom på fredag kväll med två av barnen, har sovit mycket och ätit gott. Innan det började snöa i går hann vi dessutom fixa litet på gården. Maken hade beställt virke (som trettonåringen och jag bar upp för den branta backen) och byggde ett nytt terrassbord, större än det gamla och extremt stadigt. Jag krattade och plockade kvistar och sådant.

 

Men efter att alla har vaknat och ätit frukost ska vi ta oss tillbaka till stan, handla och laga middag, för ikväll får vi gäster. Blir skoj.

Dagens projekt

Den här veckan är jag, ovanligt nog, ledig i dag och jobbar sedan de övriga dagarna. Jag hade litet lösa planer för dagen, men de stötte på förhinder, och när jag stod i morgonduschen inför min tomma dag kom jag på en ovanlig dusch-tanke: Jag kanske skulle städa det superjobbiga utrymmet under trappan. Och om man ens känner litet inspiration inför jobbiga projekt ska man naturligtvis genast sätta igång. Sagt och gjort.

Detta utrymme, alltså. Minidörren längst bak (kanske 50 cm bred och 120 cm hög) leder in till ett oväntat stort, men mycket lågt och oregelbundet format utrymme under trappan, som var proppfullt med bråte - och viktiga saker - som jag började släpa ut och sortera.

Mitt i ser ju inte projektet riktigt ut att röra sig åt rätt håll... Och jag var dammig och svettig (fullständigt onödigt att duscha innan), hade sjuka knän av krypandet och hade slagit i huvudet xx antal gånger.

 

Men se!

 

Allt som skulle sparas rymdes in i skrubben, till och med soffornas extra armstöd och stolarna som ska restaureras. Och det blev golvyta synlig! 

Nu pausar jag och samlar krafter för del två av projektet: att lasta bilen full och köra en sväng till återvinningsstationen

... med litet gamla papper och kartong...

...och en del grejor som någon annan kanske kan ha nytta av. Bara en liten påse måste slängas i soporna.

Men först är jag nog värd en kopp kaffe, kanske till och med en bulle.

Fredag och sol

I dag har jag varit hemma med en förkyld sjuåring. Det ställer vissa krav på programmet denna återhämtningsdag, när hon är för sjuk för att gå till skolan, men för frisk för att vara sysslolös. Tillsammans med nittonåringen (som gick på jobb först på eftermiddagen) försökte vi få henne att läsa en kapitelbok, med klent resultat. Hon läser Kalle Ankor obehindrat men har inte ännu läst böcker tillräckligt mycket för att bli fångad. I dag "var hon tvungen" att läsa en halv timme och frågade under den tiden kanske 15 gånger hur länge hon redan hade läst.

På eftermiddagen gick vi och hälsade på till caféet där nittonåringen jobbar. Så småningom dök också de andra systrarna upp, så jag lämnade minstingen med dem och åkte iväg för att hämta maken från jobbet och köra honom till verkstaden där hans bil var på service. Jag körde hem igen, och inget barn var ännu hemma - sjuåringen hade fått "jobba" med att sopa och stämpla påsar på caféet och vägrade sedan att gå hem.

  

Så småningom dök också maken upp - men inte med egen bil, för den hade de GLÖMT att serva! Som plåster på såren fick han då låna en Audi Quattro över helgen - inte illa alls. 

 

Och så åt vi - med nya i-landsproblem. Det första vinet som vi öppnade var riktigt dåligt. Det hade farit illa, antingen innan vi köpte det eller i vårt skåp. Och när vi tog fram en ny flaska gick korkskruven av! Maken löste dock raskt problemet med hjälp av en skiftnyckel, så lyckligtvis blev vi inte utan fredagsvin.

Over and out med dessa spännande nyheter.

Den absolut mest framstående gymnasten i vår osportiga familj

Sjuåringen ringer, genast när jomppan är slut:

- Mamma mamma, vet du vad? Mamma, jag kom ner i spagat!!!
- Va, är det sant? Otroligt! Jätteduktigt! Vet du, du är nog den första i vår familj som har gjort det!
- Första - och sista!

Hemma igen

De nyplanterade violerna fick pausa litet i solen innan krukorna flyttades till sina rätta platser.

Påsklovet fortsatte i samma avkopplande stil. Mycket mat, mycket sömn, långa promenader, en tur till simhallen, litet gäster, en del sällskapsspel, läsning, disk och utesysslor. Vädret var kallt men fint hela tiden. Jag tror det var det lugnaste påsklovet någonsin, sedan vi fick barn - vi var riktigt utvilade när vi kom hem i går.
I dag, på min lediga vardag, har jag däremot haft full fart. Jag har gjort en jobbgrej, betalat räkningar, städat, tvättat kläder, fört flera påsar urvuxna kläder till återvinning, handlat mat, mull, blommor och skor åt en dotter, planterat blommor, lagat mat och gått TVÅ långpromenader med hunden (han är helt utmattad). Nu har jag ont i ryggen av blomplanterandet - det tog inte många minuter, men tydligen var det inte så bra att stå framåtböjd i kylan - och trötta ben, men är pigg i knoppen. I kväll ska jag ännu baka en tårta och förbereda mat för ytterligare en födelsedagsmiddag för den nyblivna 19-åringen i morgon.   

 

Orelaterad bild: Handtvättsanordningen på lande hade tydligen droppat under den kalla natten - det hade bildats en stalagmit.

Lande!

 

Vi kom fram till lande halvniotiden på torsdag kväll - så skönt nu, när det ännu är ljust vid den tiden! Hela familjen var med, och efter ett visst parlamenterande bestämde vi att artonåringen, sjuåringen och jag skulle sova på vinden. Där var inte många plusgrader, och vi hotade med att komma ner mitt i natten och dela sängar med de andra om vi frös fast. Vi klädde på oss tröjor och sockor på pyamasarna, och lade oss under ett täcke, en filt och ytterligare ett täcke, och somnade. Och så vaknade jag av att sjuåringen pickade på mig och frågade om det var morgon redan - och upptäckte till min oerhörda förvåning att klockan var kvart före nio! Jag, som har så lätt att få min sömn störd numera och som har sovit oroligt de sensate veckorna, hade sovit i nästan tio timmar

Dagen har fortsatt i samma avkopplande stil. Vi har städat upp inne och pysslat litet på gården, gått en långpromenad, ätit lamm och spelat familjeversionen av Trivial Pursuit (spelets roligaste: Vad heter bergskedjan som man åker över om man kör kortaste vägen från Tyskland till Italien? Jag viskade "Alperna" till sjuåringen och hon svarade högt och klart "Alberga!"). Till sist gick vi i bastu. Så skönt.  

 

 

 Och ytterligare en glad överraskning - gräslöken har redan kommit upp!

Snart påsk!

Hejhej, här sitter jag på jobbet ännu. Jag trodde det skulle bli en lugn och tyst dag, då jag i lugn och ro skulle få göra alla ogjorda jobb när alla kollegor redan är lediga, men så blev det nu inte - ovanligt hektiskt, faktiskt, kanske just för att de flesta av mina kollegor redan håller ledigt i dag. Jag har varit så aktiv och flitig hela dagen att jag nu känner att hjärnan börjar vara tömd och redo för påsklov. Ännu en halv timme ska jag sitta här, för det är min tur att svara i mediatelefonen (som dessutom precis ringde, den här tiden på skärtorsdagen!), men sedan tar jag min påse med påskgodis och styr hem - och så vidare mot lande.

Vi har inga vidlyftiga planer - det blir väl att äta, sova, läsa och promenera. Några extra tonåringar lär följa med. Äldstingen fyller 19 på lördag och ska firas tillsammans med morföräldrar och mormorbror. Mycket bra program.

För övrigt har jag igen börjat stiga upp klockan sex på vardagarna och inleda dagen med en rask promenad med hunden. När man väl har kommit upp ur den varma sängen ger det en så bra början på dagen - man blir uppiggad och känner sig hurtig och på gång. I går var det extra fint, när solen steg upp och sken på oss under hela promenaden. I dag litet sämre, när vi fick gå i snöstorm (hunden försökte ta varje chans att vända hem igen). Dessutom är den aktiva, häftiga, högljudda alfahannen till tax, som annars alltid är redo att mucka gräl med andra hanhundar, mycket morgonsömnig. Så på morgonpromenaderna beter han sig exemplariskt. Han går stillsamt bredvid mig, säger inte ett knyst, sniffar artigt om den andra hunden tar initiativet men promenerar annars bara förbi - och verkar titta litet överlägset på dem som skäller. Händer ICKE andra tider på dygnet.

Pärnu

Båten kom i land i Tallinn 18-tiden i går, och så tog det ungefär två timmar att köra till Pärnu. Första natten sov vi på Rannahotell, och när vi hade checkat in och såg stranden och havet från vår balkong kände vi att vi nog måste ut och ta en titt fast det var nästan mörkt.

I dag började vi med att äta ett fantastiskt morgonmål på hotellet (på bilden det som vi tog första varvet),

och promenerade sedan på den dimmiga stranden, innan vi checkade ut (Rannahotell kan absolut rekommenderas!), åkte hundra meter längs vägen och checkade in på Hedon Spa för nästa natt.

Så fortsatte vi promenaden in mot centrum, mellan stora vackra stenhus, prydliga trävillor och ett och annat ruckel mitt bland det fina.

Lunchen åt vi på Kohvik Supelsaksad, rekommenderat av både en kollega och Tripadvisor, och det var så gott, så gott. Artonåringen tog quinoa med sparris och kyckling och jag valde citrongräsrisotto med tre sorters svamp.

Under dagen klarnade vädret, och när vi kom tillbaka från vår femtimmarspromenad på stan gick vi ännu en sväng ut på stranden. Här är säkert jättefint på sommaren, men jag undrar om jag inte ändå gillar det här ännu bättre - en folktom strand, mycket förmånliga hotellpriser och inga problem att få plats på restaurangerna. Simma och sola kan man inte, men promenera i vårsolen är ju toppen det också.

Och artonåringen doppade tårna.

Efter promenaden tillbringade vi ännu ett par timmar på hotellets spa, och nu ska vi väl så småningom ge oss ut igen - vi tänkte oss pizza till middag.

Trädgårdspyssel

 

Förutom att dricka kaffe på café, handla mat, röja upp i det försummade hemmet och promenera en timme med hunden i går fick jag igen ett av mina oregelbundet förekommande och oplanerade trädgårdsryck, och bestämde mig för att beskära häcken.

Häcken var hög (kanske tre meter?) och risig, och består av en av de minst inbjudande buskarna i universum - den har långa, hårda, vassa piggar, som gör att man river eller sticker sig så fort man närmar sig häcken och dessutom får alla kvistar att trassla in sig i varann i ett taggigt, hårt, fluffigt jättenystan. 

 

Men jag lät mig inte nedslås, och en timme senare såg häcken ut så här. Få se om jag har tagit livet av den med min hårda beskärning eller om den blir tät och frodig. Själv har jag nu massor av skråmor på händerna, trots handskar, och en lång och snygg i ansiktet, men jag tycker nog ändå att jag avgick med segern.

Härliga tider

Förra arbetsveckan blev rätt intensiv, med långa dagar och korta nätter - så blir det alltid inför bolagsstämman och resultatpubliceringen. Men nu är allt fixat för i år!

På helgen var vi bortbjudna både på fredag kväll och på lördag kväll. Så roligt och välbehövligt att prata strunt - och litet allvar - och skratta med gamla vänner. Det blir alltför sällan nuförtiden, och ändå är det ju så viktigt och värt att prioritera högt. På fredagen hade vi de tre yngsta döttrarna med. När middagen började insåg vi med skräckblandad förtjusning att förrätten var sniglar! Jag tror att bara maken hade ätit det förut, och alla damer hade nog vissa fördomar. Men sniglarna gratinerade i vitlökssmör visade sig överträffa alla förväntningar. Alla åt, till och med sjuåringen provade en snigel. Bra att utmanas ibland.

På lördagen for vi utan barn. Också den kvällen var supertrevlig, och det verkade inte gå någon nöd på barnen här hemma heller - bilden är från deras filmkväll. Dessutom hade de städat upp så allt var prydligt när vi kom hem på natten, 1000 poäng.

Jag hade nog litet svårt att få ner varven efter arbetsveckan, och vaknade 6 på lördag och 7.30 på söndag, trots sena kvällar och trots att inget barn väckte mig. Men efter jobbdagen i dag börjar nu en minisemester. I morgon ska jag bara vara hemma och pyssla, och på onsdag åker vi till Pärnu med artonåringen. Superskönt.