Snälla människor

Det här är på intet sätt ett coolt resmål. Det är charterresor från olika håll i Norden och England till ett stort all-inclusive hotell på en turistö. Det är ingenting för den som vill upptäcka nya stigar, som vill uppleva kultur, som vill leva som lokalbefolkningen eller som vill göra imponerande uppdateringar i sociala medier. MEN - detta är helt klart ett resmål för vanliga, snälla, trevliga människor, och förutom vädret och simningen tror jag att det är därför vi trivs så bra.

Här vimlar av barn, men jag har inte hört en enda person bli irriterad på springande, högljudda ungar. Om man läser vid poolen får man varje dag en badboll i huvudet eller en dusch från någons simfena, men ingen blir upprörd - man tittar bara förskräckt upp, för man läste ju, men tänker sedan Jaha, jaha och fortsätter. Ingen blir heller irriterad då en tant med rollator stannar och täpper till hela gången runt poolen för att hon ska tala en stund med sin nyfunna vän som sitter i en solstol - alla stannar, nog kommer man fram förr eller senare.

De som arbetar här är glada. På morgonen vaknar man i allmänhet (inte i dag, jag tror det är ledig dag) av städerskornas högljudda samtal. De lägger på grekisk musik på sina små radion och för sedan ett hojtande, skrattande samtal med varann medan de städar (ofta ganska långt ifrån varandra). När man går förbi ropar de Kalimera! How are you today? och ler så de blir alldeles rynkiga vid ögonen. Restaurangpersonalen jobbar långa skift, men verkar inte stressade, och har alltid tid och lust att skoja med tioåringen och prata en stund, sticka till henne en extra förrätt och till mig ett extra glas vin.

Oväntat, men inte överraskande nu vid närmare eftertanke (hotellet är tillgängligt överallt och har som sagt all service), är att här finns massa människor med funktionshinder. Här finns till exempel ett kanske femårigt tvillingpar som sitter i rullstol. De pratar inte och rör sig inte, men när någon tar dem i famnen (de är här med hela sin familj, inklusive morföräldrar) och går ner med dem i poolen sprider sig ett långsamt leende över deras ansikten. När de inte badar får de sitta i någons famn under ett parasoll, nästan hela dagen. I förrgår på kvällsshowen lade jag märke till en ung man, som kanske har en cp-skada och satt i rullstol med oanvändbara armar. Hans bror (eller vän, eller assistent - en annan ung man i alla fall) var där med honom, och när showen började köpte han dem varsin drink och hjälpte honom att dricka. I går kom de sent till showen, och kurvade in med förskräcklig fart. Man såg att det var bråttom och viktigt, och alla som redan satt bänkade hjälpte till och flyttade på sina fötter och småbarn så han kom fram. En pappa på första raden klämde ihop familjens stolar så rullstolen fick plats bredvid honom, och brodern/vännen/assistenten patkerade rullstolen där och satte sig själv längre bak. Pappan klappade mannen i rullstol hårt och mycket manligt på låret. Kanske inte det bästa rent fysikt för mannens smala ben, men helt klart med bästa intention: Välkommen! Bra att du hann!

Man blir varm i både kropp och själ här. Människor som vill väl, som är glada och tar hand om varandra.

I går kunde vi alltså ändå inte förmå oss till att lämna området. Men i dag ska vi till Rhodos stad!