Julen 2023

 

Julhelgen - och julveckan - var intensiv och fin. Man tycker ju att man kanske vid den här åldern skulle ha lärt sig att förbereda sig för julen i god tid, och till exempel skaffa (och paketera!) julklapparna redan i november, men tydligen inte. Litet stressigt blev det de sista dagarna. Fast å andra sidan är det ju ändå maten vi fokuserar mest på i vårt julfirande.

I år började vi hemma hos svärfar den 23., då vi åt en lång, god och trevlig jullunch tillsammans med dem och makens syskon med respektive. Till kaffet kom sedan också många kusiner/barnbarn. På julafton var vi hos oss, totalt nio personer, och inledde med den fina drinken på bilden. Rosmarinkvistar och lingon frystes in i ett isblock, och sedan hälldes en GT på "granen". Fint och gott - och det doftade dessutom granaktigt, tyckte jag.

Maken hade gravat sik, och det blev fantastiskt. För övrigt åt vi andra fiskar, rom, traditionella julrätter och nya, vegetariska, tills vi var belåtna och övermätta, precis som det ska vara på julen. Efter julklappsöppningen fortsatte pratet och skrattet i flera timmar, tills gästerna som inte övernattade åkte hem.

På juldagen åkte vi på den redan traditionella resan till Stockholm. När vi kom fram på annandagen tittade vi först i butiker, och gick sedan på Fotografiska muséet på eftermiddagen. Maken bjöd på fikabuffé i deras restaurang, och det var ju verkligen något alldeles extra. Gott fika och fantastisk utsikt. 

Sedan blev det middag hemma hos min bror och barnens kusiner, gott och trevligt.

Rätt sent på kvällen traskade vi genom stan till vårt hotell. På sommaren upptäckte minstingen och jag det trevliga och utmärkt placerade Queens hotel, och nu hade jag bokat rum där igen. Vi hade ett trepersonersrum denna gång, och när vi kom fram upptäckte vi till vår glädje den jättefina franska balkongen, som vette mot den juldekorerade Drottninggatan. Så fint! Sedan sov vi som stockar i de bekväma sängarna. 

Nästa dag gick vi på stan igen, och umgicks med min brors familj en gång till, innan vi tog båten hem igen. 

De två sista mellandagarna jobbade vi, men på distans och med rätt lugn takt. Både vi och hundarna, som varit på lande med en kompis under vår Stockholmsresa, var nöjda, trötta och belåtna hemma i soffan igen.

Den gamla Fatboy:en är för övrigt hundarnas favoritplats. Vi har redan gjort oss av med två, och hade tänkt ge bort också den sista nu i samband med att vi ytrenoverar sovrummen. Men vart vi än förde den under städnings- och renoveringsprocessen letade hundarna reda på den och lade sig i den, så nu har vi nog inte hjärta att ta den ifrån dem. Det får bli deras bädd nu.  

Veckoslut

 

På fredagen hämtade maken, minstingen och hundarna mig i stan efter jobbets jullunch, och så åkte vi ut mot tysta och mörka lande. Lördagen tillbringades i Pargas på barnets handbollsmatch, vilket till min stora överraskning är ett helgprogram jag börjat gilla (att följa med matcherna alltså, inte så mycket att köra hit och dit). Mellan matcherna hann vi dessutom turista litet i Pargas med maken.

Under lördagen steg temperaturen rejält, och under natten började det dessutom regna. Det blev därmed ett helt förfärligt läge med våt glansis på alla ytor på söndagen. Men inomhus var det ju hur mysigt som helst, minstingen fick en lång sovmorgon och jag bakade scones till frukost. Det är länge sedan jag har gjort det, och de smakade härligt efter pausen.

Efter en lång förmiddagspromenad över åkrarna (där det inte var lika halt) var också hundarna fullständigt tillfreds med att hänga inomhus. 

Omorganisering hemma

 

Tredje dottern flyttade ju hemifrån för ett par veckor sedan, och det var startskottet till en omorganisering därhemma (som kommer att ta ett tag att genomföra till fullo). Minstingen flyttade till hennes gamla rum, och så tömde vi skåpen i minstingens rum (återigen, vad mycket grejor det finns överallt!). Efter att ha putsat väggar och golv - alla fyra barn har bott där i tur och ordning, och det märktes minsann på mängden klistermärken, tejpbitar och penndrag som dök upp på högst oväntade ställen - började vi fundera på vad vi ville göra med väggarna. 

Tapeten som fanns på en vägg var hel och prydlig, så vi bestämde oss för att behålla den och istället måla de övriga väggarna med en varmare färg än vitt. Den enda varma färgen som fanns i tapeten var det rosa i blommornas mitt, så vi tog fasta på den.

Och det blev ju fint! Sedan skruvade vi isär våningssängen, som stått alldeles för trångt i ett litet rum på övre våningen, och flyttade ner den.

Så långt är vi nu. Nästa steg är att helt tömma det lilla rummet där våningssängen stod, måla det och sätta in en ny, mindre, enkel säng. Och föra bort alla grejor som står i brasrummet, bara barnen har valt ut vad de vill spara. Få se hur långt vi kommer innan jul. Åtminstone till enkelsängen i lilla rummet, för den behövs så alla julgäster får en säng att sova i. 

Hangöhelg

 

På veckoslutet var det dags för min (redan traditionella) födelsedagspresent av maken - en utflykt till Hangö. Jag är inte överdrivet förtjust i sommar-Hangö, det är för uppskruvat och posh för min smak, men vinter-Hangö är fint.

Vi började med en lång promenad vid Kapellhamnen, längs nya stränder för oss. Det var många minusgrader och väldigt vackert i all sin gråhet (obs att detta är färgfoton). När vi var trötta i benen och kalla in i märgen checkade vi in på hotellet och gick genast till spaet. Det finns inget bättre än bastu, ångbastu och varm terapibassäng efter en lång och kylig promenad.

Efter utomhusvistelse, spa och god restaurangmiddag orkar man knappt tillbaka till hotellet och under täcket innan man somnar. På hemvägen blev vi dock litet uppiggade när vi blev skrämda av den här tomten, som dök upp i ögonvrån.  

Nästa dag var vi först vid morgonmålet, efter vår tidiga kväll (fast det är ändå en klar förbättring jämfört med småbarnsåren, när man ofta hade gått omkring på hotellet mellan klockan sex och klockan sju, när frukosten började). Hotellfrukostar är ju bäst. Sedan upprepade vi samma program som dagen innan: Lång promenad (av och an till Fyra vindarnas hus) och sedan ett par timmar på spa. 

Som ni kan förstå var det ett mycket avkopplande veckoslut.

Pepparkakedag

 

Finlands självständighetsdag, 6.12, betydde i år en ledig dag precis mitt i veckan. Vi var alltså i stan och hade inga särskilda planer, och som många tidigare år tänkte vi att dagen passar utmärkt för pepparkaksbakning. Äldstingen blev tyvärr sjuk, men de andra barnen kom hem och bakade. Att kavla (och göra degen) är mitt jobb, de andra gör resten.

Och efter någon timme är det så här fint! Personlighetsdrag kan eventuellt skönjas (systrarna dekorerar omsorgsfullt och fint, mor klämmer ut glasyr snabbt och ungefärligt, far någonstans mitt emellan).

Flyttdag!

 

Första advent idag. Vi njöt av en lång och lugn frukost, innan barnen vaknade (själva vaknade vi kanske litet onödigt tidigt med tanke på att vi hade kommit hem sent efter en supertrevlig middag hos goda vänner igår). Första adventsljuset, första hyacinterna, snö och många minusgrader ute - man måste nog säga att vintern levererar just precis nu.

Men sedan blev det full fart, för idag skulle nittonåringen flytta till sin studiebostad. Vi hade hyrt en släpvagn och hämtade den klockan tio, och sedan gick allt i förbluffande superfart - halv tolv hade vi lastat allt, kört till nya adressen och burit upp allt till den nya bostaden. Visst fanns det mycket kvar att göra ännu, men det klarar hon nog nästan bäst på egen hand i sin supertrevliga etta.

Då allt gick så snabbt hann vi ännu tömma det sista från hennes rum här hemma och städa det ordentligt, och så flyttade den nöjda fjortonåringen in sin säng och sina grejor i storasysters gamla rum. Så småningom ska vi fortsätta rum-rockaden så vi får två funktionella arbets- och gästrum, men nu börjar orken vara slut för idag. Otroligt hur mycket grejor det gömmer sig i alla skåp.

Tidigare i veckan firade jag min födelsedag, med fantastisk middag tillredd främst av maken, alla barn hemma och superfina, genomtänkta presenter. På bilden läcker hemgjord mysli. Och för övrigt har vi väl mest jobbat...?

Och ÄNTLIGEN har det blivit dags att ta fram jullakanen. 

Veckoslut på lande

 

Plötsligt blev det vinter. Lördagspromenaden på lande var rena ljusterapin, med efterlängtad blå himmel och snö på marken. Bitande kallt var det, men vi har ju vinterkläder. Och hundarna verkar kylan inte bekomma alls, konstigt nog.

I morse startade vi från stugan redan 07:30, för att hinna till våra söndagsprogram i stan. När jag gick ut för att låta hundarna morgonkissa 06:45 var vyn otrolig. Det var fjorton grader kallt, stjärnklart och en fullmåne som lysta upp snön. Isen höll tydligen på att lägga sig, för på halva sjön syntes vågorna medan den andra halvan var blank. Oväntat nog blev man riktigt uppspelt av att vakna och gå ut så ofantligt tidigt en vintersöndag. 

Och senare på dagen hittade jag en ankellång, så gott som oanvänd dunkappa på loppis - och den passade precis! Jag blev så glad! 

Förkovra sig

 

En av hundarna har läst en bok inatt.

Och han valde bok väl, när läslusten föll på. Viktig kunskap för en tax.

Vinterljus

 

Vi fick litet att tänka på när novembermörkret föll och vi ville sätta upp säsongsljus på gården. Vi hade ju inga buskar kvar (eller de nya finns ju, men inga buskar som kommer att sticka upp ur snön om det blir en snörik vinter). Inte fanns det riktigt något naturligt ställe att hänga ljusslingor heller, och inga utomhusuttag för el.

Efter många olika, mer eller mindre genomtänkta förslag, kom jag på att man kanske kunde utnyttja konstruktionen för flaggstänger. Sagt och gjort, igår handlade vi en och idag klättrade maken upp på taket och fäste en krok i väggen (mitt under ett Teams-möte för min del, så jag fick dela uppmärksamheten). Sedan fick vi trassla ut slingorna tillsammans med fjortonåringen (fortfarande mitt under Teams-mötet), men nu har vi ljus! Tror vi ännu ska testa att dra slingorna tätt längs väggen (nu kommer de ut i en halvcirkel) och se vad som blir snyggare.

Spännande dag

 

Idag har varit en spännande dag för alla vakthundar, för en massa män och maskiner dök upp och asfalterade vår gård. Också för människorna kändes det välbekant, om än litet avlägset, att väckas av tunga maskiners basgång 6:50 på morgonen.

Jag jobbade hemifrån för att taxarna inte skulle bli så stressade, men gårdsjobbet verkade nu inte bekomma dem så värst. 

Nu ser bilplatserna ut så här. Blir enklare att skotta i år, och mycket mindre sand in i huset. 

Och jag tror faktiskt det sista skedet i vår evighetsoändliga gårdsrenovering nu är avklarat! Det är nästan så man borde öppna en skumpa ikväll.

Farsdag

 

På fredagen deltog vi i Nylands Nations trevliga föräldrasits, så vi styrde kosan mot lande först på lördag förmiddag (med ett stopp på Österby Grillen, där vi intog en länplig dagen efter-lunch). Vädret visade sig inte riktigt från sin bästa sida, men det är ju mysigt att sitta inne, elda brasa, höra hur regnet smattrar mot rutorna och bjuda mommo, som nyss fyllde år, på födelsedagsmiddag.

På farsdagen började vi med lyxmorgonmål (som nästan har blivit vårt primära sätt att fira sådana dagar) och kände sedan att vi nog måste ut, trots vädret, så vi begav oss till Västerby friluftsområde. Tur nog så insåg vi redan i stugan att det kanske är rätt blött i naturen, så minstingen och jag tog stövlar istället för lenkkare.

Och blött på marken var det, minsann! När vi kom till ett område med ganska långa spångar låg de helt under vatten, och när man steg på dem sjönk de ytterligare. Att vända om var inte ett bra alternativ, vi hade redan gått i kanske 90 minuter och var ganska nära slutet av stigen, och att gå runt gick inte heller. Så vi gick försiktigt vidare, och när jag främst höll koll på att vattnet inte skulle gå över stövelskaften glömde jag ju att jag hade två taxar i släptåg - tills jag hörde ett plask och insåg att de var tvungna att simma. De såg litet kränkta ut när vi väl kommit över, stackarna.

Men det blev ju en spännande promenad, och efter lunch-vilan i soffan var nog extra avslappnad efter det här förmiddagsprogrammet. 

November

Resten av arbetsveckan blev ganska intensiv, men på fredag kväll åkte vi ut till lande efter flera veckors paus. Brasa, varma smörgåsar till kvällsmat, kvällspromenad med hundarna i kolmörker och sedan lägga sig under ett varmt täcke i ett ännu litet kyligt sovrum medan stormen tjuter utanför. Härligt.

På lördagen besökte vi Chappe för första gången. Det var trevligt att se byggnaden, och utställningen också, fast vi kanske inte förstod oss helt på den. Sedan åt vi gott på restaurang med mommo, gick en sväng i svampskogen och upprepade i stort sett fredagens kvällsprogram. 

Och på söndagen kom sedan alla barn på blinimiddag. Länge sedan vi alla setts samtidigt, och så roligt att träffa dem alla. Snart bor dessutom bara ett barn hemma - också nittonåringen flyttar hemifrån, närmare studieplatsen, fr.o.m. december. 

Vi kollade igenom veckan, och idag var det min tur att jobba hemifrån så hundarna inte får så långa, ensamma dagar - men så dök först ena barnet och sedan det andra upp mitt under dagen, för båda hade blivit sjuka. Så kan det gå. Och det verkar inte gå någon större nöd på dem. 

Ny säsong

 

Hej från Åland! I morse, när jag steg upp vid 04:45, märkte jag att årets första snö kommit under natten. Och på perrongen var jag tydligen morgonens första.

Ett lokaltåg, ett Åbotåg, en buss som skulle gå från Kuppis till hamnen men var sönder, en annan buss som kom för att ersätta den första bussen och en båtresa senare var jag framme i Mariehamn.

Där duggregnade det istället, men jag gick ändå en omväg till hotellet för att piggna till och titta på havet. Och en promenad ångrar man ju (nästan) aldrig, inte heller idag.

Efter att ha jobbat ännu någon timme på hotellrummet gick jag ut på stan för att se mig omkring och äta. Jag fick jättegod stekt gös till middag, men sedan fanns det kanske inte så jättemycket lockande programalternativ i den regniga, mörka oktoberkvällen. Men det går absolut ingen nöd på mig, ensam i ett hotellrum med svensk TV, bok och choklad. Tvärtom.

Imorgon ska jag hålla ett par utbildningar och ta nattbåten tillbaka. Blir bra. 

Veckoslut

 

Veckoslut i stan, med trevligt och inte allt för fullspäckat program. Vill du fara på brunch, frågade maken igår, och jag sa att jag kanske hellre äter frukost hemma, helt i lugn och ro. Och i morse överraskade han med att åka och handla croissanter och hallon. Så fin början på dagen!

Ikväll blir det middag och i morgon 18-årskalas. Jag överväger också att gå igenom min garderob, om jag hinner mellan festligheterna och soffhängandet. Blir bra.

Ja ja

 

- Vi säger ganska sällan till våra barn att vi älskar dem, funderade maken här tidigare i veckan. Månne vi borde göra det oftare?

Senare på dagen sa han det till minstingen.

- Har du dåligt samvete för att du inte ville köra mig till träningarna?, svarade hon.

Jaja. Hoppas det märks ändå, fast vi inte säger det så ofta.

Firande i Stockholm

 

Min bror fyllde femtio i helgen, och vi firade det under en tur till Stockholm (där han bor). Kondis-kulturen är ju på en helt annan nivå i Sverige, och han hade beställt en blå prinsesstårta som faktiskt fick mig att omvärdera min tidigare rätt kyliga inställning till prinsesstårtor. Den här, med tunt kavlad marsipan, friska hallon och mycket vispgrädde i fyllningen var faktiskt underbar.

Brodern kom först till Finland, och så åkte vi allihop - mommo, bror och hela vår familj utom äldstingen, som blev hemma och tog hand om hundarna (av egen fri vilja, nog) - med Silja Line till Stockholm. Vi åt en femrätters meny på Bon Vivant som födelsedagsmiddag, och man har nu aldrig haft så här många bestick vid sin plats. Måltiden tog tre timmar och det var ju supertrevligt att sitta och äta och prata i lugn och ro, medan någon annan fixade all mat och disk. 

I Stockholm gick vi på stan (mycket shopping, i synnerhet för den lyckliga 14-åringen) och åt nästa middag hemma hos brodern - champagne, gravad lax, gös panerad med vallmofrön, ost och prinsesstårtan ovan. Lika gott som dagen innan, skulle jag säga. Så spelade vi litet kort innan vi övernattade, delvis på hotell och delvis hos brodern, och umgicks en dag till innan vi tog båten tillbaka på söndag kväll. Så trevlig resa! Och kul med gott om tid att umgås med familjen.

Förra veckan firade dessutom min svärfar sin 90-årsdag, så det var flera jämna födelsedagar och flera släktfester på samma vecka. Vad är nu bättre än det! Men nu blir det nog mera vardag och mindre champagne. 

Förkyld

 

Tack vare pandemirestriktionerna och de nya vanorna har man ju inte varit sjuk på många år (förutom just covid, då), men nu var det plötsligt dags! För mig och majoriteten av Finlands övriga befolkning, känns det som. Maken och 19-åringen har varit sjuka, och jag har känt mig aningen hängig i några dagar. I morse var jag nog på väg till kontoret som vanligt, när jag efter hundpromenaden kände att det kanske ändå är bättre att jobba hemifrån idag. Och vilken tur att jag blev hemma! Detta nysande, hostande, snorande och ständigt återkommande behov av att lägga mig ner skulle inte passa riktigt bra i ett öppet kontor. Man har glömt hur det var.

Men ja, hemma går det fint att sköta de mest akuta jobbgrejorna liggande på soffan och däremellan kolla på den fascinerande serien Pilsnerraggarna. 

För övrigt har vi varit på jubileumssitz i Åbo och firat vår äldstings examen. Veckan har varit en skärpsam vardagsvecka med jobb, hobbyn, hundpromenader och ordentligt lagade middagar varje dag. Och inkommande veckoslut ska vi låta trimma hundarna, stänga Kimito-lande för säsongen och tillbringa söndagen på handbollscup. Hur bra som helst.

(För)Rådhuset

 

Aningen matta efter gårdagens mycket trevliga kräftskiva satte vi igång med skjulbyggandet på förmiddagen. Vädret var härligt och de båda äldsta döttrarna hjälpte till med pusslet. 

Vi letade ganska länge efter ett skjul som skulle passa in i husets funkis-stil, och det var inte det lättaste. Vi kollade först på byggsatser i trä, men de som inte var jättedyra var av ganska svagt material och hade detaljer som inte passade in - snickarglädje, mansardtak eller annat. Maken är händig och ett tag tänkte han planera, såga och bygga allt själv, men när han kollade noggrannare verkade både materialkostnaden och tidsåtgången bli ganska saftig. Till sist fastnade vi, litet till vår egen överraskning, för en byggsats i komposit. 

Det var som att skruva ihop en jättemöbel från IKEA. Bitarna var tydligt märkta och bara man läste bruksansvisningen noggrant gick det ganska enkelt. Ibland behövde man vara två personer, och jag ryckte in ibland när döttrarna hade åkt hem, men det mesta byggde nog maken.

Medan jag bland annat fixade denna plätt - området som grävskopan inte hade kommit åt. Här växte en ojämn och ganska stor gran och en kryptall, och jag sågade ner dem och grävde bort stubbarna. Till sist bredde jag ny mull över allt och sådde gräs- och klöverfrö. Plankan och stödet är provisoriska tills gräset har grott, så allt inte sköljs ner om det kommer en störtskur.

Och på eftermiddagen var skjulet klart! Så snyggt och passar med vårt hus, vi är jättenöjda. Nu återstår att inreda med hyllor, bära in allt som ska sparas och föra bort allt bråte. Blir toppen.

Och till sist täpptes ett smithål till. Taxen kollar om han verkligen inte kommer ut den här vägen längre - alldeles nyss gick det ju!

Dagliga övningar

 

Varje vardag har följt samma mönster hos oss under de sensate veckorna. Först vanligt jobb, sedan middag, sedan fixande på gården någon timme, sedan kvällspromenad med hundarna. Det senaste projektet är skjulet som ska komma bredvid vårt hus. Vi har haft ont ont om förvaringsutrymme ända sedan vi flyttade in här för 13 år sedan, och det blir härligt att få en egen plats för gräsklippare, grill, trädgårdsredskap och annat skrymmande.

Första skedet var att jämna ut marken och täcka den med täckduk, och täcka täckduken med fint grus. 

Sedan återanvände vi de gamla plattorna som sparats under gårdsrenoveringen och byggde grunden. Plattorna väger som attan och vi har flyttat dem av och an ett antal gånger under renoveringens framfart, och man börjar faktiskt kanske märka att man kroppsarbetat en del de senaste veckorna - det kändes som om det gick mycket lättare att bära dem nu.

Imorgon ska vi hämta skjulet, och på söndag tänkte vi bygga ihop det. Men först blir det handbollsmatcher och en kräftskiva hos oss! 

Vad vi gjorde igår

 

Igår gjorde vi något vi aldrig gjort tidigare: planterade en granhäck. Först grävde man ett dike, och det var det tyngsta jobbet - på vissa ställen var det mull, men på andra ställen små stenar som man först fick hacka loss med spett.

Sedan fyllde man diket med planteringsmull.

Och sedan planterade man 50 små granplantor med 30 cm mellanrum i en rak linje. (Vi trodde för övrigt att de beställda granplatorna skulle levereras hem till gården, men när vi fick ankomstmeddelandet visade det sig att de var förda till R-kiosken i staden! Litet roligt att plocka upp 60 granplantor där.)

Jobbet tog kanske 3-4 timmar totalt och var ganska roligt, men sedan var man nog slut i ryggen. Lyckligtvis inte värre än att det gick om under natten, inga ryggskott här. 

Plantorna är små, taniga och ynkliga, men månne de inte tar sig ganska snabbt. Vi vill inte heller ha en hög och bred häck, utan tänker hålla den vid max en meters höjd. Mer som staket än som insynsskydd.