Familjerafting

På torsdagen hade vi bokat en forsränningstur. Det var familjeversionen, där också minderåriga fick delta, så det var inte väldigt vilt men ändå väldigt roligt. Vi samlades vid arrangörens stuga, fick regnkläder, stövlar, flytvästar och hjälmar och kördes till Kitkajoki. Efter en kort säkerhetsgenomgång började turen. Vi skulle paddla enligt de enkla kommandona "Alla paddlar", "Vänster stopp", "Höger stopp", "Alla stopp" (vid stopp skulle man alltså paddla bakåt, inte bara lyfta paddeln) och för övrigt koncentrera oss på att hålla oss i båten med hjälp av fötterna, som man satte fast i gummilänkar. När väl forsarna började var man nog väldigt glad att någon annan (skepparen längst bak i gummibåten) höll koll på vart man skulle för att undvika stenarna och ständerna, så man kunde koncentrera sig på att följa ropen, paddla hårt och njuta av den skumpiga och blöta turen.

Man kunde naturligtvis inte ha telefonerna framme vid forsavsnitten - då var de inne i en vattentät burk i en vattentät tunna, som var fastsurrad - men då vi kom ut på sjöavsnitten kunde man ta fram dem. Så vackert, också på de lugna etapperna, och vädret var ju perfekt. 

Efter lunchpizzan åkte vi ännu till Oulanka naturrum. Äldstingen, hunden och jag gick Hiiden hurmos-leden för att motverka pizza-koman, medan maken och minstingen bejakade den och pausade i bilen under tiden.

Vid kvällsbastun gick barnen ner för att doppa tårna i sjön intill - som tydligen var isande kall. Och väldigt vacker. 

Efter middagen, på rester från kylskåpet, avslutade vi till sist vår vecka i Ruka på samma sätt som vi började den: på restaurangen intill. Denna gång åt vi efterrätt där, mycket gott och en trevlig avslutning på dagen.

Idag ska vi så småningom packa ihop oss, köra till Rovaniemi (via Pentik i Posio efter ett fat som tjugotvååringen inte har kunnat glömma) och ta nattåget hem igen.