Dorpat

Efter en något frustrerande inledning i Tallinn, då det tog över en timme att köra av båten och trassla in sig i stan, var veckoslutsresan närapå perfekt. Vägen från Tallinn till Dorpat var fin och rak. Vi kom fram halvåttatiden på kvällen, checkade snabbt in och gav oss ut på stan för att få i oss litet mat. Slumpen ledde oss till ett café på andra våningen i en träbyggnad i gamla stan, där vi fick utmärkt pasta och gott vin för en liten peng. Sedan hann vi ännu med en sväng på hotellets spa innan dagen var slut.

På lördagen vaknade vi tidigt, gick i morgonbastu och gav oss sedan hän åt hotellets utmärkta morgonmål. (Postimees-tidningen, som vi tog till bordet för bildens skull, ledde senare till viss förvirring eftersom en annan gäst naturligtvis trodde att vi talade flytande estniska)

På morgonkvisten var det molnigt och svalt, och vi gav oss ut för att utforska den vackra gamla stan till fots.

Fina byggnader, och allt var så städat, prydligt, vackert och lugnt. Studieåret hade antagligen inte ännu börjat, och den värsta turistsäsongen kanske var över, för det var gott om plats överallt.

Dagens kulturella dos (nåja) fick vi vid en guidad rundtur på A Le Coq-bryggeriet. 

De stora öltankarna hade en lampa i, så man kunde trycka på en knapp och sedan spana ner i den upplysta tanken, där 18 000 liter öl jäste (eller vad öl nu gör).

En del av tankarna var utomhus. Utsikten var fantastisk, och det var rätt spännande att klättra på spångarna fem våningar över markhöjd - som ni ser bestod de alltså av ett rutmönster, så man såg rakt ner genom dem.

Bland museiföremålen fanns den här intressanta pjäsen - ett gammalt kylskåp. Man hade is i lådan till vänster (med en kran så man kunde tappa ut smältvattnet), och det som skulle kylas till höger. Tänk att ha ett sådant skåp på landeterrassen på fester - det skulle nog vara fint, det!

Efter bryggeribesöket åt vi en sen lunch och gick på något slags matmarknad...

... och drack kaffe på stan...

...och promenerade mera...

... innan det var dags för den fina dagens absoluta höjdpunkt: Middagen på Werner Café. Vi bestämde oss för en trerättersmeny (för 21 euro!), där förrätten var blomkål med avokadokräm, huvudrätten kyckling med jordärtskockspuré och efterrätten något slags pudding med bär. Och allt var så vansinnigt gott! Det har verkligen hänt något med maten i Estland på de senaste åren - jag tycker att man allt oftare får riktigt, riktigt bra mat där.

Mätta och belåtna besökte vi ännu spaet på kvällen. Och nästa morgon körde vi så småningom tillbaka mot Tallinn och tog båten hem igen.

Så perfekt helgresmål, om man - som vi - är ute efter att se något nytt utan stress, äta gott, umgås med varann och koppla av.

Och barnen där hemma gick det tydligen ingen nöd på, heller. Minstingen har varit litet ängslig och ville inte att vi skulle åka, men när vi väl kom iväg ringde hon inte en enda gång. De hade haft fullt upp med roligt program och en massa kompisar hos oss, och hon hade väl ett mycket mera fartfyllt och trevligt veckoslut än när hon är med oss. Duktiga storarsystrar, som tar hand om henne och hunden utan problem.