På tre man hand

 

Iväg for hon igår, för sitt skolårslånga äventyr på Irland. Flygfältet var ödsligt, med stängda butiker och restauranger, glest mellan människorna och masker på alla. Incheckningen och säkerhetskontrollen gick på ett ögonblick, och så var hon på väg. Och jag slets - och slits - mellan ledsenheten för att vi kommer att sakna henne och glädjen för att hon, trots de speciella omständigheterna, kom iväg på äventyret hon ville. 

Nu får vi ordna oss en vardag på tremanhand här hemma - och det ska nog bli bra. Vi hade förberett minstingen på att det blir större hundansvar för henne, men så blev jag ju hemma på distansarbete igen, så ännu sker det inte. Då man sitter vid datorn hela dagen är det ju bara skönt att ta en promenad med hunden mellan varven.

Förutom att sextonåringen åkte iväg, och den lilla dramatikpiken med allt som skulle fixas i sista stund (planet hon skulle åka med blev inställt, så hon fick på kort varsel åka fem dagar tidigare än planerat), är vardagen mycket vardaglig just nu. Jobb, kaffedrickande, matlagning, undanplockning, tvätt, hundpromenader, läsning, tv-tittande, någon träff med kompisar, någon utfärd. Vackert så.