Pepparkakor

Gårdagskvällen ägnades helt och hållet åt pepparkaksbak. Vi började med de vanliga, och när vi var nöjda med den mängden (det måste ju också bli kvar deg på balkongen som man kan smaka på under veckan) gick vi över till den utmanade delen - årets pepparkakshus.

Fjortonåringen hade blivit inspirerad och valde Overlook hotel (inte den enklaste modellen!) som tema. Hon hade planerat och ritat mallar i papp och jag hade köpt 1,5 kg färdig pepparkaksdeg (hemgjord till de små pepparkakorna, köpt till huset, enligt gammalt mönster). När vi hade gjort alla delar tog maken med sig minstingen på julklappsuppköp, så jag och de tre äldsta systrarna skulle få göra det svåra jobbet - ihopbyggandet med smält socker - i lugn och ro.

Snett och vint och klottigt, men detta är minsann en bild av utmärkt teamwork! Vi hade glömt att göra en bit, och klistrade litet fel, vilket i kombination med att bitarna ju inte kommer ut ur ugnen med raka kanter och räta vinklar gjorde att vi fick improvisera i byggnadsskedet. Men vi fick ihop det stora huset utan att det gick sönder,  och UTAN ATT NÅGON BRÄNDE SIG! Det är säkert första gången någonsin, och då var vi ändå fyra personer som deltog i bygget.

Jag är så glad att jag har den här veckan ledig. Det möjliggör ju kvällar som den i går - när vi bakade pepparkakor från 15.30 till 21.00. I stället för att hämta sig från arbetsdagen och förbereda allt inför nästa kan man baka en hel kväll. Och när allt börjar bli klart och man märker att man är utmattad kan man lugnt tänka att Äh, jag städar undan allt i morgon.