Jullov

 

Julens dagar gick i rasande fart, med huset fullt av gäster på julafton, slappardag med familjen på juldagen, och ett nytt gäng gäster på annandag. Mycket umgänge och mycket god mat, sällskapsspel, promenader och långa nätter, traditionellt och mycket bra.   

Nu är maken tillbaka på jobb och de tre största systrarna på scoutförläggning. Sjuåringen, hunden och jag tassar på här hemma och gör vad som faller oss in. I går var vi till Ekenäs och hälsade på mommo och moffa, och jag passade på att lämna sjuåringen med dem och ta en lång promenad längs havet i decembersolen.

 

Och se vad som har hänt i natt! Pepparkakshuset anser tydligen också att helgen är över. Ruinen får stå till nyårsafton - då lär det bli plundring.

Pepparkakshuset

 

Pepparkakshuset blev otroligt fint. Som ni ser är det ett kinesiskt tempel med hattifnattar. Designat, ritat, konstruerat och dekorerat av mellanbarnen.

Snart jullov

 

I går sa jag åt mellansystrarna att det hör till deras uppgifter att baka pepparkakshus med sjuåringen och att de kunde börja planera medan jag åkte efter henne till skolan. Det verkade inte så lovande (de himlade litet med ögonen, båda i liggande position framför en skärm), men när jag återvände hade de visst drabbats av en enorm inspiration. De funderade och ritade en timme till, och sedan bakade de delarna av tre och ett halvt paket pepparkaksdeg (maken fick hämta mer när han kom från jobbet).

På kvällen klistrade vi ihop delarna, och som traditionen bjuder har nu sextonåringen och jag små brännskador på fingrarna. I kväll blir det väl att dekorera. Jag återkommer med resultatet när det är klart!

För övrigt avslutar jag (och de flesta andra) de sista jobbuppgifterna för i år - de allra flesta verkar hålla ledigt i morgon, och kontoret håller redan på att tömmas.En halv timme till, max, och sedan tänker också jag inleda mitt jullov.

Gåta inför julen

 

Trettonåringen, som blev av med sin fasta tandställning (hurra!) precis på sin trettonårsdag, skulle till tandläkaren på fredag igen för att få en ny, "lätt" tandställning. Hon kom hem och sa att den inte hade passat, så hon skulle tillbaka - och den nya tiden fanns på lappen ovan.  

Modern försökte lista ut vad det stod på lappen, och fick snart förstärkning av största systern. På måndag klockan tre, kanske, kom vi till sist fram till. Så då gick trettonåringen till mottagningen, men det visade sig att tiden i stället var på tisdag klockan nio. På tisdagen gjorde de en ny mall, och sa att den andra bokade tiden var på onsdag klockan 13. 

Någon måste ju ha gått fel här - borde trettonåringen månne ha gått med den här lappen till tidsbeställningen och bokat tiderna? Men tiderna var ju redan bokade? Eller roar de sig med att skriva rim och gåtor för kunderna, så här i juletid? Trettonåringens tänder ser i alla fall mycket raka och fina ut.

Miniresa i minisällskap

I kväll ska sjuåringen och jag ge oss iväg på tu man hand, på en kryssning till Stockholm. Vi ska sova i hytt med dubbelsäng, fönster och kylskåp (tack vare Viking Lines födelsedagspresent blev den totala kostnaden för kryssningen 33 € - med vanlig hytt skulle den ha varit 3 €...) och äta julbord. I Stockholm ska vi träffa min moster och bara flanera omkring i den julpyntade staden. Och sedan tillbaka. Vi är båda mycket taggade.

På jobbet är det för övrigt rätt bråttom, med en massa sinsemellan orelaterade brådskande grejor. Jag antar att det är Allt klart före jul-syndromet - det är ju inte så många arbetsdagar kvar. Så jag skyndar på litet till, och sedan blir det toppen med en miniresa. 

Litet julstämning

Hejhej, det är ganska mycket på gång så här strax innan jul, trots att jag jobbar mindre i år och antalet julfester som man går på kanske har halverats när barnen har vuxit... I går var det årets sista fullmäktigemöte med efterföljande middag, och i morse steg vi tidigt upp för att fira vår egen Lucia - dottern som föddes för tretton år sedan precis i dag och nu alltså blev tonåring.

Vårt regnbågs-tomtepar Dumbledore och Freddie Mercury har en hedersplats på bordet också i år.

Men när alla andra hade gett sig iväg till skola och jobb städade jag upp här hemma och julpyntade litet, och nu börjar faktiskt julkänslan smyga sig på när jag sitter i det prydliga huset och lyssnar på julmusik. Hyacinter behövs ännu, absolut, det får jag fixa när jag handlar senare i dag.

Sextonåringen har fullt upp i dag. Hon är tärna i byns Luciafölje och de uppträder naturligtvis hela dagen i dag. I morse glömde hon sin telefon hemme, och jag fick skynda med den till kyrkan och stannade sedan och lyssnade när de sjöng Hallelujah. Så vackert. Luciatåg kastar mig nuförtiden omedelbart tillbaka till Luciadagen för tretton år sedan, när vår tredje dotter precis hade fötts och Esbo Lucia med följe gick igenom sjukhuset och sjöng. Jag får en flashback till den där känslostormen när man är utmattad, lättad och djupt och innerligt lycklig för att barnet har fötts och allt har gått bra. Så numera blir jag mycket rörd av Luciatåg - jag som förut var en hårding :)

Födelsedag

 

På lördag firade vi min födelsedag, litet i efterskott. Som traditionen bjuder uppvaktades jag i sängen med sång och fina presenter, och sedan gick vi upp till ett lyxigt morgonmål.

Dagsutfärden gick till Gumbostrand konst och form. Det var ett nytt utflyktsmål för oss, men jag tror inte det är sista gången vi besöker det. Vacker, fin och fräsch utställning, trevlig butik och mysigt café. Nästa gång tror jag vi måste åka dit på brunch. 

 

Men den här gången åkte vi hem igen, för familjen hade förberett blini-middag. Underbart gott. 

Socialt i Köklax

 

I går kom maken hem litet tidigare från jobbet, och jag var ju hemma från början eftersom det var fredag. Vi bestämde oss för att åka och kolla in en ny fiskbutik i Köklax, som vi hade hört om, och började med en kopp kaffe på Halmes bageri. Aldrig har man sett en sådan rusning i bageriet som klockan tre en fredag - det var så fullt att vi tog de två sista stolarna, i ett bord där det redan satt två män som också de var obekanta för varandra. Vi hade inte ens hunnit sätta oss ner innan de började prata, och så babblade alla oavbrutet tills vi gick iväg mot fiskbutiken.

I fiskbutiken var det kö. När det blev vår tur var räkröran, som vi hade siktat in oss på, nästan slut. "Vänta litet, min mamma gör som bäst mera i köket", sa innehavaren, och "Jo, det är snart klart!", ropade mamman i köket. "Då kan jag ta den lilla rest som finns i bunken", sa damen bakom oss i kön, och så pratade alla med varann igen. "Gå till grannbutiken medan ni väntar, de bjuder på glögg", sa han bakom fiskdisken, och så gick vi in i galleriet bredvid - och pratade med mannen som stod där. Efter en stund gick vi tillbaka till fiskbutiken och pratade litet till, innan vi fick våra inköp.

Så, mitt bästa tips: känner du för en pratstund med obekanta, åk till Köklax på fredag eftermiddag. Alla är pratsugna, och ingen har bråttom. Mycket trevligt. 

Men oj!

 

Se vad tomtarna har fixat i dag! 16/24 paket till julkalendern!

Vår lampdesigner

Vår inredning präglas mer av bekvämlighet och slump (vad vi har fått, vad vi har hittat som vi gillar och vad vi har behövt) än av någon genomtänkt stil. Men nu är faktiskt alla våra lampor i vardagsrummet ritade av samma designerduo (Alberto Meda och Paolo Rizzatto). Den här kom först.

 

 

Och den här något år senare - och då märkte vi att det var samma herrar som hade ritat båda två. 

 

När vi nu behövde nya läslampor till soffan tittade vi aktivt på samma designers verk - och då hittade vi de här. Praktiska och stiliga, tycker vi.  Så nu har vi faktiskt en linje i en detalj i vår inredning. Kanske en början?

Söndagsrapport

 

Första advent i dag, det känns som om det skulle vara tidigt? Men det snöar och är någon minusgrad (och mycket mörkt), så stämningsmässigt är det helt rätt.

I går hade vi middag för tolv personer hos oss. Det var ett "nytt" gäng, hopkopplat på så sätt att vi alla hade flickor på samma klass i fjol. En av familjerna bjöd in de andra föräldrarna i våras, och det var så trevligt att vi beslöt att göra om det. Och gårdagens fest var också jättelyckad, så det verkar som om vi har inlett en ny tradition. Alla är pratsamma och högljudda och matglada, så vi satt vid vårt matbord i sju timmar och åt (laxsmörgås, vorschmack, ost och lingon med kinuskisås) och drack gott, sjöng snapsvisor och pratade. Ett tecken på den livliga konversationen var kanske att när jag halvtolvtiden frågade om någon hade hört något av flickorna (tolv-trettonåringarna, som tillbringade kvällen hos en annan av familjerna), så ryckte alla liksom till och sa Nej? och började leta efter sina telefoner - ingen hade kollat dem på många timmar. Men allt var bara bra med flickorna också, naturligtvis.

Så i dag är vi litet tröttare, efter gårdagens matlagande, ätande och vakande. Vi har ätit pizza, de största systrarna har kommit hem ifrån sin vargungeförläggning, och tolvåringen bakar bulla. Inte illa alls.

Och för övrigt har maken igen beställt delikatesser från Italien - så vår kyl är full av frestelser.

Vi hjälper varann

I går började sjuåringen gå ensam, med en kompis, hela vägen hemifrån till skolan. I morse puttade jag ut henne vid lämplig tidpunkt, sa att hon skulle gå försiktigt och att om hon går nu kommer hon lagom till träffen.

- Och så ringer du mig om det skulle vara något!

- Okej, sa hon. Men mamma - ring du också mig om det skulle vara något.

Vi har tydligen båda klarat oss utan bekymmer i dag, för ingendera har ringt.

Första pepparkakorna

 

Varje dag den här veckan har sjuåringen och hennes kompis föreslagit att "de ska komma hem till varann och baka pepparkakor". På lördag, lovade jag. Och nu doftar här jul och de sitter i köket med toppenhumör och Sean Banan som soundtrack. Mammas hjälp behövdes litet, men det går nog bättre för varje år - i år uppstod ingen mjöl- och klottkaos över huvudtaget.

 

De har bland annat skapat ett pingvinpar. Som är kära (fnissexplosion). 

För övrigt är här ovanligt lugnt - vi har varit på tre man hand med maken och sjuåringen sedan torsdag. Mellanbarnen är på Kulturkarnevalen och äldstingen i Malmö. Ovant, minsann. I kväll ska vi på middag till goda vänner (fortfarande på tre man hand, artonåringen kommer visserligen hem men föredrar att ordna middag hemma hos oss för sina kompisar medan vi är borta - konstigt), och i morgon kommer också resten av ungarna hem. Brabra.

Lördagsmiddag

 

Siktartar...

 

...älgfärsbiffar...

 

...och hemgjorda biskvier. Namnamnam!

Vardagsrummet framskrider

 

I morse åkte maken och jag till det stora möbelvaruhuset för att köpa den nya soffan. Väl framme visade det sig att maken hade glömt sitt körkort hemma, så jag fick hyra och köra den stora skåpbilen. Efter viss inledande ovana (den är ju så lång! Man kan inte svänga så skarpt i korsningarna) gick det hur bra som helst. Och tack vare litet ofokuserad planering fick jag minsann köra... Vi hade tänkt föra våra gamla soffor till återvinningscentralen med det samma, men de tog bara emot den ena. Nå, vi kör den andra till soptippen direkt då, tänkte vi, men när vi kom fram visade det sig att soptippen var stängd på lördagar. Så vi körde soffan tillbaka hem - och sedan till sist tillbaka till varuhuset för att återlämna skåpbilen. Så nu är jag mycket proffsig på att köra stor skåpbil (till och med backa), om någon behöver chaufför.

 

Men nu är den nya soffan monterad och klar. Vi lagade en extra lång, med fem dynor, som passar precis vid vår långa vägg. Hunden godkände den direkt. 

London, love

 

Tror ni att jag borde byta ut blommorna?

London var toppen, som alltid. Planet kom iväg litet sent i snöstormen, men vi landade halvtiotiden lokal tid i ett halvsoligt London och tillbringade dagen i city. Vi gick i butiker längs huvudgatorna, åt fish & chips på en pub till lunch och promenerade runt på olika håll. Sjutiden tog jag tåget till min kompis (min reskompis sov på hotell) och åt middag med dem. Till sist kraschade jag i sängen 22-tiden efter en mycket trevlig 20-timmarsdag, sov som en stock och vaknade till den inte alltför behagliga nyheten om USAs nya president.   

På onsdagen åkte vi alla tre med bil till Ashford Design Outlet, tillbringade dagen där och återvände hem med massor av julklappar i väskorna. 

Vi hann med massor, fast resan var kort, och framför allt var det fint att tillbringa tid med sina vänner - det blir ju inte av alltför ofta.

Snö!

 

Dåligt vald natt för snöstorm. Eller dåligt vald dag att ta ett tidigt morgonflyg. Menmen, att stiga upp 4.30 och börja med att skotta en stund är ju en pigg start på dagen. 

Sysslor en söndagskväll

 

Mamma stickar sockor, sjuåringen övar sig på frisyrer. Denna heter "Fjärilen". Man ser de två övre fjärilsvingarna och de två nedre, men tyvärr inte antennerna som hänger ner på var sin sida om näsan (och litet stör stick-sikten).

 

Och tolvåringen har bakat chokladmuffins som ser ut som prästkragar.

Aktiv allhelgona

 

I dag har vi pysslat hemma hela dagen. Maken tog bort det oerhört smutsiga tyget från våra matbordsstolar, sedan tvättade jag det, och sedan satte han det tillbaka. Jag städade den genområddiga skänken vid vårt matbord (och när jag fick bort allt skräp rymdes allt som skulle vara där förvånansvärt bra), tvättade kläder, promenerade med hunden, lagade lunch och sålde en av våra soffor. Tonåringarna är på egna vägar och de två minsta sysslade med sitt.

 

Färdiga, rena stolar.

Sedan var vi och tände ljus på kyrkogården. För famo, för vår baby och för alla som vilar på andra kyrkogårdar. Vackert och stämningfullt med snön och alla ljus.

 

Och så åt vi klassisk helgmiddag, med biff, bakad potatis, aioli, rödvin och ost. Mycket gott. Bara minstingen var hemma med oss, men hon håller ju nog låda så det inte känns tomt... 

Nu: Film och soffhäng.

Vardagslunk

 

Mina veckor har hittat en behaglig rytm. De lediga tisdagarna är i regel organiseringsdagar, då jag städar, tvättar, handlar mat och uträttar ärenden. Fortfarande hittar jag ogjorda saker att ta itu med varje vecka - i dag förde jag min förlovnings- och vigselring till guldsmeden för att förstoras. Och det är ju bara knappt två år sedan jag märkte att jag inte längre fick på dem... 

I dag hittade jag dessutom en överraskning, när jag förde litet grejor till Återvinningscentralen nära oss. De sålde fyra (återvunna?) Halloweenbuketter för en euro (!), så jag slog till. Sjuåringen, som tycker att vi har Halloweenpyntat alldeles för litet, kommer att bli nöjd. Och i och med den totala förvirringen om när Halloween egentligen ska firas här i Norden (om den alls ska firas) tror jag nog att en del små monster kommer att röra sig i knutarna också inkommande helg.

Höstsysslor

 

Efter en långsam morgon hade vi en hurtig förmiddag, då alla hemmavarande kommenderades ut på gården. Maken bytte däck, tolvåringen och jag krattade, sjuåringen sågade det ena och det andra (typ små kvistar och annat där hon inte gjorde större skada).

 

Dagens bästa jobb - att sopa taket på vår carport. 

"Åååh mamma, kan vi inte göra det här varje höst?" sa sjuåringen. Tja, det kan vi väl.

 

Tolvåringen bakade igen - pepparkaksmuffins med frosting och fina dekorationer. 

För övrigt funderar vi på vårt vardagsrum. Våra gamla soffor börjar komma till sin vägs ände, och om vi ändå ska byta ut dem så kanske vi borde fundera på hela inredningen... Vårt nuvarande vardagsrum (inte samma som vi hade när sofforna köptes) är inte helt lätt att möblera om man vill ha in plats för sex personer i halvliggande ställning (vår favoritposition vid läsning), alternativ ett tiotal sittande (när vi har gäster), plus en TV. Tål att tänkas på.

Lördag med bokmässa

 

Tolvåringen och jag besökte bokmässan i går. De båda största systrarna var upptagna (16-åringen är på EYP i Nådendal och 18-åringen var på ett evenemang med FBK), och maken och sjuåringen bestämde sig för att hellre gå på Skattkammarön på Svenska Teatern, så vi var på tu man hand. Det var faktiskt ganska skönt att vara ett litet och lättrörligt sällskap, för som vanligt var där väldigt mycket folk. Trevligt nog stötte vi på mommo nästan med detsamma och gick sedan runt med henne.

Efter ett par timmar på bokmässan (och några bokinköp) åkte mommo hemåt och tolvåringen och jag fortsatte in på mat- och vinmässan. Där var det dock sådan trängsel att vi inte orkade speciellt länge - vi åt bara thailändsk lunch och gick runt ett varv innan vi också åkte hem.

 

Och sedan gjorde vi middag. Saltimbocca alla Romana (men med kyckling), ostbricka och kladdkaka med chokladmousse och spindeldekoration - mycket gott. Kvällens Netflix-bidrag blev inledningsavsnittet till den nya Sherlock-serien (alltså inte ny som i att den precis har kommit ut, men ny som i inte original), och den verkar ju synnerligen lovande.

Sötnosar

 

I morse skulle jag följa sjuåringen till träffen med hennes bästa kompis (de promenerar sedan tillsammans till skolan). Det var mörkt, regnigt och kallt. Sjuåringen var missnöjd med paraplyt hon hade igår och ville byta det till ett större. Nåjo, sa jag, ett stort paraply är bra på det sättet att benen inte blir våta, men det kan ju vara litet svårt att hantera om man själv inte är så stor. Men hon insisterade, och fick ta ett större paraply.

Vid träffen väntade hennes kompis, med sitt lilla paraply. Jag sa hej då och svängde om. Efter några tiotal meter vände jag mig om och tittade efter dem, som jag brukar. De verkade ha något bekymmer, kompisen fumlade med sitt paraply, så jag blev en stund och tittade om de skulle reda upp det. Och det gjorde de. Kompisen fällde ihop sitt paraply (det var visst det hon kämpade med), och så gick de iväg, tätt tillsammans under det stora paraplyt.

Mycket trevligare så, tydligen. Och det förstår man ju.

 

För övrigt har jag kokat litet lingonsylt i dag.

Hemsydd Halloweendräkt

Vad man kan göra en ledig tisdag, i 13 steg:

1. Bli aningen förvånad när ens yngsta barn på morgonen undrar hur hon ska vara klädd på eftis Halloweenmaskerad i morgon. Man har kanske inte direkt glömt bort den, men uppgiften om att den är redan i morgon har eventuellt lagrats mycket långt bak i hjärnan.
2. Säga att det fixar mamma i dag.
3. Kolla eftis program och upptäcka att temat är orange.

4. Söka igenom köpcentrets butiker på jakt efter något orange och Halloweenaktigt, som inte kostar en förmögenhet (användningstiden är ju obefintligt kort).

5. Inte hitta.

6. Köpa fyra meter orange tyll i stället.

 

7. Klippa av en liten bit för senare bruk.

 

8. Vika resten av tyllen fyrdubbel och sy en kanal längs övre kanten.

9. (valfri, inte nödvändig för slutresultatet) Få ett mindre sammanbrott över symanskinens upprepade trasslande. Upptäcka att det berodde på att man själv hade trätt in tråden fel. Åtgärda felet.

 

10. Trä in ett gummiband.

 

11. Ta-daa! En orange Halloweenkjol är klar! Partypinglan ska ännu få bestämma om den är bra så här eller om själva kjolen ska klippas i remsor. 

 

12. Klippa den sista lilla biten i remsor.

 

13. Knyta dem runt två hårband.

Total kostnad: 8 euro (hårband, gummiband och sytråd fanns hemma). Total tidåtgång: mindre än en timme.

Mamman är mycket nöjd med sin pysslighet. Återstår att se om sjuåringen godkänner dräkten.

Sommarsäsongen officiellt avslutad

På helgen stängde vi lande - vid ganska exakt samma tidpunkt som ifjol. Förutom att packa in båten, tömma kylen och frysen och alla skåp, stänga vattnet, gasen och elen, ta bort alla lakan och kläder och allt annat som måste göras inför vintern hann vi också sova, läsa, gå en sväng i skogen (fanns lingon men dåligt med svamp), simma i den närmaste simhallen, äta pizza och få en läcker middag hos mina föräldrar på vägen hem.

I går var det jobb och fullmäktigemöte, och i dag den fantastiska lediga tisdagen. En kompis och jag hade bestämt att vi skulle ta en dagspromenad, men så ringde hon redan 8.30 och sa att hon var klar med allt hon skulle uträtta först - det hade inte varit några köer någonstans. Jag hade inte ännu fått mitt morgonkaffe, så jag bjöd in henne på kaffe (det skulle kanske, eventuellt ha varit bättre om jag skulle ha hunnit plocka undan allt efter landetömningen innan hon kom på besök, men hon fick nu bara gilla läget och röja sig en plats), och så gick vi på en lång morgonpromenad i stället. Solen sken och höstfärgerna glödde, och man kunde nu knappast tänka sig en bättre start på dagen än 90 minuters rask promenad med glatt babbel.

What does the fox say?

 

Illustrerat av sjuåringen.

Taggad!

I går satt jag stillsamt på jobbet och funderade på om jag skulle våga och vilja åka alldeles ensam till London. Pundet dyker, flygbiljetterna är mycket billiga mitt i veckan i november, och jag kan bo hos min väninna. För mig passar det ju perfekt att åka ett par vardagar, men maken kan inte komma, och alla vänner jobbar ju också. Senare under dagen textade jag i ett annat ärende med en väninna, och slängde sedan ändå iväg frågan om hon skulle vara intresserad. NÅ JO!, svarade hon inom en sekund - och så bokade vi.

Så nu åker vi iväg, två dagar i mitten av november. Avfärd tidigt på morgonen på tisdag, hem sent på onsdag. Vi tänker gå på stan, handla julklappar, äta på pub och dricka engelsk cider. Och jag blev så uppiggad! Det blir toppen.