Förlängt jullov

Tvååringen blev bara sämre och ynkligare, och på onsdag kväll kom en läkare hem till oss och tittade på henne (mycket bekvämt - förutom att det blev strömavbrott just då, så undersökningen fick genomföras i ljuset av stearinljus och en ficklampa). Så fick hon antibiotika mot öroninflammation och så småningom började energin återvända. Men det blev inget jobb och dagis för oss på torsdag och fredag.

I går hade vi gäster och barnen kom relativt sent i säng, och i morse sov hela familjen till vår stora överraskning till tio före nio! Har nog inte hänt sedan den minsta föddes.

Fortsatt firande

I går hade vi makens familj (16 personer totalt) hos oss på middag. Aningen utmanande blev projektet när stormen Dagmar (som tydligen bytte namn till Tapani när den nådde Finland) slog ut strömmen vid halvelvatiden. Å andra sidan var det ju omöjligt att dammsuga eller stryka, så en del av förberedelserna uteblev helt enkelt helt. Gästerna kom klockan tre och då var allt ännu mörkt. Lyckligtvis hade familjen som ansvarade för potatisgratängen fått tillbaka strömmen tidigare, och vi hade redan stekt rostbiffen, så alla blev mätta. Mitt i måltiden kom strömmen dessutom tillbaka och trettonåringen kunde baka cupcakes till efterrätt. Allt som allt var det en lång och trevlig middag, som dock avslutades med att den redan friskförklarade tvååringen kastade upp igen. Och fick hög feber. Mystiskt virus, minsann.

Massor av träd har fallit i stormen, ett på vår gård. Och i kväll lär stormen Hannu dra in.

Julen so far

I år firade vi julafton bara med vår familj. Det var trevligt och mysigt med god mat och bästa syskonsämja hela kvällen lång. Julgubben kom före middagen. Tvååringen blev livrädd och hunden mycket vaksam - tills julgubben råkade tappa sin käpp rakt i huvudet på hunden som därefter var lika rädd som tvååringen. Men julklapparna var en stor succé.Som sig bör åt vi tills vi nästan sprängdes, och ingen orkade med efterrätt vilket aldrig förut har hänt i vår sötsaksälskande familj.

Lugna och nöjda somnade alla strax efter tio, och sov furstligt i två timmar tills tvååringen väckte oss genom att spy i sin säng. Övertygad om att hon hade fått spysjuka lät jag maken gå upp och sova på soffan och tog henne bredvid mig. Varje gång hon hostade till flög jag upp som skjuten ur en kanon, men allt var lugnt resten av natten. Övertygad om att hon INTE hade fått spysjuka steg jag upp med henne på morgonen, och så kastade hon omedelbart upp igen.

Efter visst konfererande med värdarna åkte vi ändå för ytterligare firande med mommo och moffa, mommos bror och syster och min bror med flickvän. Det var en trevlig och livad dag (vilket inte så mycket berodde på de ovannämnda som på att våra barn och hunden blev så uppspelta av det utvidgade sällskapet). Lillan har inte mått illa mer men har feber. Och i morgon fortsätter firandet med makens familj här hemma hos oss.

Julklappstips

Tvååringen var nyfiken på ett paket som hennes gudfar hämtade till henne.
Trettonåringen: Vad tror du att där finns?
Tvååringen: En ekorre!

Det skulle ju vara något nytt. Skulle i och för sig matcha taxen och tvååringen i fråga om energinivå.

Snart julefrid

Otroligt, nästan två veckor sedan jag bloggade sist! Föga förvånande har det varit två ganska intensiva veckor, man har rentav kunnat ana en aning stress i luften. Mycket på jobbet och program varenda kväll. Men nu börjar det arta sig! I går kväll var jag på årets sista julfest (högstadiets, som föregåtts av naturklubbens, dagisets, fullmäktiges, jobbets och lågstadiets julfester). I dag var jag ledig, och efter en sex timmars butiksrunda tror jag att alla julklappar är fixade och all julmat köpt. Jag köpte till och med en ny julgransfot, för att undvika frustrationen när skruven som gått av måste dras åt med en tång av den ena, medan den tunga granen ska hållas lodrätt av den andra. Fast det börjar ju nästan bli en jultradition så jag borde kanske inte ha gjort det? Huset är ganska prydligt, kålrotslådan står och svalnar och potatislådan är på gång. Nu är det bara att jobba morgondagen ännu och så kan julen komma.

Dela allt

Tvååringen älskar att borsta tänderna, och sin tandborste. För en stund sedan gick hon omkring och tuggade på den. Sedan gick hon till den intet ont anande maken, som låg i soffan och surfade (uppenbarligen med öppen mun), och svepte runt med den ett varv i hans mun innan han hann reagera.
- Och det här är INTE roligt, sa han strängt. För sent.

Duktiga

Mommo hämtade minstingen från dagis i dag, så jag jobbade tio timmar och maken likaså. Efter middagen låg maken redan i soffan och jag övervägde det samma, men sedan tog vi oss i kragen och tog oss an pepparkaksdegen tillsammans med de tre minsta (största systern var på FBK). Och det blev faktiskt oväntat fridsamt med tanke på att en av bagarna är två år, med glögg, julmusik och minimalt med mjöl på golvet. Nu har vi en hög med pepparkakor, glada barn och nöjda föräldrar. Ibland är det värt att anstränga sig en aning, alltså.

Diskussion per e-post

Jag är klassmamma i elvaåringens klass, och när hon fick en ny klasskompis i höstas lade jag till flickans föräldrar på e-postlistan. Nu ska vi ordna ett klassmorgonmål, som knytkalas, och ett otal mail med detaljer om var, när, hur och vem som hämtar vad har skickats med "reply all"-funktionen. I dag skrev jag ett sammanfattande mail och skickade ut. Nu hade jag fått ett svar med "Jag är Jarmo från Joensuu och förstår ingenting". En bokstav i den nya pappans e-postadress hade tydligen blivit fel och nu har Jarmo i Joensuu bombarderats med mail på svenska. Han verkar dock ta det med ro och bad mig nu på knagglig svenska att kolla e-postlistan och meddelade att han nog inte kommer, inte ens om vi serverar gratis sprit.

Betraktelse

I dag fyller jag fyrtio. Traditionellt borde väl dagen kombineras med någon form av ålderskris, men det gör den inte. Tvärtom. Det har varit några jämförelsevis ansträngande år, som inleddes med smällen när vårt fjärde barn dog i magen sommaren 2008 och fortsatte med en psykiskt tung graviditet direkt efter och vissa övriga bekymmer. Sedan följde ett par fina men fysiskt ansträngande år med en liten nyfödd gaphals med dåliga sömngåvor, en vild hundvalp, tre andra barn och allt annat vardagligt.

Och nu. Jag fick sova hela natten utan avbrott. I morse sjöng familjen för mig, jag fick frukost på sängen och paket. Jag fick sällskap i dubbelsängen av fyra glada barn, älskade maken och till och med hunden som undantagsvis, dagen till ära, fick komma upp. Jag gick till mitt nya jobb, som just ska övergå till stadigvarande och som jag verkligen gillar. Telefonen har ringt och tagit emot meddelanden hela dagen. Jag och maken kom hem till en middag som de tre äldsta barnen hade tillrett enligt mina önskemål. Allt är bra. Jag har allt jag kan önska. Så hur kunde det störa mig att jag åldersmässigt byter decennium.

Inte som planerat, men bra ändå

I dag skyndade jag mig i väg från jobbet redan klockan ett och mötte elvaåringen hos tandläkaren. Hon skulle nämligen få tandställning och ville att jag skulle vara med. När vi kallades in (exakt i tid!) tog det tandläkaren en halv minut att konstatera att tänderna inte hade kommit fram tillräckligt och att vi får återkomma på våren. Antiklimax, nästan, men en ledig eftermiddag i stället som jag nog har utnyttjat till fullo. Tvättat tre maskiner tvätt, handlat mat, lagat hemgjorda köttbullar i hemgjord tomatsås, promenerat med hunden, babblat med barnen (eller det är nog mest de som babblar och jag som hör på) och faktiskt läst en tidning i lugn och ro i soffan. Och som avslutning varit till biblioteket med de tre minsta. De två mellanbarnen lånade sexton böcker, lillan var med främst som konsult, arbetsledare och hjälpreda.

Krigsmålning

Tvååringen brukar intresserat följa med när jag målar mig (mycket rudimentärt) på morgonen. I dag smög hon sig i ett obevakat ögonblick in i badrummet och målade prydligt sitt högra ögonbryn med ett vitt nagellack som en slarvig storasyster lämnat där. Mycket snyggt.

Bra försök

I går fanns det fyra överblivna mini-donitser, som flickorna fick till efterrätt. Tvååringen åt snabbt upp sin och försökte sedan göra anspråk på också den fjärde.
- Nej, du får inte ta den, den är sjuåringens, sa vi.
Hon funderade en sekund och försökte sedan igen.
- Jag bara lånar den litet!

Rapport från lande

Maken ringde, och berättade om en liten incident i lande-bastun. Han gick för att elda den, och upptäckte i den något dunkla belysningen att det fanns kvarlämnat vatten i en hink. Bra bra tänkte han, och hällde över det i ett annat kar tills det hördes ett mystiskt plums. Han kollade närmare och hittade en drunknad mus. Då hällde han tillbaka vattnet, inklusive mus, i det första ämbaret och gick ut för att tömma det bakom knuten. Och när han tömde ämbaret i mörkret lät det plask plask duns duns duns duns duns. FEM döda möss i samma ämbar. Urk-urk-urk-urk-urk.

Dagens fynd

När vi åkte för att handla mat (och någon ljusslinga för att motverka det erbarmliga novembermörkret) råkade vi gå förbi en butik med barnkläder som sålde alla ytterplagg med 30 % rabatt. Vi gick in och fyndade en overall åt tvååringen (det första nya, alltså icke-begagnade, ytterplagg hon har fått, tror jag).  Som ni ser bejakade jag min hippie-sida.

Biffarna

Mina keep-it-simple-kalvfärsbiffar blev vansinnigt goda. Jag blandade 1 kg kalvfärs, fem äggulor (elvaåringen gjorde maränger på vitorna), 2 dl grädde, salt och peppar och stekte stora biffar i smör. Vi åt ett par till lunch och resten väntar på farsdagamiddagen i morgon, när maken och två döttrar kommer från lande.

Veckoslutsprogram

Det här veckoslutet har jag hittills:
- bjudit farfar på fredagsmiddag/farsdagsmiddag i förskott
- sovit i tio timmar (21.15 - 07.15)
- promenerat med hunden

Så åkte maken med trettonåringen och sjuåringen till lande, och jag fortsatte med att:
- städa upp
- tvätta två maskiner tvätt
- laga kalvfärsbiffar

Ytterligare planer för veckoslutet är:
- byta lakan i alla sängar
- föra glas och kartong till återvinningen
- storhandla
- tvätta resten av smutstvättberget

Och inte nog med att jag gör allt detta med synnerligen gott humör, jag hade riktigt sett fram emot veckoslutet när jag skulle få göra allt det här, som man inte hinner på vardagarna, i lugn och ro. En fördel med att jobba alla vardagar är kanske att man får lägre krav på vad som räknas som ledigt? Hur ska det inte bli i december, när jag börjar jobba åttatimmarsdagar?

Men i kväll tänkte elvaåringen och jag vara riktigt vilda. Vi ska äta pizza från en pizzeria och kanske se en film på dvd.  

Halloween-dekorationer

Det här fina spöket har tvååringen gjort på dagis.

Likaså den här spindeln. Den kan vi dock inte ha framme, för hon är litet rädd för den fast hon har gjort den själv.

Svåra ord

Tvååringen har litet svårt med skillnaden mellan spänd och spännande. Hon har bland annat en mössa som hon tycker att är litet för spännande.

Bad

På lördagen var det fart och fläng - många besök och mycket att göra. Söndagen däremot var helt tom i kalendern, så vi bestämde oss hastigt och lustigt för att åka och bada till Caribia i Åbo. Vi har varit där flera gånger förut och oftast stannat över natten, men nu åkte vi dit, simmade ett par timmar och åkte hem. Mycket lyckat, tvååringen som var på sitt premiärbesök njöt i fulla drag och är inte det minsta rädd för vatten. Hon ruschade och hoppade och plaskade. Och sjuåringen märkte till sin glädje att nioårsgränsen på de stora rutschbanorna bara var en rekommendation, och eftersom hon simmar som en fisk lät vi henne åka i alla. Också de två största var förtjusta. Och i bilen på vägen hem somnade 50 % av familjen - ni kan ju roa er med att gissa vilka tre.

Gott minne

Samtal i morse, när tvååringen och jag mornade oss under mitt täcke:
Tvååringen: Nuunuus mamma! (paj paj på min arm)
Jag: Jo. Och mammas Nuunuu.
Tvååringen: Vet du vad! Jag kom  ihåg det.

Födelsedagspresent

Vargungen fick i går scouternas julkalender till försäljning, vilket inspirerade till följande samtal:

Elvaåringen: När är första advent?
Jag: Vet inte, men 27.11 är i alla fall en söndag.
Hon: Hur vet du det?
Jag: För att jag fyller fyrtio 29.11, och det är en tisdag.
Hon: Oj, då kan du få öppna luckan då.

Tillbaka

I dag återvände man till vardagen. Tvätt, matbutik, undanplockning, tankning av bilen - och dessutom kom grannen, som hade varit och sopat sitt tak, och meddelade att vårt tak såg ut som på bilden. Så jag klättrade upp och putsade regnvattenbrunnen, som därefter sög i sig alla tusentals liter med ett öronbedövande slurpande. Ganska tillfredsställande. Och för övrigt fint att se maken och de minsta döttrarna igen.

Höstlovsresa

De två största flickorna och jag har tillbringat höstlovet i London. Vi har åkt turistbuss, promenerat allt vad fötterna tålde, gått i butiker, umgåtts med min kompis familj (som vi bodde hos), ätit ohälsosamt och sovit allt för litet. Väldigt, väldigt trevligt.

Camden Markets imponerade både på flickorna och på mig. Stort och svårt att överblicka, levande och speciellt. Delvis rätt slitet och delvis verkligt imponerande skyltning. Absolut värt ett besök.

 En dag åt vi lunch på Yo sushi. Runt hela restaurangen gick ett löpande band med sushi-tallrikar. Man plockade vad man ville från bandet, åt och betalade sedan en summa per tom tallrik. Praktiskt, roligt, mycket gott men ganska dyrt.

 En del framgångsrik shopping hann vi också med -

- också brittiska livsmedelsspecialiteter.

Åka bil

I dag har jag kört bil med de tre minsta döttrarna. Och konversationen är ju ibland ganska underhållande. De två äldre lekte en billek som gick ut på att turvis säga ett ord på ett visst tema och bokstav. Sjuåringen körde fast på en växt på t.
- T...t...t...tjockerbeta!

Och tvååringen ville det ena och det andra. Hon ville ha en vattenflaska, ha mössan, inte ha skorna på och
- Vill söra!
- Du kan inte köra. Bara mamma får köra.
- Okej då! Men sen min tur!

Lugn lördag

Helgkvällen är lugn i det virveska residenset. Maken, trettonåringen och hunden åkte till lande för att ta upp båten och stänga för vintern. Jag blev kvar i stan med de tre minsta barnen och en övernattande kompis till elvaåringen. Vi har ätit läckra revbensspjäll och de tre skolbarnen följer med MGP-finalen.

Den nu tillfrisknade tvååringen ser naturligtvis till att det inte är helt lugnt. Det fanns ju en bra idé bakom hennes företag att gå in på tuppen och själv ta av sig blöjan när hon fick kissbrått - att hon sedan inte räcktes upp att sätta sig på WC-byttan och hann kissa i alla hörn innan jag kom in var ju inte hennes fel. Svårare var det att hitta den goda tanken bakom när hon fick tag på en flaska röd karamellfärg, skruvade av korken och skvätte omkring medan jag lagade mat.

Men däremellan är hon mycket charmerande. Som när hon övar att pussa mig på kinden med trutande mun och tydliga pussljud. Eller när hon uppenbart gillade revbensspjällen, som hon för första gången smakade på: Mamma, kan ja få meja jevben?

Förkyld tvååring

Jaha, första dagen hemma med sjukt barn. Men vi klarade ju oss i nästan fem veckor, klart godkänt skulle jag säga. Hemskt sjuk är hon nu inte, men absolut inte i dagisskick. Så vi sitter och tittar på Teletubbies och har det ganska mysigt (i synnerhet som jag upptäckte att jag inte kommer in på min jobbmail hemifrån, det måste vara någon inställning som inte gjorts...).

Present

Maken tyckte att jag behövde en ny nyckelring. Och visst, han hade kanske en poäng där.

Titta vad jag fick i present! Ifall det inte syns på bilden är det en mus med lång svans :)

Avkopplande

Vilken lyxig förmiddag! Det var min sovmorgon, så jag vaknade strax före nio. Sedan fick jag äta morgonmål och läsa hela tidningen i lugn och ro medan tvååringen tittade på barnprogram. Maken och två barn åkte för att titta på cykelrean, ett tredje barn gick ut med en kompis. Jag städade upp litet, gav lunch åt lillan och så somnade hon. Jag är alldeles ensam (nja, med hunden) i ett tomt, tyst hus! Tror jag ska fira med att koka litet kaffe till.

Ett sätt att se på saken

Trettonåringen, uppstigen och påklädd i morse: Oj, klockan är ju inte alls mycket!
Jag: Nå nej. Men det är din tur att gå på morgonpromenad med hunden.
Hon: Aj ja. Då är den ju litet mera.

Resten

Resten av veckoslutet blev också bra. Först en städkvart på lördag (vårt bästa påfund, alla över två år springer runt som skållade råttor och städar i en kvart - och är man fem som gör det blir hushållet faktiskt ganska prydligt, i alla fall med mina mått mätt), sedan allmänt slappande, sedan middagsgäster. Och i dag en morgonmålsgäst och en konfirmation (där vi alltså var gäster). Inte tokigt alls.

Veckoslut

Veckoslut utan värst mycket inplanerat program, hurra! Vi inledde synnerligen traditionellt med biff, fransk potatis och rödvin och därefter film och godis. Eftersom filmen i fråga var Avatar måste naturligtvis TV:n släpas upp till övre våningen och kopplas till stereon för att vi skulle få rätt ljudmiljö. Bekvämligheten var en sekundär fråga.

Litet hjälp

Tvååringen genomförde just en komplicerad klättningsövning i soffan och behövde litet stöd.
- Mamma, kan du hålla i min tummetott?

Dåligt samvete

Nu, under den tredje jobbveckan, har vardagen börjat löpa ganska bra. Den lediga tiden är fortfarande noll, men vi har mat i kylen, rena kläder, läxorna gjorda och någotsånär ordning här hemma. Jag har dock haft ganska dåligt samvete över att jag varje dag hämtar tvååringen från dagis minst en timme senare än jag hade tänkt, eftersom jag aldrig kommer iväg från jobbet när min sextimmars arbetsdag egentligen borde ta slut.

Men i dag lyckades det, och jag var på dagis redan kvart över tre. Och möttes av månadens värsta tvååringsutbrott. Hon VILLE INTE hem, de skulle just gå ut och hon VILLE LEKA! Så just det dåliga samvetet kan jag nog lugnt skrota.    

Trött på ditt jobb?

Såg ett tips om ett prima jobb. Nästan så jag fick lust att söka fast jag måste googla de flesta förutsättningarna. Och det ovårdade skägget kan bli ett problem.

Bla bla bla

Föga överraskande har den här veckan varit ganska arbetsam. Alls inte tråkig, mest roliga program, men mycket. I går nåddes någon form av höjdpunkt när jag körde hem från jobbet, på väg mot en träff i matbutiken med den andra klassmamman och sedan vidare till sjuornas pizzabakningskväll som vi organiserade, och märkte att något hade hänt med bilen. Den darrade i höga hastigheter, så våldsamt att jag inte kunde låtsas att det berodde på vägen. Och maken var på resa.

I morse for jag iväg hemifrån kvart över sju på jakt efter en bilverkstad som kunde hjälpa. Den tredje förbarmade sig och kollade på min bil. De kunde inte fixa det direkt men berättade vad som borde göras och jag fick koncentrera mig hårt för att memorera saker som "aurauskulman säätö" och "halkeama vasemmassa iskarissa". När jag äntligen kom till jobbet (med andra bilen, maken fick ta bussen) skulle jag byta dator och fick tala en stund med IT-stödet om vad som måste göras för att få den nya att fungera med mina inställningar. Koncentrationsnivån var lika hög och den intuitiva förståelsen lika liten. Sedan kraschade allas e-post (inte på grund av mina datorövningar, dock). Då åkte jag hem. Kort sagt är det skönt att det blev veckoslut.

  

Andra veckan

Den här veckan är förvillande lik den förra - kvällsprogram för mig måndag, tisdag, onsdag, torsdag. Men det är roligt att jobba. Och jag tror vi snart får ordning på det övriga också. Hemmet är inte fullt lika råddigt denna vecka. Tvååringen är inte riktigt lika arg den utmanande timmen mellan dagishämtning och middag. Morgonmålet har inte blivit framme en enda gång den här veckan. Och tvååringen hade ett förslag när jag skulle iväg på kvällens möte: Mamma sitta breve mej titta Buuklubben. Pappa gå till skolan.
Men det blev nog mamma som gick ändå.

Duktiga barn

Att stora flickorna klarar sig och sköter sina uppgifter nu då båda föräldrarna är borta på dagarna hade jag nästan räknat med, men sjuåringen oroade jag mig litet för. Bara att öppna ytterdörren själv har vållat henne problem - tjugokilostypen har svårt att få kraft bakom dunsen som krävs för att man ska kunna vrida om nyckeln. Och sedan ska hon vara ensam hemma tills någon syster eller förälder dyker upp.

Men hittills går det hur bra som helst. Hon ringer glatt när hon går från skolan och på måndag kom det ett nytt kavat samtal när hon hade kommit hem: Ska jag ge mat åt hunden eller hur gör vi? Och i kväll, när jag var på nämndmöte och maken till butiken med tvååringen, hade hon tömt diskmaskinen helt på eget initiativ. Hon har vuxit metervis de senaste veckorna.

Tisdagens hoppsan

Jag åker tidigt till jobbet, så maken har fått ta över uppgiften att föra tvååringen till dagis.
- Och väskan med, hade hon glatt sagt i morse och grabbat tag i en väska i hallen.
- Jo jo, sa maken och tänkte att jag hade packat hennes extrakläder i förväg.
Väl på dagis packade han till sin överraskning upp en handduk, en ganska stor t-skjorta och ett par gymnastikskor. Och elvaåringen hittade inte sin jomppapåse när hon skulle till skolan.

Måndagens hoppsan

Den första arbetsveckan har väl börjar bra. Måndagen inleddes dock med ett litet missöde, som säkert inte har hänt på de senaste trettio åren - jag trillade ur sängen. Tvååringen ropade till i sitt rum, och jag skulle svänga mig för att se på klockan så jag skulle veta om det var morgon eller om jag skulle försöka få henne att somna om. Det visade sig dock att jag hade sovit alldeles på kanten, så när jag vände mig föll jag ner på golvet. Den överraskningen väckte mig ju ganska ordentligt, liksom maken som vaknade av braket och undrade vad som hände. Men klockan var sex så det var ju nästan morgon.

Nästa vecka

Oj då. Kvällarna under min första arbetsvecka ser ut så här: föräldramöte på måndag, nämndmöte på tisdag, föräldramöte på onsdag, bjudning på torsdag. Få se om tvååringen eller jag somnar först på fredag.

Dagens skor II

Detta är sjuåringens nya innetofflor till skolan, fyndade för 3,90. Icke att förväxla med mina nya jobbskor.

Nya tider

På måndag börjar jag jobba. Så där på riktigt, så jag är borta på dagarna, varje vardag. Det blir roligt och spännande och en stor omställning för alla i huset. I dag har jag förberett mig genom att köpa nya skor. Så den saken är åtminstone under kontroll.

Dripp-dropp-dripp-dropp

– Möglar inte allting när det aldrig slutar regna, sa elvaåringen i morse. Och det återstår att se. Slumpen, som ju brukar ha sinne för ironi, har dessutom gjort att vår torktumlare brakade samman förra veckan. Reparatören lovade komma nästa torsdag. Så tills dess fortsätter vi mögel-experimentera genom att torka hela familjens tvätt utbredd i bastun.

Morgonens bragd

Den store jägaren har besegrat en krokodil.

Oväntat förslag

Dialog i morse, när jag kom från duschen med min ständiga skugga tvååringen:
Jag: Nu ska vi se. Vad månne jag ska ta för kläder i dag?
Hon: Kan du kanske ta simppare?

Nja. Kanske inte.

Apropå husmödrar

Jag tror att trettonåringen kommer att klå mig rejält i hushållssysslor så småningom. Förra veckan gjorde hon - som hobby - egen jäst! Man blandade torkade aprikoser och honung och vatten och ställde på en varm plats tills det såg ganska oaptitligt ut. Sedan gjorde man en surdeg, och sedan - tadaa - bakade man bullarna. Slutresultatet blev strålande. Jag är djupt imponerad.