Livstecken från semestern

 

Hejhej, länge sedan sist! Det har varit litet svårt att hitta bloggtid under semestern - endera har nätet varit dåligt, eller så har jag varit för upptagen med att göra och uppleva, eller också har jag varit helt förslöad. Så allt är precis som det bör vara på semestern, antar jag. Men nu så! Idag har det regnat (första gången på evigheter, så det var verkligen välkommet), och vi har tillbringat hela dagen på stugan. 

De första veckorna på lande gjorde vi mängder med dagsutflykter med båt. Vi brukar ta lunch, baddräkt och handduk med (och gärna en bok), och tillbringa några timmar på en öde ö. Ibland bara familjen, flera gånger den här sommaren också tillsammans med makens bror och hans fru - och det är ju jättetrevligt. Här är äldstingen med, och distansjobbar eftermiddagen från den öde ön.

Pizza har vi också gjort. Det var enormt varmt, och varmare blev det ju tack vare ugnen. Men så läckert!

Och så har vi besökt Söderlångvik, tittat på husen och parken och umgåtts med lammen. 

Vi hade också en stor fest på lande, och efter det gav vi oss ut på en längre båttur. De första dagarna var också sjuttonåringen med. Då blev det litet trångt att sova i båten allihopa, men det gick nog - och var så roligt att ha henne med.

Solnedgången den första kvällen, på den första öde ön, var något alldeles extra.

 

Första stoppet nästa dag var Björkö, där vi promenerade den fantastiska naturstigen runt insjön.

Och pausade vid lämpliga tillfällen.

Nästa dag besökte vi Aspö, där jag aldrig hade varit förut. Otroligt vackert också där, jag tror inte det blir det sista besöket.

Sedan förde vi sjuttonåringen till bussen på Nagu, för vidare transport till sommarjobbet, och fortsatte på tremanhand. Vi besökte goda vänner i Korpoström, och fortsatte sedan till Houtskär, Iniö och så småningom Åland.

På Åland besökte vi andra goda vänner - och minstingen fick träffa sin bästis.

Så åkte vi över skiftet igen, i ganska friska vindar...

... och stannade en natt på vackra Jungfruskär. Ett par dygn efter att vi åkte därifrån var det en stor brand på ön, dessvärre. Inte konstigt så torrt som det är överallt, men tråkigt i alla fall.

Åtta dagar i båten gick utmärkt. Man ser mycket och njuter av resan - och sover gott. Mathushållningen var en blandning av restaurangbesök och enkel matlagning på en gaslåga, och det fungerade hur bra som helst. Hunden är en utmärkt båtskompis, liksom minstingen, som har blivit en duktig hopp-i-land-kalle. Och - som vid vilken resa som helst - är man glad att vara tillbaka i sin rymliga stuga, där alla vardagsbestyr är lättare, när man kommer tillbaka. Också en trevlig del av resandet.

De senaste dagarna har vi tillbringat i stan, fått vårt andra coronavaccin och tvättat all tvätt. Basilikan i den hydroponiska odlingen i stan har uppenbarligen trivts i sin ensamhet.

Och en kväll, när vi körde hem från en vänfamilj, såg vi kanske tjugofem hjortar på en äng!

Nu ska jag äta kvällsmål, läsa, sova och fortsätta semestrandet. Mycket bra plan, tycker jag. Bilen fick vi för övrigt tillbaka bara ett par dagar efter skogsäventyret - skadan var lyckligtvis mycket mindre än befarat. I morgon, när de fortsättningsvis lovar hård blåst, ska vi ta den och åka på en dagsutfärd till Åbo.

Sommardagar

 

Ajaj, vad det är somrigt nu, hör ni. Det är soligt och varmt, nästan för varmt ibland. Vi har semester och gör somriga saker. Som att tvätta trasmattorna med tallsåpa, till exempel. Nu är de inne igen och sprider en ljuvlig, svag doft i hela torpet.

Så gör vi utfärder med båt. Ofta till öde öar, men någon gång till restaurangerna i närheten. Här är vi på Rousal Brygghus på Rosala, där man bland annat kan sitta och äta på en flotte i viken. Och vada efter sin mat när den kommer, då. Så roligt koncept.  

Och simmar i havet - till och med jag.

På kvällen, när det har svalnat litet, går vi ibland en kvällspromenad med hunden. Han får springa fritt här på dagarna, men tycks ändå gilla en organiserad koppelpromenad på kvällen. Det gör vi människor också, bara det inte är alltför varmt - det är ju så vackert. Men också mycket bromsar och andra typer som biter en. 

Massor av smultron vid vägkanten...

...och blommor vid åkerkanten.

Och så har vi lyckats gå på grund - med bilen! En dag var vi på en lugn och vardaglig tur för att köpa glass, och bestämde oss för att ta en liten skogsväg tillbaka, för omväxlings skull. Skogsvägen blev mindre och mindre, men skulle leda ut till stora vägen igen, enligt vår GPS. Och bilen är fyrhjulsdriven, så vi fortsatte försiktigt - och så plötsligt small det till, och vi satt fast. Efter att ha försökt vad vi kunde fick vi promenera till stora vägen och ta en taxi tillbaka till stugan. Nästa dag kom grannen med sin traktor och drog loss bilen från vad som visade sig vara en oansenlig liten stubbe, men tydligen hade den träffat illa, för nu är bilen på verkstad på obestämd tid. Jaja, det ordnar sig ju, bra med litet äventyr också.

Mina ytterst småskaliga odlingar tycks också gilla det varma och soliga vädret. Tomaterna vattnar jag (varje dag), och nu börjar de första mogna. Med de fjorton plantor som finns här misstänker jag att vi snart är självförsörjande på tomatfronten - man får bara hoppas att de är goda.

Vinbären har fått klara sig utan extra vatten, men åtminstone än så länge tycks det gå bra.

Och zucchinin har börjar blomma!

Kort (?) rapport

 

Jag jobbar ännu idag, men sedan börjar en fem veckor (!) lång semester. Lite övade jag redan i hängmattan igår kväll.

Minstingen och jag åkte ut till lande på onsdag kväll (maken hade stannat här hela veckan). Ganska somrig känsla när man åker iväg med bilen fullproppad, och ser en tvättad matta, några tomatplantor och två cyklar när man tittar i backspegeln. 

Här emellan har vi bland annat firat midsommar i skärgården med några kompisfamiljer. Det var vackra, ljusa, varma nätter...

... mycket god mat och dryck, bastubad och simning... 

... och fina vyer. Finns inte mycket som är lika fint som Finland i juni.  

Förutom de ovannämnda programpunkterna fick barnen/ungdomarna åka ring efter båten. Alltid kul, och nu var vattnet dessutom riktigt varmt (ibland har det ju varit bara dryga tio grader på midsommaren). 

De vuxna spelade ett traditionellt parti Trivial Pursuit (på finska från 1986, vilket ökar svårighetsgraden exponentiellt - man måste komma ihåg vad länderna hette då, vilka kändisar och politiker som kan tänkas ha varit aktuella och vad förkortningarna på olika organisationer är på finska) och herrarna vann för andra året i rad - med minsta möjliga marginal. 

Och så åkte vi hem till eget lande, med paus för lunch på Café Bryggan i Hangö (härlig mat, rekommenderas) och ett strandhugg på en öde ö. 

Nu ska jag jobba i några timmar till innan jag kopplar in autosvaret på mejlen, loggar ut och börjar semestern. Inte illa alls!

Mina trädgårdsland har för övrigt större invånare i år än vanligt. I bakre landet finns två zucchiniplantor, en gul och en grön. I främre landet bor en frilandsgurka och några plantor grönkål. Dill har jag sått i en kruka. Vi provar så i år!

Liten resa till Åland

 

Att tre generationer damer åker på en tur till Åland visade sig vara ett mycket lyckat koncept. Åland är ju trivsamt och trevligt, vädret var fantastiskt och försommaren som vackrast. Vi bodde på hotell Pommern i Mariehamn och gjorde utfärder därifrån, med bil och till fots. Fungerade perfekt.

Första eftermiddagen gick vi omkring i Mariehamn och åt sedan fantastisk middag på Indigo, medan elvaåringen underhöll oss med sina funderingar (som det inte är brist på) och imitationer. 

Nästa morgon började vi med att gå på Lars Lerin-utställningen, som till vår glada överraskning visades i Mariehamn. Sedan tog vi bilen och åkte omkring på ön, bland annat till Eckerö och Geta. Det känns ju litet som utomlands - och mycket som semester - när man utan brådska kör omkring på de röda vägarna, väljer mål efter hur man känner och stannar när man har lust.

Gott åt vi också den dagen - lunch på Stallhagens gastropub och middag i Smakbyn.

Nästa dag tog vi färjan till Föglö. Vi hade aldrig varit där och ville se hur det såg ut - ön och i synnerhet det nya badhotellet, Carlsro. På färjan var det ingen trängsel direkt, gick lätt att hålla avstånd på däck.

Föglö var vackert, men ganska öde. Kanske det piggnar till efter midsommar, men just nu såg man inte många människor någonstans. Lunchen på Carlsro var i alla fall utmärkt, men sedan tog vi nog färjan tillbaka till Mariehamn, fotbollsmatcherna och middagen.

Den sista dagen hann vi ännu med en spännande omgång äventyrsgolf och en sväng i matbutiken för att köpa svenska delikatesser innan båten gick tillbaka till Åbo. 

Det var på alla sätt en lyckad, trevlig och avkopplande miniresa. Kan varmt rekommenderas!   

Distansjobb som bäst

 

Vilken perfekt vecka det har varit att distansjobba från lande! Jag har faktiskt haft rätt mycket jobb, men så länge man har dator och nätförbindelse går det ju lika bra att utföra här - och pauserna är toppen. Med början från morgonpromenaden (i shorts!) och morgonkaffet på terrassen, medan hunden sysslar med sitt. Han har blivit mycket lugnare efter den första dagen, och jag tror kanske det skulle gå att ha honom lös - men då borde man vara påpasslig och beredd att direkt sticka efter honom vid behov (och ha skorna på), och det har jag inte riktigt idas. Dessutom ser vi hjortar, kaniner, fåglar, hästar och andra hundar varje dag, så risken är nog stor att något oemotståndligt intressant kommer förbi.

Och på kvällen kan man exempelvis klippa gräs. Eller läsa vårens nummer av Svensk Damtidning. 

Den stora vattenkoppen är betydligt bättre än den lilla i köket, tycker hunden. Och det kan man ju hålla med om.

Men så småningom ska jag packa ihop och åka till showen, som avslutar minstingens läger. Resten av familjen åker sedan till lande, men jag styr kosan åt andra hållet, mot stan, för jag ska vara valfunktionär på söndag. Det är första gången, så det blir intressant. Och sedan väntar faktiskt en semestervecka! Vi ska åka till Mariehamn med minstingen och mommo. Blir fint!

Hälsningar från grönskan

Minstingen är på läger, och 21-åringen sommarjobbar i Ekenäs, så jag passar på att distansjobba från Tenala-landet denna vecka. Och det är ju så fint! Så grönt överallt, strålande sol och sommarvärme.

Hunden var dock litet förvirrad, som så ofta när vi byter ställe. Han brukar ibland väcka mig på morgnarna, i synnerhet om jag sover längre än vanligt och han börjar tycka att det är dags att stiga upp. Första natten här gnällde han vid min säng. Det var alldeles ljust, så jag klappade honom och tittade på klockan - och den var 3:48! Lyckligtvis somnade vi båda om. 

Och, som ni ser, har vi planterat några lavendelplantor vid nya terrassen. Jag hoppas de tar sig - åtminstone borde de trivas i sandig jord. I bästa fall sitter vi i en lavendelberså så småningom (fast det är nog kanske att ha för höga förväntningar).    

Sommarutfärd

 

Veckan gick i full fart. Det var jobb och skola, program på kvällarna, uppackning, acklimatisering och coronatest för den hemkomna sjuttonåringen och det ena och det andra. På fredagen hade vi gäster på middag, och på lördagen var det skolavslutning och studentfester i strålande sommarväder. Hurra för alla studenter - och egentligen för alla som klarat av det senaste skolåret, som ju varit rätt utmanande.

Då vädret var fantastiskt, och vi stannat i stan förra veckoslutet, bestämde vi oss för att åka till lande på lördag kväll, trots att det skulle bli ett kort besök. Äldstingen och hennes pojkvän följde med. Och man kan ju lugnt säga att vi inte ångrade oss när vi åt frukost på terrassen och sedan gav oss ut på en heldagsbåtfärd.

Första stoppet var på Helsingholmen, där vi promenerade genom den vackra lunden till andra sidan ön.

Galet mycket frömjöl överallt! Till och med i havet.

Sedan tillredde och åt vi lunch, pausade i båten (jag) och simmade (alla andra). Vattnet var visst 15 grader, så det var ju mycket olyckligt att min simdräkt blivit i stan.

Sedan åkte vi vidare till Tunhamn (eller Tunnhamn? Det tycks inte riktigt råda konsensus om vilken variant man ska använda), där vi faktiskt aldrig har varit förut. Det var en mycket vacker ö, med en trevlig naturstig.   

Efter sju timmars utfärd kom vi hem, solmättade och litet vimmelkantiga, som man ska vara efter en utflyktsdag. Vi åt middag, diskade, klippte gräset och gick i kvällsbastu - och upptäckte sedan att ishockeyfinalen inte gick att se via nätet. Jaja, vi somnade gott istället och det var ju bra, för starten mot stan och jobben skedde redan klockan 7 på måndag morgon. Minstingen har sommarlov, förstås. 

För övrigt kan jag meddela att tidig morgon (exempelvis klockan 7) är en utmärkt tidpunkt för att se tranor. Vi såg säkert fem par på åkrarna nära oss. De är så fina, tycker jag, så stora och på något vis graciösa.