Lilla Björnrundan

Andra dagen - när väderprognosen lovade veckans bästa väder - gick vi Lilla Björnrundan. 12 kilometer lång och Finlands mest vandrade vandringsled (enligt någon mätare), 60 000 personer lär gå den per år. Och det förstår man: naturen är enormt vacker, leden är omväxlande, lagom lång och trevlig att gå. 
 

Ibland går den längs sjöar...

...ibland över myrar...

... och första raststället låg vackert till. Det ser ju ut som om vi är ensamma vid vår bänk, men faktum är att det vimlade av människor (och hundar) bakom våra ryggar. Just vid rastställena var det nästan trängsel, men för övrigt fördelade sig människomassan bra på leden, så man kunde njuta av naturen trots att man inte direkt kände sig ensam.

Ibland gick man bara "mitt i skogen"...

...och ibland gick leden högt uppe på berget, så man kunde titta ner på floden långt nere i kanjonen.

Höstfärgerna har precis börjat komma fram. Vädret är perfekt för vandring, omkring 10 grader varmt. 

Några forsar, som inte lär frysa ens mitt i vintern. Tre-fyra hängbroar och en sträcka på sandmark, som inte blev förevigad på bild.

Jag tror det var den finaste vandringsled vi har gått. Efteråt kände man nog att benen var trötta, men det var inga problem att orka gå, då det kom något nytt fint bakom varenda krök. Vi pausade två gånger, en gång med lunch och en gång på eftermiddagen med varm saft och smörgås. Fem och en halv timme tog vandringen allt som allt, i lugn och lagom takt med en elvaåring och en icke fullvuxen tax. Kan varmt rekommenderas!