Jaha, den mycket o-spännande charterresan blev plötsligt mera intressant i morse, när vi via medierna fick reda på att vår resebyrås moderbolag har gått i konkurs. Enligt planen borde vi åka hem med moderbolagets flygbolag i övermorgon, men åtminstone för tillfället står alla deras plan. Men det är knappast någon fara med oss - tioåringen blev helt överlycklig vid tanken på att vi kanske inte kommer hem den dag vi har tänkt. Och så skönt att vi denna gång reste på en charterresa, och inte bokade allt själva som vi oftast brukar - nu kan vi bara luta oss tillbaka i solstolen och vänta på att någon säger åt oss hur vi ska göra. Ännu har vi inte fått någon info, men det förvånar mig egentligen inte alls. Rent yrkesmässigt är det intressant att följa med en sådan här enorm kriskommunikationsoperation - först måste de naturligtvis informera alla tusentals anställda, så de i sin tur ska kunna informera alla hundratusentals gäster. Och allas telefoner ringer säkert oavbrutet. Och hur många vet egentligen något om vad som kommer att hända ännu, ens i koncernens ledning? Så vi väntar i lugn och ro, här går ingen nöd på oss. Inte heller Bernie verkar särskilt stressad.
I går skärpte vi oss äntligen och tog lokalbussen in till Rhodos. Först promenerade vi en stund i "nya" centrum, och gick på en 9D-bio om Rhodos historia. Förutom att man hade 3D-glasögon satt man i en stol som rörde på sig åt alla håll, de hade stora fläktar som blåste varmt och kallt mot en, man blev nedstänkt med vatten vid lämpliga tillfällen och "knuffad" i ryggen och på benen. Det var mycket roligt, faktiskt. Efter lunch begav vi oss sedan in i gamla stan.
Den var enorm! Mycket större än den i Hania. Där fanns flera "affärsgator" med butiker och restauranger, men om man gick litet åt sidan från dem villade man snabbt bort sig i en labyrint av trånga gångar, med bostadshus på sidorna och en och annan grekisk, svartklädd tant som mitt i allt satt i något prång och log tandlöst (och litet skrämmande) mot en. Eftersom vi bara var på promenad utan mål kollade jag inte kartan så ofta, och flera gånger kom vi helt vilse (inga gator är ju raka) och kom ut på något helt nytt ställe. Så vackert!Se bara på gatubeläggningen - små, runda stenar.
17 000 steg blev det, innan vi tog en taxi hem till hotellområdet med den nya klänningen på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar